Slut på gammalt år...

Varför säger man att det är ett gammalt år? Märkligt när man funderar på det tycker jag. Det är väl inte gammalt? Bara ett år liksom.. :) Nåja, jag tänkte inte gräva ner mig i det nu. För tillfället tänkte jag filosofera lite över vad dagen har i beredskap och anteckna det här. Jag inbillar mig nämligen att alla och envar, som orkar hitta hit, gärna vill veta vad jag har för mig. :) Maken ansåg igår att vi borde ha en vit duk på bordet i afton. Just det!! Jag lämnar den vita duken en liten stund. Kom på att jag måste delge en ytterst smart sak - angående tjusiga dukar. De allra flesta jag känner, anser att strykning är ett gissel som helst borde avskaffas. Jag är inte riktigt så avigt inställd men har man stått och bemödat sig om att fin-duken ska vara slät och fin - bara för att behöva slänga den i tvätten efter en dag - kan även jag misströsta. Det är aldrig så mycket söl och spill som när man har en duk på bordet? Det slår aldrig fel. Åtminstone hos mig.Av den anledningen köpte jag genomskinlig vaxduk (fast det är inte vaxduk, det är plast) som jag lade ovanpå min kolossalt vita linneduk. Duken låg på köksbordet, värsta sölstället. Det kanske inte det mest optimala ur estetiskt perspektiv men praktiskt är det. Jättepraktiskt! Duken ligger vit och länge - så länge att man hinner tröttna och därmed byter ut den. Så länge har ingen duk blivit liggande förr. Inte i vårt hem. Dukarna avskaffades när första barnet föddes (för drygt tjugo år sedan) och har varit bannlysta sedan dess. Nu har jag tagit fram dem igen. Tack vare denna plastbit! :) Tillbaks till maken och hans önskemål. I stället för att sitta här och plita ner var jag tycker och tänker ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Den vita linneduken ska på bordet, ovanpå skall det strös ut konfetti och sedan plasten. Plasten gör att allt syns men får ligga kvar. Lägger upp ett foto senare... Hej på ett tag!

Måste ju, i all sin dar, lägga ut lite julbilder innan året tar slut...

Det konstiga med dessa bilder är att när jag laddar ner dem till bloggen, visas de inte som något annat än text. Det är omöjligt att se hur de ser ut innan jag publicerat dem. Lev med det , gott folk! :)

Psykologi är kul!

Efter att ha läst introduktionskursen i arbetspsykologi, är jag nu i slutspurten av nästa kurs. Individen i arbetslivet. Mycket intressant! Inte för att jag förstår allt men psykologi sjunker liksom in lite bit för bit. Som examinerade, enskild, slutuppgift ska vi skriva en rapport eller tankedagbok om hur vi uppfattat kursen. Eftersom jag tycker det är roligt att skriva fritt o inte är lika förtjust i rapporter valde jag tankedagboksalternativet. Under kursens gång har jag skrivit en liten notis om vad jag tänkt på under varje föreläsning. Dessa notiser skall nu broderas ut till ca 6-8 sidor. Bör inte bli alltför svårt. Här kommer ett smakprov....

