Kapitel tre... "Det var en gång"

Mjuka, vita fluffiga snöflingor dalade ner över det lilla landet. Snart var allt i landet alldeles vitt och vägarna syntes inte mer. De nakna träden glittrade förnöjt. De fick nya rimfrostkläder och var därmed inte så nakna längre. Folket i det lilla landet glittrade däremot inte. Omedelbart efter den stora sammankomsten ville några rättrådiga kalla till en ny sammankomst. Någon skickade bud till en rådsherre i det Stora Landet och bad om hjälp. Rådsherren svarade att om en tiondel av landets befolkning ville ha ett nytt råd, då skulle det bli så.

En tid gick. En tid då folket förberedde sig för årets största festlighet. Det skurades och fejades i varje hörn. Man bakade, kokade karameller och smusslade med bylten i olika storlekar och innehåll. Folket log, en förväntan inför festligheterna steg. Tanken på att ha ett nytt stormöte lades på hyllan. Under ytan kokade dock irritation och oginhet. Ibland hände det att någon uttalade sig om något. Bara för att lätta lite på trycket. Genast förstorades händelsen till häpnadsväckande proportioner. Här och var ,i både Nord och Syd, traskade förbittrade invånare omkring och funderade på hur de bäst skulle göra livet surt för någon annan. Personangrepp blev en vanlig företeelse som lade sordin på glädjen inför festligheterna. När kungen fick veta att fler och fler bland invånarna i landet var missnöjda med honom, kallade han till möten med sina rådsherrar. Möten där han anklagade sina rådsherrar för olika förfärliga ting. Rådsherrarna satt stumma av förfäran. Det osanningar kungen hävde ur sig om dem gjorde dem handlingsförlamade. De tänkte för sig själva: " Hur ska landet kunna enas när kungen inte litar på sina rådsherrar? Hur kan han säga att han agerar utifrån landets bästa när allt han säger bara är elakheter emot invånarna och oss? Det kan väl inte vara för landets bästa?" Olyckliga för invånarna och sig själva traskade de hem. "Snart blir det uppror", tänkte de av folket som såg hur det var fatt...

En blogg är ett utmärkt verktyg att skriva av sig i, förutsatt att man inte ägnar sig åt personangrepp o förtal om man är arg. Svåridentifierbara personbeskrivningar rekommenderas i så fall. Byta en titel är ett verktyg. Man pratar inte om kommunalrådet utan stamhövdingen eller liknande. De som förstår, de förstår och de som inte gör det får ände en stunds underhållning serverat för sig. :)

Jag skriver i min blogg med ganska långa mellanrum. Det är inget jag eftersträvar, det bara blir så. Det är så mycket vardagsbestyr som kommer emellan. Att tillbringa tid med familjen är viktigt och därför har jag dragit ner på min tid både på bloggen men framförallt på FB. Facebook är ett roligt gissel som är väldigt lätt att fastna i. :)

Nåväl, julen står för dörren och det fejas och pyntas i många hem. Jag tycker att det är oerhört mysigt med jul. Alla ljus som lyser (glöm inte att släcka!) och tomtarna står här och var och myser. (Fint rim där :) ) Ha en fröjdefull jul! =)

Bogstek i ugn

Jag fick så stor respons på mitt middagstips på Facebook så här kommer ett recept:

ca 4-6 port

Du behöver:

ca 1 kg bogstek (För den som inte vet: Bogstek från gris heter bogstek i affären men detta kan göras på vilken fläskstek som helst)

Gnid in köttet med grillkrydda med honungssmak (är emot blandade kryddor o den här i synnerhet men sönerna tycker om den)

och ca 1½ tsk torkad salvia. Gnugga den smulig i händerna innan du strör den över köttet. Dem utvecklar fler smakämnen när den värms upp lite grann.

Klicka i lite smör i en form med 5 cm höga kanter o lägg i köttet.

Täck köttet med baconskivor och peppra med favoritpepparn. Jag använde en blandning av svartpeppar o grönpeppar som jag har i en kvarn.

Salta inte. Det är salt i grillkryddan o baconet.

Täck med folie och ställ in i 200 grader ca 1 tim.

Ta ut köttet. Testa med en sticka om köttsaften är klar. Den ska vara lite rosa men inte röd. Hacka 1 dm purjolök och två tomater. Lägg hacket runt köttet. Häll över 1½-2 dl grädde och sätt in allt i ugnen igen.

När härligheten fått vacker färg är anrättningen klar. (Testa köttsaften igen för säkerhets skull. Nu ska den vara genomskinlig.)

Skär upp i tunna skivor och servera till kokt potatis o grönsaker.

Lycka till & Smaklig måltid! =)

Kapitel två i sagan "Det var en gång..."

Varje år hade det lilla landet en sammankomst. Då kunde undersåtarna få träffa kungens och hans råd. Meningen var att alla som ville uttrycka nöje eller missnöje över något, skulle få komma till tals.

Härolder hade satts upp om var och när sammankomsten skulle äga rum.

Ungefär en tredjedel av landets befolkning kom till sammankomsten. Denna skara var jämnt fördelade på Nord och Syd.Då invånarna hade kommit på kant med varandra, var stämningen vid sammankomstens början ganska spänd. Flera kunde känna att det pyrde och puttrade av undertryckt ilska.

Belevade som de dock var uppförde sig alla som sig bör - till en början.

Den nye kungen, som aldrig varit kung förr och inte riktigt visste hur man skulle göra, hade kallat på hjälp. En kung från Stora landet hade kommit för att hjälpa till att hålla ordning under sammankomsten.

Han satt mitt i rådet och såg sträng ut. Då några av undersåtarna inte var nöjda med sin nye kung ville de byta ut honom. En av rådherrarna var inte med från början av sammankomsten. Någon hade låst stora porten så han kom inte in och hade ingen möjlighet att rösta. Det tyckte många var synd eftersom hans röst kunde avgjort. Röstningen mellan den sittande kungen och folkets förslag till annan kung blev jämn. Med en enda röst vann den sittande kungen. Sammankomsten led mot sitt slut och det var dags för folket att säga sitt. Några försökte men blev tystade. De som verkade vara missnöjda med kungen fick inte säga något alls. När de försökte blev de andra arga och tystade ner dem. Kungen från Stora landet höjde sin stämma och avslutade sammankomsten. Folket droppade av en efter en, något molokna. De hade inte fått säga vad de ville. Varken Nord eller Syd.

Det undertryckta misshälligheterna låg kvar och så fortsatte det....

Det var längesedan nu....igen!

Nu har det gått så där lång tid igen...

Dagarna rasar iväg med förunderlig hastighet och jag står förundrar och tittar på. Samtidigt lever jag i det. Nästan varje dag händer det små lustifikationer som jag tänker mig att skriva ner här. Någon liten händelse eller någon rolig kommentar från någon. Tyvärr har det inte kommit längre än till tankar på sista tiden.

Små anekdoter är kul att titta tillbaka på.

