onsdag 22 december 2010

Kapitel tre... "Det var en gång"

Mjuka, vita fluffiga snöflingor dalade ner över det lilla landet. Snart var allt i landet alldeles vitt och vägarna syntes inte mer. De nakna träden glittrade förnöjt. De fick nya rimfrostkläder och var därmed inte så nakna längre. Folket i det lilla landet glittrade däremot inte. Omedelbart efter den stora sammankomsten ville några rättrådiga kalla till en ny sammankomst. Någon skickade bud till en rådsherre i det Stora Landet och bad om hjälp. Rådsherren svarade att om en tiondel av landets befolkning ville ha ett nytt råd, då skulle det bli så.
En tid gick. En tid då folket förberedde sig för årets största festlighet. Det skurades och fejades i varje hörn. Man bakade, kokade karameller och smusslade med bylten i olika storlekar och innehåll. Folket log, en förväntan inför festligheterna steg. Tanken på att ha ett nytt stormöte lades på hyllan. Under ytan kokade dock irritation och oginhet. Ibland hände det att någon uttalade sig om något. Bara för att lätta lite på trycket. Genast förstorades händelsen till häpnadsväckande proportioner. Här och var ,i både Nord och Syd, traskade förbittrade invånare omkring och funderade på hur de bäst skulle göra livet surt för någon annan. Personangrepp blev en vanlig företeelse som lade sordin på glädjen inför festligheterna. När kungen fick veta att fler och fler bland invånarna i landet var missnöjda med honom, kallade han till möten med sina rådsherrar. Möten där han anklagade sina rådsherrar för olika förfärliga ting. Rådsherrarna satt stumma av förfäran. Det osanningar kungen hävde ur sig om dem gjorde dem handlingsförlamade. De tänkte för sig själva: " Hur ska landet kunna enas när kungen inte litar på sina rådsherrar? Hur kan han säga att han agerar utifrån landets bästa när allt han säger bara är elakheter emot invånarna och oss? Det kan väl inte vara för landets bästa?" Olyckliga för invånarna och sig själva traskade de hem. "Snart blir det uppror", tänkte de av folket som såg hur det var fatt...

tisdag 21 december 2010

En blogg är ett utmärkt verktyg att skriva av sig i, förutsatt att man inte ägnar sig åt personangrepp o förtal om man är arg. Svåridentifierbara personbeskrivningar rekommenderas i så fall. Byta en titel är ett verktyg. Man pratar inte om kommunalrådet utan stamhövdingen eller liknande. De som förstår, de förstår och de som inte gör det får ände en stunds underhållning serverat för sig. :)

Jag skriver i min blogg med ganska långa mellanrum. Det är inget jag eftersträvar, det bara blir så. Det är så mycket vardagsbestyr som kommer emellan. Att tillbringa tid med familjen är viktigt och därför har jag dragit ner på min tid både på bloggen men framförallt på FB. Facebook är ett roligt gissel som är väldigt lätt att fastna i. :)

Nåväl, julen står för dörren och det fejas och pyntas i många hem. Jag tycker att det är oerhört mysigt med jul. Alla ljus som lyser (glöm inte att släcka!) och tomtarna står här och var och myser. (Fint rim där :) ) Ha en fröjdefull jul! =)

tisdag 7 december 2010

Bogstek i ugn

Jag fick så stor respons på mitt middagstips på Facebook så här kommer ett recept:
ca 4-6 port
Du behöver:
ca 1 kg bogstek (För den som inte vet: Bogstek från gris heter bogstek i affären men detta kan göras på vilken fläskstek som helst)

Gnid in köttet med grillkrydda med honungssmak (är emot blandade kryddor o den här i synnerhet men sönerna tycker om den)
och ca 1½ tsk torkad salvia. Gnugga den smulig i händerna innan du strör den över köttet. Dem utvecklar fler smakämnen när den värms upp lite grann.
Klicka i lite smör i en form med 5 cm höga kanter o lägg i köttet.
Täck köttet med baconskivor och peppra med favoritpepparn. Jag använde en blandning av svartpeppar o grönpeppar som jag har i en kvarn.
Salta inte. Det är salt i grillkryddan o baconet.
Täck med folie och ställ in i 200 grader ca 1 tim.
Ta ut köttet. Testa med en sticka om köttsaften är klar. Den ska vara lite rosa men inte röd. Hacka 1 dm purjolök och två tomater. Lägg hacket runt köttet. Häll över 1½-2 dl grädde och sätt in allt i ugnen igen.
När härligheten fått vacker färg är anrättningen klar. (Testa köttsaften igen för säkerhets skull. Nu ska den vara genomskinlig.)
Skär upp i tunna skivor och servera till kokt potatis o grönsaker.

Lycka till & Smaklig måltid! =)

onsdag 1 december 2010

Kapitel två i sagan "Det var en gång..."

Varje år hade det lilla landet en sammankomst. Då kunde undersåtarna få träffa kungens och hans råd. Meningen var att alla som ville uttrycka nöje eller missnöje över något, skulle få komma till tals.
Härolder hade satts upp om var och när sammankomsten skulle äga rum.
Ungefär en tredjedel av landets befolkning kom till sammankomsten. Denna skara var jämnt fördelade på Nord och Syd.Då invånarna hade kommit på kant med varandra, var stämningen vid sammankomstens början ganska spänd. Flera kunde känna att det pyrde och puttrade av undertryckt ilska.
Belevade som de dock var uppförde sig alla som sig bör - till en början.
Den nye kungen, som aldrig varit kung förr och inte riktigt visste hur man skulle göra, hade kallat på hjälp. En kung från Stora landet hade kommit för att hjälpa till att hålla ordning under sammankomsten.
Han satt mitt i rådet och såg sträng ut. Då några av undersåtarna inte var nöjda med sin nye kung ville de byta ut honom. En av rådherrarna var inte med från början av sammankomsten. Någon hade låst stora porten så han kom inte in och hade ingen möjlighet att rösta. Det tyckte många var synd eftersom hans röst kunde avgjort. Röstningen mellan den sittande kungen och folkets förslag till annan kung blev jämn. Med en enda röst vann den sittande kungen. Sammankomsten led mot sitt slut och det var dags för folket att säga sitt. Några försökte men blev tystade. De som verkade vara missnöjda med kungen fick inte säga något alls. När de försökte blev de andra arga och tystade ner dem. Kungen från Stora landet höjde sin stämma och avslutade sammankomsten. Folket droppade av en efter en, något molokna. De hade inte fått säga vad de ville. Varken Nord eller Syd.
Det undertryckta misshälligheterna låg kvar och så fortsatte det....