Min tankedagbok börjar redan i introduktionskursen i psykologi. En av föreläsningarna skulle handla om Academia. ”Spännande, tänkte jag, undrar vad det kan innebära”. Efter en titt på Disco kunde jag konstatera att föreläsaren lagt ut ett par instuderingsfrågor att tänka lite kring inför föreläsningen. Jag printade ut dem på skolans bibliotek, under en föreläsningspaus och tänkte ge mig i kast med dem när jag kommit hem. Dagen därpå plockade jag fram pappren och tittade på frågorna. Stum av förvåning räknade jag sedan alla frågor. ”VA?? Ska vi läsa in 55 frågor till en FÖRELÄSNING??? Den här föreläsaren är mer ambitiös än alla andra jag haft hittills, tänkte jag. Nåväl, det är väl bara att sätta igång.” När jag betat av ett tjugotal frågor, mailade jag Rickard och frågade om det verkligen var så att vi skulle svara på alla frågor OCH plugga in dem inför föreläsningen. Jag hade haft en del huvudbry med att hitta svaren till en del frågor och kände mig lite matt inför resten av dem. Rickard svarade- ganska omgående- att det inte behövdes. Vi skulle titta igenom dem för att få en uppfattning om vad föreläsningen skulle handla om. Puh… stärkt av dessa ord kunde jag inta en mer avslappnad attityd till frågorna och den kommande föreläsningen. Föreläsningen var mycket intressant! Jag satt som en nykläckt fågelunge och matades med namn, siffror, diagram och tidslinjer – blandat med fakta. Allt berättat av en finsk/amerikansk/svensk akademiker från Skövde! Jag hade aldrig tidigare hört någon annan använda så många olika ord under en lektion/föreläsning/föredrag – någonsin. Förtrollad satt jag och bara insöp allt som sades. Min hjärna arbetade för högtryck. ”Han är ju helt fantastisk! HUR kan man veta så mycket? Hur kan man kunna så många märkliga ord? Han är ju som MacGyver – fast med ord! Han måste få veta det – om han inte redan gör det...” I slutet av föreläsningen frågade han om det fanns någon som ville tillägga något. ”Ja, fick jag fram, på -80 och -90-talen gick en serie om en kille som kunde göra saker av ingenting. Bygga flygplan av tre gummiband och en gräsklippare osv. Sån är du- fast med ord. En verbal MacGyver!” (Någonting sådant sa jag, jag kommer inte ihåg ordagrant.) Jag fick ett leende tillbaks. Jag måste erkänna att jag kände mig urdum som jämförde dig med MacGyver (och dessutom SA det) men samtidigt menade jag det. Jag var så fascinerad av dig som föreläsare och innehållet i föreläsningen– och fick bara fram detta. Sofia, som satt intill mig, tyckte att jag var en smula pinsam.  Nåväl – det var mitt första intryck!

Häpnadsväckande siffror!

14 juni gjorde jag, som flera känner till, en Gastric Bypassoperation. Den innebär att man kopplar bort magsäcken som på sikt ska leda till att man går ner i vikt.
Snart har jag gått ner 30 kg, vilket känns helt fantastiskt.
Den senaste tiden har jag dock stått still och det har förbryllat och retat mig väldeliga. Folk runt omkring har påpekat att jag blivit så mycket smalare men själv har jag känt mig som Barbamamma ungefär. Igår tänkte jag att jag kanske skulle mäta mig istället för att stirra mig blind på vågen. Jag är ju , trots allt, mycket rörligare och har förmodligen börjat bygga muskler. Muskler väger ju som bekant mer än fett (tack o lov för det!) Alltså: fram med måttbandet igen. Resultatet? Tja, jag blev glad!

Siffrorna är jämförda med min inskrivningsdag, då jag mätte mig. 1maj - 20 nov har följande skett:

1 maj -------> 20 nov

Stuss: 145 cm --> 115 cm

"Midja" 133 cm --> 97 cm

Byst 134 cm --> 115 cm

Lår 63 cm --> 57 cm

Överarm 42 cm --> 34 cm


Jag tror jag slänger vågen och mäter mig fortsättningsvis. :)

Datakrasch ?

Tänk så handikappad man blir när inte datorn fungerar som den ska. Nu måste ett program installeras som inte datorn vill ta emot. Plötsligt kan jag inte göra någonting på min lilla maskin. Väldigt frustrerande! Nåväl, grannen har lovat att hjälpa mig när han varit o handlat. Under tiden tuggar jag i mig svarta oliver o dricker ett glas rött, väldigt lätt vin. Så gott!

Kapitel 13 Det var en gång...