Idag ska jag inte vara rolig. Eller...ja...det kanske det blir. Det avgör inte jag utan du. :)

Idag tänker jag skriva små tänkvärda ord som en mycket klok kvinna sagt. Allt som är skrivet inom citationstecken är Susannes ord. Det övriga är mina funderingar och broderier och inget hon ska ställas till svars för. :)

Det är med stor tacksamhet jag använder orden. För ordningens skull skall jag också berätta att jag frågat Susanne om jag fick använda hennes klokskaper. Det fick jag om jag använde henne som källa. Eftersom jag ser det som en merit tror jag att det framkommit nu. :)

I fredags var jag i Skogshyddans Bygdegård utanför Grästorp.

Denna vackra bygdegård, med högt i tak och gamla anor gästades av Susanne Alfvengren. Hon hade lagt upp sitt program som ett sommarpratar-program ungefär. Mellan sina sånger pratade hon.

Mest om livet men också om allt det vackra vi har utanför våra fyra väggar.

Bland annat pratade hon om hur vi tar oss fram i "livets snåriga gångar".

Det tyckte jag var en träffande beskrivning av hur livet kan te sig ibland. Som en snårig gång. Man vet inte riktigt vart man ska eller hur man ska hitta till en bredare, enklare väg. Å andra sidan; måste livet alltid vara enkelt? Nog skulle det varit trist om man hela tiden hade Autobahn att tillgå?

En annan tanke hon delade var: " Livet är inte det som varit eller det som ligger framför oss. Livet är nu!"

Livet är nu. Nu och nu.

Många gör som ekorren, samlar för kommande tider. Oavsett om vi samlar för svåra tider eller för att se vem har flest prylar när vi dör, är det en smula meningslöst. Många går så upp i sitt samlande att de glömmer att njuta av det de samlat ihop. Vackra tavlor hänger på väggarna utan att någon någonsin tittar på dem. De dammas försiktigt av vid påsk och jul och glöms sedan bort igen.

Andra tänker på fornstora da´r och går så upp i vad som varit eller hur personer varit att de missar det som är nu. Det som var kan vi aldrig få igen. Vi kan minnas med vemod eller glädje och ta lärdom av eventuella misstag. Lärdomarna kan dock aldrig användas om man inte lever här och nu.

"Livet igenom väver vi en livsväv. En livsväv i alla regnbågens färger. Några grå, andra av guld. En del trådar plockar vi själva, andra hamnar där ändå" Det här har jag inga funderingar över. Det är så självklart och tänkvärt. Bara tänk på de här orden och betrakta de trådar du själv vävt in i ditt liv. Är din väv färgglad? Behöver du söka efter guld? Det finns där, hemligheten är att se med nyfikenhet på livet du lever.

Susanne pratade målande om naturen, vad hon tycker om i den. Det var lätt att se det hon beskrev, för sitt inre öga. Allt blev vackert på något märkvärdigt vis. :)

En liten sak om ogräs: " Ogräs är blommor som växer på fel ställe"

Jag har alltid tyckt om Susannes musik och sång. Jag erkänner att jag inte direkt sprungit benen av mig för att få gå på konserter men fått en väldigt go´känsla inom mig när jag hört hennes musik.

Att faktiskt få träffa henne och prata med henne en liten stund var synnerligen trevligt!

Tack Susanne, för en mycket trevlig kväll. Både det du sa och dina sånger.

Tack, för att jag fick låna dina ord och brodera ihop med med mina egna tankar. :) Hoppas du får en härlig vinter! // Tina

Fullt ös! :)

I morse bestämde jag mig för att det fick vara nog!

Jag värmde en kopp av gårdagens kaffe i micron och drack "häxkoket" ihop med en leverpastejmacka.

Därefter satte jag igång. Jag högg en trasa i flykten och gick bärsärk i mitt "hörn".

Intill min sida av sängen står en byrå. På golvet, under fönstret, några mindre lådor. På dessa lådor låg suspekta tyghögar sedan ett par veckor och hopknycklade papperstussar låg spridda över den lilla golvyta som fanns kvar.

Blommorna och dekorationerna i fönstret hamnade under duschen. Dukarna på fönsterbrädan o byrån ruskades hårdhänt och hängdes sedan på strecke

t ute på balkongen. Persiennen och fönsterkarm torkades. Den suspekta tyghögen visade sig vara diverse kläder. De sorterades och placerades på sina rätta platser. Min nya bh, som jag inte sett röken av på flera

veckor, fanns där bland annat. Tavlan på byrån är en stor sak i målat balsaträ. Den dammsögs försiktigt för att sedan torkas lika försiktigt. ALLT gicks igenom, torkades, hittade nya eller gamla platser att stå på. Golvet rensades, dammsögs och torkades. Det är ganska trångt i det där hörnet så det tar sin lilla tid. När allt var klart kunde jag sätta tillbaka genomvattnade, dammfria, pigga växter och dekorationer igen. Plötsligt är mitt hörn inte längre en gråzon utan en frisk, ren färgklick. Så skönt!!

Jag fick igång maken som med stor frenesi tog tag i området kring akvariet (som står under det andra fönstret). Det fick samm

a omgång!

Därefter var jag tvungen att åka iväg med flickorna för att inhandla present och gå på 7års-kalas. Agnes fick feber och sov sig igenom större delen av besöket. Modern och jag fick ett par timmars lugnt prat om ditt o datt och stort o smått. Elsa stannade kvar när jag tog Agnes för att handla lite matvaror och sedan åka hem och laga middag.

När jag kom hem hade maken färdigställt städningen och tänt ljus överallt.

Det var oerhört vilsamt att komma hem

till det.

Jag ställde mig med glädje vid spisen och lagade till hasselbackspotatis, fläskytterfile´och svampsås.

Det var så gott att jag förmodligen överträffat mig själv ;)

Nu sitter jag i lugn och ro med ljusen omkring mig.

Alla sover. Lugnt och skönt! Mår så gott!

Nya klurigheter av Elsa

Elsa är en älskad dotter som hunnit bli 6½ år.

Hon är full av funderingar och ofta underfundiga kommentarer.

Här följer en från idag och en från gårdagen:

Elsa läser på dagens reklam: 40...hmm...vad betyder det där?

"Procent,svarar jag, det betyder en viss del av något" Hon lämnade denna luddiga förklaring och läste vidare. " 40 procent...ra..rab..rabat...rabat?"

"Rabatt, förklarade jag, det betyder att man betalar mindre för något"

Elsa läste texten en gång till. Sedan tittade hon på mig med pliriga ögon och sa:

"Rabatt? Och jag som trodde det växte blommor i en rabatt!

Funderingar vid middagsbordet:

Elsa hade ätit upp nästan allt på tallriken och sedan bara stannat av.

Hon kan göra det ganska ofta. Stanna av alltså. Då kan det vara väldigt svårt att få kontakt med henne. Hon funderar så intensivt på det hon tänker på.

Efter att i en lång stund suttit med fjärrskådande blick frågade hon mig:

"Mamma, säg något som inte kan prata."

