onsdag 1 september 2010

Det var en gång...

Det var en gång en litet, litet land som levde gott i lugn & harmoni.
En tid..
Något hände emellertid som delade det lilla landet i två delar. Nord & Syd. Nord och Syd trätte, som 4-åringar ungefär, i ur och skur.
Det som förändrades i Nord, suckades det över i Syd. Syd tyckte att Nord var högfärdiga och dumma! Kungen i det lilla, lilla (nu tudelade landet) bodde olyckligtvis i Nord. Detta gjorde att Syd gnällde än mer och tyckte att Kungen bara gjorde saker som var bra för honom och de som bodde i Nord. Kungens närmaste män bodde på var sin sida om gränsen, men rörde sig fritt över den. Därtill var de tvungna då det var deras jobb. Dessa två fick höra så mycket att,när det kom till Kungens kännedom, blev Kungen alldeles uppgiven. Till en början ansåg Kungen att "han ändå var Kung, en gång vald av ALLA sina undersåtar". Han brydde sig därmed inte nämnvärt, även om han kunde känna en viss irritation. När så några undersåtar började angripa Kungen med fula knep,sura ansiktsuttryck och arga ord fick Kungen nog.
Han blev tvär och ville knappt tala till folket. Folket i Nord, som råkade bo i närheten av Kungen, frågade hur det var fatt.
För ett fåtal berättade Kungen att han var ledsen på de undersåtar som talade illa om honom. Ledsen och trött på det fula pratet.
Han bestämde sig helt sonika för att abdikera.
En höstkväll gjorde han slag i saken. Kungen abdikerade och efter en lång och omständlig procedur, valdes en ny Kung. Den nye Kungen råkade bo i Syd. Därför var det lilla,lilla landet kvar i sina respektive delar, Nord och Syd.
Och fortsatte det.....

4 kommentarer:

Tanya sa...

Jag kommer följa fortsättningen med spänning! Och är ganska nöjd över att jag egentligen inte behöver bry mej om det längre..

Ass sa...

Hrm ... Känns som att jag hört nåt om detta innan... Fortsättning? ^^

Rolf Skiöld sa...

Tack Tina.
Inlägget var bra och jag tillbringade en timma med att läsa dina andra inlägg, och fick mig ett och annat gott skratt. Kommer att lägga din blogg bland mina favoriter för att kunna läsa dem då och då.

Fenixmonas sa...

En saga utan slut...gott att få skriva av sig sin frustation! Det skulle behövas något som förenade nord och syd...en trevlig liten grannskapsstuga så alla kunde umgås och lära känna varann. Det handlar ju inte om vi och dem utan om oss alla!!Kramiz