Klammeri m lagens långa arm...

Lugnt och fridfullt framförde jag vårt fordon.
Bredvid mig i bilen satt Simons farmor,Anne. Vi skulle ta en tur till "Bloms". Ett mini"Ullared". (Verkligen mini) Detta varuhus ligger en bit upp i Dalsland. Tar en knapp timme att köra. Om man följer alla hastighetsbegränsningar. Vilket jag gjorde. Efter ganska många mil hade jag tre lastbilar efter mig. Jag kände mig som en riktig bromskloss men körde ändå vidare i de hastigheter som rekommenderades. 50,70 , 90, 70 , 50 osv. Inte jättefort. Det var ganska många kameraskåp längs vägen o eftersom man inte vet vilka som innehåller kameror ville jag inte chansa. Nå, i ett litet samhälle blev jag invinkad på en bensinstation. Av en polis!
Fick ur mig ett rejält kraftuttryck eftersom Agnes lekt bort mitt körkort. Ser inte jättebra ut att köra utan men är dock ingen katastrof.
Jag körde in på stationen , fick ner rutan o log vänligt mot konstapeln som kom fram till bilen.
" Jaha, körkortet tack!"
" Eh..det har jag tyvärr inte med mig förtillfället"
"Nähä....(han rynkade ihop ögonbrynen o såg bister ut) har du någon annan id-handling?"
(Visst, en hög m pass)
"Tyvärr inte. Det enda jag kan åstadkomma är en patientbricka. Ett ögonblick. (Rotade fram den m orden:) Jag vet inte vad den gör för nytta. Det finns inget foto på den men..."
Konstapeln tittade in i bilen o frågade Anne om hon hade körkort. "Javisst!, ett ögonblick"
Hon fick fram sitt kort,gav det till polisen som tittade på det.
Ännu en kontapel gjorde oss sällskap.
"Blås här!"
Jag tittade undrande, såg att det var ett alkotest o gjorde ett litet väsande i plaströret.Jag var ganska nervös så jag kunde inte riktigt ta i.
"Det där duger inte! Det får du göra om . Blås ordentligt. Det ska klicka i maskinen."
" Jaha,ursäkta" Jag tog ett rejält andetag o blåste för kung o fosterland.
Maskinen klickade inte, luften tog alldeles slut i lungorna men något klickljud hörde aldrig jag.
Det dög tydligen ändå. Konstapeln med apparaten tittade på den vände sig mot sin kollega o sa ( O jag tycker nog att han lät en aning besviken)
" Ja, det berodde inte på spriten iallafall!"
Därefter gick han.
Jag satt kvar o var totalt förbryllad.Vaddå "iallafall"...??? Polis nummer ett tittade på mig ."Vems är bilen?"
????
"Min,sa jag, den är iallafall skriven på mig"
"Hm,jaha, vänta så ska vi kolla upp det" Med de orden gick också han.Jag fattade verkligen ingenting. Hade jag gjort något. Jag upptäckte att jag var väldigt ensam om polisens uppmärksamhet. På vanliga alkokontroller brukar man ju kolla ett gäng o vinka iväg dem efter hand. Vi bara satt o väntade på att polisen skulle bli klara m bara mig. Synnerligen konstigt! Hade jag kommit på kant med rättvisan?
Det hela var så absurt att jag ilsknade till en aning.
"Ursäkta mig, men vad är det frågan om egentligen?"
"Vi fick ett tips om att kolla upp dig" sa polis nummer ett med ett ,fortfarande ,bistert uttryck.
Va??? Driver han med mig? Ja det måste han ju göra.
"Ett tips? Du skämtar med mig eller hur?" sa jag leende.
"Nej!"
Mitt leende frös bums.
"Menar du på allvar att ni ska kolla upp ett tips gällande mig? Varför då?"
"Vi fick ett tips om att du körde vingligt så någon ringde o bad oss kolla upp det"
Jag trodde inte mina öron!
"Körde jag vingligt???? Var då? Jag har ju bara följt alla hastighetsbegränsningar. Jag kör aldrig här uppe och känner inte vägen.Osäkert möjligen men vingligt?!"
"Ja, det är bara det jag vet.Du körde vingligt"
"Jaha!? Vad händer nu då? Kan jag åka?"
Undrade i mitt upprörda sinne om jag skulle få böter eller nå´t som straff.
"Nej, vi ska kolla om bilen verkligen är din först"
?!
"Jaha!"
En liten stund senare kom han tillbaka till bilen, överräckte våra kort o sa att vi kunde åka.
"Ok, så det var allt?"
" Ja! Sätt på dig bältet när du kör!! "
"Ja,självklart! Jag hade faktiskt på mig det när ni stoppade mig också!"
Jag startade o körde mycket försiktigt och väldigt stadigt ut på vägen igen....