Väldigt förbryllad kom jag mig inte för något annat att säga än:

"Eehh..vad menar du?"

"Ja, alltså, jag tänker på en grönsak men.. Säg något som inte kan prata!"

Jag tittade förvånad på henne.

""Men - det finns väl ingen grönsak som kan prata?"

Då tittade hon på mig, skrattade och sa:

"Visst är det svårt att veta när man inte vet?"

Jag log och svarade:

"Ja,Elsa, det är det verkligen!"

Kaffe

Kaffe, denna gudadryck som rinner ner i mångas halsar världen över.

Kaffe finns i snart oändliga varianter och det dricks både varmt och kallt. Själv dricker jag det med mjölk och gärna smaksatt.

Länge har jag blandat ner ett par teskedar kardemumma i

kaffepulvret, strax innan bryggning.

Idag testade jag något nytt.

Jag blandade:

2 kaffemått kanel

1 kaffemått ingefära

1 kaffemått mald kryddnejlika

Till 8 kaffemått kaffepulver tillsatte jag 1 kaffemått av kryddblandningen.

När allt var klart hällde jag upp och smakade.

Det var en väldigt intressant upplevelse. Det smakade ungefär som kaffe med pepparkaka, samtidigt.

Märkligt men gott! Testa :)

Pyssel

Elsa älskar att pyssla! Hon är också väldigt förtjust i Halloween,en företeelse som jag motvilligt anammat.

Att förena dessa två favoritsaker gör Elsa ganska lyrisk.

Idag har jag visat henne hur man gör

påsar. Dessa påsar har färger i höstens tecken och bilder med halloweentema. Kul!

Recept!

Nu är det höst på "riktigt"! Naturen sprakar av färger, kvällarna är mörka och i var och vartannat hem tänds stearinljus för att öka trivselfaktorn.

Det är väldigt mysigt med ljus. Vår familj gör av med en försvarlig mängd värmeljus från nu och fram till april. Det är så trivsamt!

Jag pluggar och är av den anledningen inte här och skriver så mycket just nu.

Ett nytt recept, komponerat idag, finns på matbloggen (viktresan). Välkommen dit! :)

Ha en härlig höst och njut av varje dag!

PS. Glöm inte att släcka ljusen. DS

Jaha...

Så var det dags för höstens första "riktiga" skov. När kroppen beter sig som den brukar, flyttar sig värken från ett ställe till ett annat. Vid skov har jag ont på alla ställen i kroppen jag brukar ha ont i , plus några till.

Det är väldigt frustrerande och jag blir ytterligt grinig!

Skriver jag inte här på ett tag beror det på det.

Självklart finns det saker att glädjas åt. Jag gräver inte ner mig i värken men i skoven är värken så intensiv överallt att jag inte kan förtränga eller tänka bort den. Blä!

Ha en härlig höst, gott folk.

Jag kommer o går med ojämna mellanrum. :)

En äcklig detalj

En ganska äcklig detalj jag råkade ut för igår:

Jag stod o fixade lite käk. I detta käk skulle tillsätta lite ost. Då osten , i det närmaste, var slut och absolut inte gick att riva, bestämde jag mig för att finhacka den.

Det gjorde jag och råkade får med en fjärdedel av långfingernageln.

Det ömmar historiskt och ser urdumt ut! Plåster är ett måste.

Lev väl o håll fingrar o naglar utom räckhåll för skarpa knivar! :)

ditt o datt

Jag började dagen med att forsla runt på familjen. Eftersom vi har så liten bil nu, fick inte alla plats. Oscar och Elsa tog därför bussen till skolan. Det går ingen större nöd på dem för det. Bussen går ända fram till skolan.

Agnes lämpades av på dagis, Simon utanför sin skola och maken på sitt jobb. Själv avslutade jag turen på min skola. Där skulle ett par i klassen träffas för att jobba med en drös instuderingsfrågor. Vi blev bara två men fick gjort nästan allihop. Det var skönt att få dem gjorda. :)

När jag kom hem fixade jag till lite mat, fick besök och har ägnat kvällen åt meningslösa (men roliga) spel på Facebook, samt kokat äppelkräm.

Jag hystade i en försvarlig mängd kanel också. Nam nam :)

Nu är barnen nattade och jag sitter här och skriver.

Jag ska strax fortsätta med instuderingsfrågorna och sedan krypa till kojs.

Hav en god natt, alla !

Plugg

Nu sitter jag o pluggar företagsekonomi. Det är krångligt och jag bara blandar ihop en massa olika termer hela tiden . MORR !

Äpplen

Efter en hel dag med föreläsningar i enbart företagsekonomi kände jag att skallen behövde rensas.

Igår kom maken hem med en hel kasse äpplen som vi fått av några vänner.

De är jättegoda! En hel kasse hinner dessvärre inte ätas innan de blir dåliga så jag har kokat saft ikväll.

Eller ja...den är inte färdig. Äpplena är urkokta, gojan ligger i en ställning och ska rinna av till i morgon. Då ska socker och en gnutta vanilj tillsättas. :)

Behöver jag tala om att det doftar härligt ?

Glädje och sorg

Min farbror Nisse dog natten till igår. Han var väldigt sjuk sista tiden,vilket i sig är sorgligt. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Han lämnar också barn, barnbarn, syskon och deras barn och barnbarn efter sig. Eftersom vi är många håller vi Nisse levande genom våra minnen. Det känns skönt!

På morgonen, när pappa ringde för att ge beskedet, var jag ute med Elsa.

Elsa skulle spela basket och jag skulle,under tiden, köpa en dop-present till en liten tös. När jag var klar med det hämtade jag upp Elsa och körde henne till bussterminalen där hon skulle åka vidare.

På grund av det fick inte jag veta något förr

än jag stod på kyrkbacken, strax innan dopet. Det kändes en aning paradoxalt måste jag erkänna.

Jag ringde pappa lite senare och pratade med honom.

Ledsamt är det och saknad kommer Nisse definitivt att bli. Samtidigt är det skönt att hans lidande är över.

Glädje och sorg - en del av livet...

Nisse med en av sina söner,Peder och Peders son Melvin.

Mera ego...

Ego

Jag är ju sällsynt aktiv på Facebook.

Där kan man göra om ett foto så att det ser tecknat ut. Väldigt kul!

Det har jag gjort o ska härmed ha en egostund o lägga upp resultatet här. :)

Det blev riktigt bra!

Oscar

Idag fyller Oscar ,barn nummer två i skaran, 12 år.

Detta firas med glass/marängtårta och trevligt sällskap i form av familjen och en kompis till Oscar.

På förmiddagen åkte han och jag till affären för att köpa det som fattades, dvs allt. Sedan åkte vi hem och packade upp alla kassar för att fortsätta med att baka. Eftersom tiden har en tendens att rusa iväg, bestämde jag mig för att göra hastbullar och köpa småkakor.

Jag gjorde en hastkrans och Oscar gjorde en. De blev fina bägge två :)

När gästerna kommit ska jag lägga ihop tårtan. Middag hinner vi inte med.

Så är det varje gång någon i familjen fyller år. Vi fixar och donar, bakar och står i. Plötsligt utbrister någon: "Mamma, jag är hungrig!!!" Hoppsan!

"Det hinner vi inte med nu. Vi äter något senare."

Följden blir att alla äter sig mätta på kaffebröd. Detta infaller sex gånger om året och jag lär mig tydligen aldrig att planera bättre.

Nåväl, det är inte så många familjemedlemmar som klagar på det.

Nu ska jag duka! Hej så länge =)

Det var en gång...

Det var en gång en litet, litet land som levde gott i lugn & harmoni.
En tid..
Något hände emellertid som delade det lilla landet i två delar. Nord & Syd. Nord och Syd trätte, som 4-åringar ungefär, i ur och skur.
Det som förändrades i Nord, suckades det över i Syd. Syd tyckte att Nord var högfärdiga och dumma! Kungen i det lilla, lilla (nu tudelade landet) bodde olyckligtvis i Nord. Detta gjorde att Syd gnällde än mer och tyckte att Kungen bara gjorde saker som var bra för honom och de som bodde i Nord. Kungens närmaste män bodde på var sin sida om gränsen, men rörde sig fritt över den. Därtill var de tvungna då det var deras jobb. Dessa två fick höra så mycket att,när det kom till Kungens kännedom, blev Kungen alldeles uppgiven. Till en början ansåg Kungen att "han ändå var Kung, en gång vald av ALLA sina undersåtar". Han brydde sig därmed inte nämnvärt, även om han kunde känna en viss irritation. När så några undersåtar började angripa Kungen med fula knep,sura ansiktsuttryck och arga ord fick Kungen nog.
Han blev tvär och ville knappt tala till folket. Folket i Nord, som råkade bo i närheten av Kungen, frågade hur det var fatt.
För ett fåtal berättade Kungen att han var ledsen på de undersåtar som talade illa om honom. Ledsen och trött på det fula pratet.
Han bestämde sig helt sonika för att abdikera.
En höstkväll gjorde han slag i saken. Kungen abdikerade och efter en lång och omständlig procedur, valdes en ny Kung. Den nye Kungen råkade bo i Syd. Därför var det lilla,lilla landet kvar i sina respektive delar, Nord och Syd.
Och fortsatte det.....

Premiärnerver

Nu närmar sig skolstarten med stormsteg. Barnen har redan gått en vecka men jag börjar på tisdag. På måndag ska en kompis och jag utforska Campus. Vi ska ta reda på var våra respektive lokaler befinner sig och kika runt lite allmänt. Jag börjar bli lite pirrig nu men ser fram emot mina två år på högskolan. Det skall bli fantastiskt roligt att läsa igen. Året på folkhögskolan gav mersmak kan man säga :)

I morgon ska jag göra ett par ärenden åt min syster och sedan göra ett besök på folkhögskolan. Det ska bli kul att hälsa på mina dåvarande lärare igen och se vad de hittar på i år :)

Väl mött! :)

Partikoll

...borde jag kanske ha. Men- det har jag dessvärre inte. Efter att ha gjort tre olika tester på nätet hos: svt.se, dn.se och svd.se, insåg jag tre saker.

För det första att jag är väldigt mycket åt röd/grön.

För det andra att jag är jätteröd och för det tredje att jag är jättegrön.

Jaha!

Därefter kastade jag mig över de stora kvällstidningarnas tester.

Den ena visade att jag är utpräglad SD.

VA????

Den andra tyckte att jag sympatiserade med Piratpartiet.

Piratpartiet?? VAD står de för????

Politik är rörigt!

VAL....

Kökssoffan!

En kökssoffa är en svårt underskattad möbel tycker jag.
Visst den är otymplig, svårmöblerad o tar en massa plats men ack så praktisk.
Mitt förhållande till denna möbel har, tidigare, sträckt sig till att bara vara praktisk. Många får plats vid matbordet och man kan förvara allsköns bråte i den. Den har nu fått ett nytt epitet. Den är bekväm ! Jo, faktiskt!
I helgen var jag (och Simonsonen) på en fest som varade ända in på småtimmarna. Det var trevligt och timmarna flög iväg.
Sålunda ramlade inte vi in över tröskeln förrän framåt fyra på morgonen.
Eftersom Agnes näppeligen tar hänsyn till sådana trivialiteter som att den ömma modern kanske är trött, var jag uppe igen vid niosnåret. Jag var uppe vid sju, på dotterns begäran, men då endast för att sätta på TV:n åt henne.
Jag lät henne sitta där och gick själv,utan dåligt samvete och lade mig igen.
Vid nio tyckte hon dock att mamma sovit färdigt.
På grund av detta var jag kopiöst trött framåt fyratiden på eftermiddagen. Maken hade tagit med sig flickorna till mormor och lämnat mig hemma.
Kökssoffan fick då prövas som sovplats.
Jag lade en kudde i ena änden,mitt huvud på kudden och resten av mig på resten av soffan. Eftersom jag är kort fick jag gott och väl plats.
Efter en timme vaknade jag och kände mig mer människa än tidigare. Bortsett från den arm som lamt hängde längs ena sidan, a la apa. Den hade legat under mig och sov mycket djupt...
När även den kroppsdelen vaknat till satte jag igång att städa och fixa till köket. Mat gjorde jag också.
Jag fick gjort en massa saker och detta tack vare kökssoffan! :)

Avundsjuk...

Jag kan vara väldigt avundsjuk på personer som har lätt för att dricka.
Då menar jag inte alkohol utan helt vanligt vatten.
Jag har oerhört svårt för att dricka överhuvudtaget. Kaffe går bra. Det dricker man under en lite längre stund. Men att dricka ett glas vatten bara för att dricka är trögt, milt sagt. Där kommer avundsjukan in. Jag vill också kunna svepa ett eller flera glas på en gång..Det går liksom inte. Jag har någon konstig grej med svalget. Det strejkar liksom när jag ska dricka fort.
Eller också sätter jag i halsen. Det retar mig oerhört!
Jag behöver verkligen dricka mer vatten. Framförallt med tanke på hur mycket slaggprodukter o skräp som fastnar i kroppen. Jag ska absolut försöka bli bättre på det - tror jag.


Visst var detta ett underligt inlägg o en märklig sak att skriva om? =)

Mer svamp..

Var ute på landet tidigare idag. Det är alltid lika skönt!
Det låter som om vi bor i ett betonggetto...Det gör vi förvisso inte men ändå...På väg hem var jag tvungen att stanna till för vid vägkanten lyste det alldeles gult. Plockade säkert en liter som nu ligger o puttrar i en gryta med fläskfile´och grädde. Oj, så gott det ska bli!! =)

SVAMP bl a

I helgen har vi bara haft Agnes hemma. Känns lite konstigt att bara vara tre när vi vanligtvis är minst sex personer i familjen. Skriver minst sex eftersom det oftast är kompisar till diverse barn här för jämnan. :)
Igår sken solen från en härligt blå himmel och temperaturen var hög redan på morgonkvisten. Vi bestämde oss för att åka till stranden. En favoritstrand är Gaddesanda som ligger på vägen ut mot Vänersnäs. Det i sin tur ligger en bit från Vänersborg - Västra Götalands residensstad ,gudbevars...
Nå, väl där kämpade vi oss fram genom den fina sanden till en plätt som passade oss. Ungefär direkt efter att vi packat upp alla saker och satt en baddräkt på Agnes blev hon getingstungen! Ett stick på axeln och ett på handryggen. Hon skrek i högan sky tills jag lyckades distrahera henne med vattnet. Att bada skulle säkert hjälpa... Det gjorde det. Hon blev glad igen på en ganska kort stund. Lars gick längre ut med henne och badade en god stund. Under tiden var jag kvar vid vår lilla plätt och passade våra saker. Getingarna nöjde sig dock inte med Agnes utan var runt mig också - ideligen. Jag fick ta min kaffemugg och gå en bit ut i vattnet. Där fick jag vara ifred. När Lars och Agnes kom tillbaka hade jag fått nog av att behöva stå rätt upp o ner i vattnet utan att kunna slappna av alls och hade packat ihop allt igen. Jag var ganska irriterad.
Vi bestämde oss för att ge oss av därifrån. Vi skulle ha träffat goda vänner på stranden och hade planerat att grilla lite korv med dem men vi var så irriterade att vi funderade på att strunta i alltihop. Vi ringde dem och efter en stunds dividerande fram o tillbaka, kom vi fram till att ses på en annan strand.
Vi åkte dit och hade ett par riktigt sköna timmar där. =)

När vi kom hem plockade vi med oss det vi skulle "knyta" med på berget här ute.
Det var en ganska spontant planerad kräftskiva här på vår gård. Grillen tändes till dem som inte ville ha kräftor och sedan satt vi fram till tiotiden och åt,drack och pratade i trivsam samvaro. Jag gillar sådana spontanevenemang =)

Idag har vi varit i skogen. Agnes fick en egen hink att plocka svamp i och gjorde det under sång och skratt. Hon drattade omkull i ett kör men var lika glad för det. Vi hittade en del kantareller, soppar, en och annan taggsvamp, citrongul slemskivling och en hel del kremlor. Tyvärr upptäckte jag, när jag rensade svampen senare, att det var mycket mask i. När allt var rensat och stekt hade vi ungefär 1½ liter att stoppa i frysen. Inte fy skam =)
Innan vi körde hem, stannade vi till hos min syster och tiggde till oss mat.
Det var mysigt. Vi satt ute på deras nybyggda altan och njöt av tillvaron.

Nu har maken och jag ätit en macka med svampstuvning och ska snart krypa till kojs.
Ha det gott!

Udda morgon!

I morse körde jag, i vanlig ordning, Elsa till fritids.
Innan jag körde hemifrån hade maken ringt och bett mig ta en titt efter hans paraply.Han hade glömt det på en bänk på Kampenhof, busstationen.
Jag släppte av Elsa och styrde kosan mot centrum. Inne på området noterade jag flera saker. Det var väldigt lite trafik, bara någon enstaka bil på parkeringen och endast ett par människor vid korvkiosken. Detta gjorde det väldigt enkelt för mig att glida in på parkeringen och parkera i en tom ruta.
Två personer fångade mitt intresse en smula. Främst pga att kvinnan hade snygga skor. :)
Mannen stod vid en stor,röd resväska ( en sådan där man kan dra efter sig) med en krycka i ena handen. Kvinnan hade en svart klänning med vita prickar och de där snygga skorna. Hög kilklack och remmar...snyggt. Nåväl, jag tyckte att de såg lite malplacerade ut i vår lilla stad. De såg inte ut att vara ett par, snarare arbetskamrater. Eftersom de stod o småpratade i närheten av taxi, antog jag att de var på resande fot och väntade på en bil.
Jag avfärdade dem i tanken och fokuserade istället på det glömda paraplyet.
Efter en snabb kontroll vid rätt "gate" och en fråga i receptionen kunde jag konstatera att någon annan person nu är lycklig ägare till vårt jätteparaply.

Jag gick ut till bilen och hade precis startat motorn, när kvinnan med de snygga skorna kom rusande. Jag stängde av bilen igen och kvinnan öppnade passagerardörren satte sig på huk och hälsade.
Hon berättade att hon och mannen skulle till Göteborg och precis fått veta att det gick ett tåg dit. De visste inte var tågstationen låg, tåget skulle gå 10.09 och klockan var 10.02. Kunde jag möjligen skjutsa dem - mot bensinpengar?
Självklart svarade jag.
Nu är det ju så att vi inte har den största bilen i stan. Dessutom trängdes en bilbarnstol, en bilkudde och allmänt skräp i bilen.
Vi lyckades dock få in deras stora resväska, mannen och hans krycka i baksätet medan kvinnan satte sig fram.
Under den korta resan till stationen fick jag veta att de varit i Dingle (som inte direkt är en stor metropol) och "rekat" inför "Annorlunda familjer".
Det är ett Tv-program som handlar om hur familjer m många barn hanterar sin vardag- ungefär. De jobbade alltså på ett produktionsbolag, i förlängningen tv.
En god stund efter att jag lämnat av dem kom jag att tänka på att de kanske varit hos bekanta till mig. :)
Jag tänkte också på hur oerhört många personer som är inblandade i de tv-program vi bänkar oss vid på kvällarna.
De ska kastas fram ideér om program, göras efterforskningar, intervjuer, tekniker måste göra sitt, en programledare, sminköser m fl mfl
Intressant och en helt annan värld än den jag trampar runt i.

Jag råkar ut för märkliga ting ibland. Friska fläktar i vardagens lunk. Trevligt

skor

I dag har jag gjort sko-kap!
Jag har två par sandaler som jag trampat omkring i hela sommaren. Det är väldigt opraktiskt när man vill ut i skogen eller när vädret inte är så vackert som idag.
Jag åkte ut till Torp. (Ett ställe som jag undviker så mycket jag bara kan) Nåväl, Coop finns ju där och de erbjuder ju allt i stort sett. Dessutom har de skorea. Jag hittade två par skor till den förträffliga summan av tvåhundra riksdaler! Nöjd!! =)

Mitt skrivande...

Jag har ,från olika håll, uppmanats att fortsätta mitt skrivande.
Jag skrev en del förr, har skrivit en saga för barn (naturligtvis) och några andra texter under året på folkhögskolan.
Jag gillar att skriva men har haft härdsmälta,ide´torka och haft annat för mig...
Nu tänker jag dock presentera ett smakprov :) Mycket nöje!

Tindra var en lång,ung kvinna. Hon hade långt,lockigt mörkt hår som sällan lydde under vackra frisyrer. Allt som oftast hängde det ner över ryggen i ett ostyrigt burr.De vackra,mörka ögonen glittrade av okynne och munnen log. Sorg var något som inte gästade hennes själ mer än tre, fyra gånger om året.Ilska kände hon. Hon hade ett fruktansvärt morgonhumör och blev inte den glittrande glad förrän efter tre koppar te. Te med fyra skedar honung i varje kopp. Efter dessa koppar gav hon sig ut med en energi, få förunnat. Trots sin något klumpiga lekamen, rörde sig Tindra lätt och smidigt över grästuvorna.Då hon, praktiskt taget, var född i skogen kände hon varje tuva och varje rot.
Hon hade varit ett ensamt men lyckligt barn. Hon behövde inga jämnåriga att leka med. Hon hade ju alla kryp i skogen. Hennes föräldrar hade låtit henne hållas. De såg att Tindra var lycklig och pressade henne inte till umgänge om hon inte ville själv.vänner hade hon haft. De bodde dock så otillgängligt att det inte varit så ofta de setts. Det var på storkalas och födelsedagar som de träffats.
Då var de tillsammans allihop i flera dagar och hade hjärtligt skoj. De åt och drack, dansade och utbytte skvaller. Det var härliga fester.

Hon var väl bekant med djuren. Hur de levde,hur många ungar de fick varje år och var de gömde sina byten. Många gånger hade hon fått se små älgkalvar och andra djur komma till världen. Det var spännande. Händelsen hon blivit mest påverkad av var när ett lodjur sånär sprungit på henne i skogen. Lodjuret hade blivit skrämd av Tindras uppenbarelse, rest ragg och morrat innan det sprang vidare.

Nu var hon på väg till sitt favoritställe. Den lilla sjön var ett populärt utflyktsmål för kanotister, fiskare och badgäster.Viken Tindra var på väg till var dock okänd för de flesta och hon hade den oftast för sig själv.Den var njurformad och till hälften skymd av en vassrugge. Marken var täckt av fint gräs och alldeles intill vassen låg en liten eldstad hon tände om kvällarna.
Den sista biten ner till vattnet var täckt av fin, vit sand. Tindra älskade att ligga på gräset med armarna i sanden och låta sanden rinna mellan fingrarna.
Ibland badade hon. Då simmade hon mest under vattenytan. Det var så vackert under vattnet. Sjögräset vajade sakta fram och tillbaka, vaktande gammelgäddans boning.Stenarna på botten var släta. Mört och abborre lekte tafatt emellan de nedfallna grenarna som nu vilade på botten. De försvann kvickt längre ut i sjön om Tindra simmade för nära deras lek.
Hon tänkte bra nere vid sjön. Ofta drömde hon sig bort och i drömmarna var hon en hind som lätt sprang över en äng eller en örn som tyst seglade på breda vingar högt uppe i himlen.

Hon tyckte om att hjälpa andra och när hjälpen resulterade i glädje för de behövande, blev hon lycklig. När hon nyligen hittat en trevlig liten lya att flytta in i var det hon som behövt hjälp.Att flytta var inte så betungande som hon trott. Hon hade ju så lite. De som hjälpte henne var mest med för sällskaps skull.
När allt var klart, ställde Tindra till med kalas. Hon var mycket förtjust i tårta och tog varje tillfälle i akt till kalas.
De hade druckit många koppar te och delat en stor tårta tillsammans.
Därefter hade de sjungit gamla sånger vid elden nere vid sjön. sångerna hade böljat ut över sjön. Det hade varit en perfekt avslutning på en trevlig dag.

Utöver de få möbler hon hade, var bostaden inredd med olika tyger.
Hennes mamma var en duktig väverska. Hon kunde väva de allra tunnaste tyger. Hon odlade lin som hon spann fina trådar av. Dessa färgade hon i växtbad. Både tråd och väv fick sedan färger efter regnbågen. Nyanser av dessa färger var en specialitet hon lärt Tindra.
Tindra hade blivit skicklig med åren och kunde nu koka ihop de allra flesta nyanserna. Det var ett träget arbete med insamling av de olika växterna de färgade med. Tindra brukade ha med sig korgar ut i skogen. Korgarna var finurligt flätade med flera fack de olika växterna kunde placeras i. En del var giftiga och fick därför inte blandas med övriga sorter.
Tindras mamma hade vävt både gardiner, dukar,mattor och filtar åt henne.
De tunna grdinerna gick i ljust gul och var färgade med björklöv. Det var de allra första små "musöronen" som gav den speciella färgen. Träden mådde inte bra av att bli av med löven så de plockades bara var femte år ungefär. När solljuset silade in genom gardiner färgade med vårbjörk, blev ljuset i rummen milt som en sommarvind. Inflyttningspresenten var Tindra särskilt glad åt. Det var en stor matta i lysande gul och orange.

Framtiden tänkte hon sällan på. Hon levde för dagen och stunden. Att samla växter till färg, mata fåglarna om vintern och studera djurlivet i skogen var ett kärt nöje och en livsstil som gått i arv i många generationer.
Hon hade inga särskilda förpliktelser och inget tvång att arbeta för sitt uppehälle.

Sådana som hon hade inte det. De levde, verkade och försvann när tiden var inne.
Så var livet för ett troll...

Nordman

Efter mitt äventyr med låset till bilen kom jag, till slut, hem. Lars hade gjort lunch ihop med Agnes. Supergott!

Simon jobbade, Oscar var hos en kompis, Elsa i Trollhättan och Agnes skulle köras till mormor & Sten.

Vi gjorde i ordning oss och for till Ljungskile.

Efter att Agnes var installerad med allehanda lek

saker och filmer, åkte vi tillbaks till stan för en middag hos goda vänner.

Vi hade en riktigt trevlig kväll. Vi åt och drack gott och avslutade kvällen nere på fjordfestivalen med konsert med Nordman.

Date spelade i danstältet. Där stod vi en stund och tittade på de som dansade bugg. Två par tittade jag speciellt på. De var så fantastiskt duktiga och en fröjd att se! :)

Jag tog flera kort på Nordman men eftersom jag inte har någon kabel (dator/mobil) kan jag inte lägga över dem här.

På väg ut från festival-området stannade vi till och bytte några ord med Håkan Hemlin i Nordband. Jag pratade med en kille i komp-bandet också.

De hade kompat Style i onsdags så jag fick för mig att de var någon sorts husband på festivalen. Så var det inte. De hade spelat med både Nordman och Style i flera år. (Det gäller att de inte lägger sina spelningar samtidigt) Nåväl, jag fick ett kort även på dem. :)

Det var lite "fjortis"varnig på det där med det struntar jag i.

Varför inte prata när man får chansen?

Totalt sett tycker jag att dagen var oerhört givande!

Må gott! :)

Lås...

Låsanordningar finns av skilda slag. Det finns lås till väskor, grindar, dörrar,cyklar, bilar och en mängd andra saker. Att låsa någonting betyder att man antingen vill skydda det som är innanför låset eller värja sig mot ovälkomna gäster tex.
Jag tänker koncentrera mig på bilens lås idag.En bil kan utrustas med manuell låsning eller centrallås. Centrallås är en fantastisk uppfinning för den som är glömsk (eller lat) Man bara vrider på nyckeln , eller trycker på knappen om man har fjärrlås, och - vips är alla dörrar och bagageluckan låsta. Smart!
På en manuell bil får man knata runt bilen för att se till att allt är låst.
Vår bil har centrallås som man använder med nyckel.
I morse, när jag anlände till jobbet klev jag ur bilen, satte nyckeln i låset, låste och - fick inte ur nyckeln. Märkligt, tänkte jag, vad har hänt?
Hur jag än lirkade och drog fick jag inte ut den. Den satt fast som bara den!
En kollega kom gående och jag var inte sen att fråga om han kunde hjälpa mig.
Efter en liten stunds lirkande fick han ut nyckeln. Jag tackade för hjälpen, gick in och glömde bums bort att jag någonsin haft problem med någon nyckel.
Under förmiddagen började jag må illa, känna mig febrig och allmänt blä så jag iordningställde det som var kvar att göra i ordning och slutade jobbet en hel timme tidigare än vanligt. (Jag jobbar in det nästa vecka)
Jag bytte om och traskade ut i duggregnet, glad över att snart kunna vara hemma för att vila en stund. Jag satte bilnyckeln i låset och vred. Det hände ingenting. Faktum var att jag knappt kunde vrida på nyckeln alls.där och då kom jag ihåg morgonens krångel med att få ut nyckeln...
Jag ringde en kollega som kom ut för att "hjälpa damen i nöd" - typ.
Han kunde vrida lite på nyckeln med det hände föga med låset.
Vi traskade in och jag frågade chefen om han hade lust att utmana oss i "låsningen". Eftersom han är en ganska enveten karl och därtill någorlunda kunnig i bilämnet, följde han med ut. Även han gick bet men gav sig inte. Han ringde Highway och fick tips om hur man kunde bära sig åt. Under tiden hade jag ringt hem och stressat upp maken över bilens låshaveri. Medan chefen och jag testade tipset som Highway berättat om, ringde även maken till dem. :)
Vi (mest chefen) grejade och donade en stund, hämtade nya redskap ( jag tyckte det mest såg ut som om vi försökte bryta oss in i bilen) och donade en stund till.
Inget fungerade. På en ren ingivelse testade chefen , för säkert trettionde gången, nyckeln i låset och vred.
Häpna såg vi hur centrallåset låste upp bilen!
Vi fattade ingenting men var glada över att bilen äntligen var samarbetsvillig. Jag kunde åka hem i vanlig tid...
En timme höll vi på med bilen i regnet.
Men - lås är bra!

Andra funderingar..

Inte så djupa kanske :) De är mest ett svammel som befunnit sig i skallen under helgen.
Märkligt hur många tankar som ryms i ett huvud under en helg.
Kom-ihåg-listor framförallt..

Listor över vad som händer när skolorna börjar.
Listor över vad barnen behöver i klädväg till hösten
Listor på vad familjer och vänner önskar sig
osv osv.
Jag är fascinerad över att man kan göra dessa listor vad man än har för sig. Man spelar kort och gör listor på vilka rum som behöver en storstädning, lagar mat och listar upp vilka kryddor som börjar sina och viker tvätt och listar i vilken ordning man ska göra olika saker under kommande dag. Tankar kommer och går hela tiden i en aldrig sinande ström och i ett sällsynt sammelsurium.

Jag vill ut i skogen för att leta kantareller men insåg att jag inte har några ändamålsenliga skor. Illa! Ska jag behöva ge mig ut i affärerna o leta skor?? Gaa, jag gillar inte det något vidare. Det fick min svägerska erfara när hon o övrig familj var här. Vi var på köpcentret strax utanför stan för att shoppa. Jag ledsagade henne och hon shoppade :) Plötsligt fick hon en helvild ide´om att JAG skulle prova kläder. (Hon ville köpa något till barnen från början) Hon plockade ut ett par plagg som hon tyckte att jag skulle prova och placerade mig, under STORA protester, i kön till provrummen. Jag HATAR att prova kläder i provrum. Det skoningslösa ljuset belyser varenda liten skavank man har (och man har alldeles för många i ett provrum), det är trångt och dörren står alltid en bit på glänt.
Man kan liksom aldrig värja sig mot sanningen. På grund av detta har jag låtit bli att prova kläder i dessa små bås. Jag har undvikit det i säkert 15 år. Att jag ÄNDÅ befann mig i kön är sålunda endast min kära svägerskas förtjänst :) Jag provade, konstaterade att kläderna såg ut som något annat än kläder och hängde glatt tillbaka dem igen. Besviken över att de inte passade och glad över att jag klev över ångest-tröskeln gällande provrum.
Nåväl, det var en lång utsvävning om något som egentligen skulle handla om skor. Endera dagen köper jag ett par. Under tiden lånar jag ett par stövlar av min mor tror jag...

I helgen har det varit kalas. Min svåger fyllde år.
Han hade bakat bullar. Det är tradition att han bakar bullar på hans födelsedag och han är grym på det!! Det är sagolikt goda! :)
Vi var där i god tid och hjälpte till att ställa i ordning för kalas och grillbuffé´. Namnam! Grillspett.
När Syster Yster annonserade att gästerna kunde börja, gjorde ingen det. Maken och jag gjorde slag i saken, fyllde våra tallrikar med spett och godsaker, gjorde spett och skulle just lägga dem på grillen när maken upptäckte att grillen var väldigt sval.
Gasolen var slut.
Syster Yster åkte iväg för att inhandla ny medan gästerna underhöll varandra och födelsedagsbarnet :)
Efter en kort stund var hon tillbaks och gästerna kunde grilla sina spett.
Vi satt ute på altanen och njöt av mat och vin i eftermiddagssolen. Mysigt!

Idag har vi varit i Väneryr där vi fikat och lämnat av Simon.
Eftermiddagen har ägnats åt en del kortspelande. Simons flickvän Rebecka blev kvar och har roat sig med att storstäda Simons rum och spela kort med Oscar och Simons kompis Marcus.
Jag tycker det är väldigt trevligt att de vill vara här, även om Simon inte är det. :)

I morgon är det ny vecka och nya tankar och äventyr väntar runt hörnet, beredda på att äntra tröskeln.

Må gott!

Tänk..

att känslor kan åka berg-och dalbana med så korta intervaller.
God och glad på morgonen, negativa tankemönster som smyger sig på framåt förmiddagen som resulterar i en tjock offerkofta och en frustration av att befinna sig där man är. Nya "input" framåt eftermiddagen som gör att kvällen avslutas med att man är god och glad igen.
Visst är det konstigt? Ibland har bergbanan blixthastighet , vilket gör att man går igenom alla stadier under en timmes tid.
Hur bär man sig åt för att hålla humöret på en jämn nivå?

I grund och botten är jag en positiv person. Att få de här dalgångarna gör mig ytterligt frustrerad samtidigt som jag inte riktigt ser hur det ska brytas. Något att öva på minsann. :)

Sådär!

Nu har jag börjat om med min mat/jagskagåneriviktblogg igen. Det är väl tredje gången...
När jag nu har börjat med LCHF ska det präntas ner. Dels för att jag vill skriva ner recept jag komponerar och annars skulle glömma bums och dels för att hålla ångan uppe.
När jag kom hem efter jobbet idag satt Pia och Maria i köket och drack kaffe.
Synnerligen trevligt att komma hem till! :)Maria skulle låna luftmadrassen och efter att maken letat länge o väl hittades den och allt som hörde till. Han är så BRA, min gubbe! =)

Pia har jag inte sett på över en månad så hade mycket att säga varandra.
Elsa följde med henne och Luna hem för en övernattning och for strax efter fem.
Oscar har lekt med Agnes . Simon o maken är på vift.

Det är så lugnt o skönt!

Igår avlusades flickorna. Det är en enkel procedur men efteråt inbillar man sig att det kryper i håret på en själv. Nu ska jag gå o ta en ordentlig titt i mitt hår. Ha det gott!

God kväll!

Idag har jag äntligen fått iväg pappren till transportstyrelsen. Jag var ju tvungen att fixa nytt körkort när det gamla stals. Inga fotoautomater stod att finna någonstans så jag släpade mig till Karlheden efter jobbet. Får se när det kommer... Enligt pappret ska det skickas rekommenderat, vilket betyder att man måste visa leg för att få ut det på Ica här borta.
HELT galet!! Det stod också att någon annan kan följa med o verifiera att jag är jag men det går inte Ica med på. Vet inte vad jag ska göra. Jag känner ju ett par poliser. Man kanske skulle be någon av dem hjälpa mig. Att i full mundering intyga att jag är jag. Inte kan de väl protestera emot lagens långa arm?

Nåväl, systerdottern fyllde år igår. Idag var vi där med paket och fick mumsiga grillspett och syndigt god glass/maräng/gräddtårta.
Trevligt! :) Fick låna tvättmaskinen för en akuttvätt också. Hon är för snäll min syster!

Jag har fått ett himla läckert armband av maken.
Kolla in !

IBLAND...

rinner bägaren över.
Det räcker inte men bara en droppe, det kan jag hantera.
När många droppar på en gång, av skilda karaktärer, gör bägaren överfull går jag upp i limningen.
Vet någon hur små bitar man kan göra av ett äggskal?
Eller hur dessa skalbitar kan sprida ut sig över soffor och golv så att inget annat än en rejäl dammsugning hjälper?
Det var två droppar...
Agnes tvärvägrade att klä på sig - alla gånger jag bad henne.
Droppe tre...
Hågkomsten av plånboksförlust.
Droppe fyra....
Strul med Visakort och nytt körkort.
För att få ut Visakortet, som skickades rekommenderat, måste jag ha ett id.
För att få mitt körkort, tillika id, måste jag ha pengar. Detta för att kunna betala fotot till nämnda körkort.
Moment 22 ??
Droppe fem, sex och vidare till tjugo....

När sedan Agnes använde en av de nya böckerna som skridsko var måttet rågat.
Boken blev alldeles repig (av skalbitarna?) och vid den upptäckten rann bägaren över.
De utflykter jag hade planerat, ställde jag in.
Flickorna skickades upp på rummet och jag satte igång att dammsuga.
Jag är på ett urtråkigt humör och vill ingenting!
Bläh!!!!

forts...

När vi anlände till Uddevalla igen var timmen sen. Vi skildes åt, sedan vi bestämt träff hos oss dagen därpå. Nästa dag åkte Kicki och jag på shoppingtur. Maken agerade chaufför innan han avvek på egna äventyr. Lasse o Johanna tog med sig Oscar och flickorna till Nordens Ark.
När de kom tillbaka åkte vi ut till mor och Sten i Ljungskile för att grilla. Vi hade en trevlig kväll!
Fredagen var avresedag för "Umeåfolket". Vi tog en fika på Snäckan innan de for.
Alla dagar var fulla av sol även om an och annan dag inte var så varm.

På lördag förmiddag tog jag hand om tvätten. DET var skönt att få bort. Sen åkte Lars, Agnes och jag till vänner utanför stan. Agnes fick rida på en av deras hästar, vilket gjorde henne lycklig! :) Vi gillade gott och spelade kort resten av kvällen. Agnes lekte och roade sig själv. Vi var inte hemma förrän vid halv två...
Nästa dag tänkte vi bara vara hemma.
Maken satte sig dock på sängkanten på förmiddagen och frågade om vi inte skulle ta och hälsa på en av mikna kusiner.
Sagt och gjort. När vi var klädda och redo for vi till Norra Björke (utanför Trollhättan).
Agnes och mitt kusinbarn (som går under smeknamnet) Flisan fann varandra direkt och lekte som bara den!
Vi åkte inte förrän vid halv sju-snåret. Ett hastigt stopp i Trollhättan medförde en dotter till i bilen :) Det var skönt att få hem henne igen :)

På måndag morgon var det en aning trögt att gå ur bingen, det ska erkännas.
Men - när jag väl kommit till jobbet försvinner den känslan. Tänk att man kan få trivas så bra på en arbetsplats :) !
Efter en timmes jobb ringde Lars. Nästa syster var på väg. De hade varit i Oslo för att hälsa på deras dotter och tyckte att de kunde hälsa på oss när de ändå var i faggorna.
(Norrlänningar har en egendomlig syn på "att vara i faggorna")
Nåväl, det var väldigt kul att vi fick träffa även dem.
Vi åt en god middag med färska jordgubbar till dessert innan de slog sig till ro nere på Hotell Viking.
När jag kom hem efter jobbet dagen därpå åt vi en sillmiddag innan vi åkte ner till Liseberg.
Simon och flickorna följde med. Oscar var på egna äventyr.
Vi sa hejdå vid åttatiden och styrde kosan hemåt.

Nästa dag jobbade jag igen.
Dessutom hade Lars och jag bröllopsdag och Dan (en kompis) fyllde år.
Dan köpte med sig middagsmat, jag bakade en kaka och gjorde en savaräng till dessert.
Han köpte en färsk laxsida som jag tillagade i ugnen. Den blev fruktansvärt god!!!!!

Efter middagen kom grannarna över för att hämta sand till ett akvarie de fått.
De blev kvar på kaffe och kortspel ett par timmar. Det är alltid lika trevligt!

Igår var det torsdag! Lars åkte på kurs och jag blev gräsänka ett par dagar. :)
Britt kom upp på kaffe o trivsamt prat i kvällningen.
Tänk så mycket man har att prata om när det gått ett par veckor.


Idag har jag tagit med mig barnen till Ljungskile.
Vi ska grilla, barnen leker och mor har semester. :)


En käck nyhet har jag också.
Jag kom in på högskolan i Trollhättan!!!
Kom in på mitt första handsval och är vansinnigt spänd på vad hösten har att erbjuda. :))