Dimman låg tjock över det lilla landet. Vintern var snart här. Vintern med dess vackra, vita snö och lampor som glittrade i allas fönster i skymningen.Inne i stugorna väntade man på att få börja pynta igen. Barnen skrev listor på ting de önskade få och föräldrar började sakta känna stressen sippra längs ryggraden. Ännu fanns en liten tid för vila, en liten tid att sakta strosa omkring. Men vänta - några ilade omkring som jagade rävar bland husen. De knackade på än här, än där. Det tisslades och tasslades i skymundan. Inte om den stora vinterfesten. Nej, nu skulle minsann Kungen och hans rådsherrar ställas till svars en gång för alla. Gärna lämna tronen också. Tänk så mycket bättre det skulle bli... - Återigen kallades till stormöte. Den lilla frid som funnits, sopades bort när plakatet om det nya mötet kom upp. Folket läste förvirrade den nya kallelsen och undrade när det lilla landet skulle få lugn och ro igen. Varför kallades det till stormöte? Var det inte meningen att det bara skulle vara ETT stormöte varje år? Vad skulle nu ältas? Många som läste kallelsen ansåg att den nya kallelsen var rena rama rappakaljan och bestämde sig på stående fot att inte närvara på stormötet. Andra ville, av ren nyfikenhet, gå. De ville se någon göra sig till åtlöje - vem det än var. Några avsatte tiden för mötet av lojalitet mot det lilla landet. De ville bo i frid och ro. De ville låta Kungen och hans rådherrar styra landet som ansågs bäst. De såg till landets bästa. Alla kanske inte tyckte som Kungen och rådsherrarna men de såg de förändringar som gjordes och hade gjorts. Om Kungen eller rådsherrarna någon gång gick, djupt försjunkna, i tankar och INTE hälsade på var och varannan - vad gjorde väl det?
Så gjorde väl alla någon gång? Inte betydde det att det var något fel på den de inte hälsat på. Det betydde endast att de hade annat att tänka på... Plakatet fick sitta på sin plats fram till stormötet. Hela tiden fram till mötesdagen funderade,pratade, suckade och framsåg invånarna stormötet med mycket blandade känslor....

Kapitel 12

Missnöjet fortsatte att pyra. Sommmaren hade övergått till en mild höst. Mild men grå och en aning dyster. Det grå vädret smittade av sig på undersåtarna i det lilla landet. En rejäl höstfest hade behövts för att lätta upp stämningen och få igång de vissna livsandarna hos befolkningen. Ingen förmådde dock att ta tag i det. Man visste aldrig vem som skulle protestera emot ett sådant förslag eller skicka nya klagobrev till kungen och hans rådsherrar. Kungen var innerligt trött på alla ogrundade klagomål. Han gjorde så gott han kunde, hade ofta möten med sina rådsherrar och rådfrågade då och då rådsherrarna i Stora Landet om han var osäker i någon fråga. Att missnöjet fortsatte förundrade många. Fler och fler började ifrågasätta om allt Kungen gjorde var så illa som klgolåtarna antydde - eller snarare basunerade ut. Fler och fler började undra vilka det var som ville Kungen och hans rådsherrar så illa. Framförallt undrade de VARFÖR det klagades. Kungen och hans rådsherrar gav varje hus i landet en skrivelse på vad som gjorts under året och varför. Allt förklarades nogsamt. Denna skrivelse var egentligen helt onödig. Allt Kungen och rådsherrarna bestämde och de arbeten som utfördes var sådant som redovisades vid den årliga stora sammankomsten. Nu hade dock Kungen och hans rådsherrar skrivit ihop en skrivelse i förtid. Detta för att försöka lugna oroliga eller förbryllade undersåtar samt äska frid och ro för resten av året. En liten tid gick. Både det grå vädret och missmodet hos innevånarna i landet höll i sig. En dag, när Kungen var extra trött på missnöjet tog han sin kungliga vagn och avlade visit i Stora landet. Han talade länge med Stora Landets rådsherrar om hur det stod till i han lilla rike. Då rådherrarna redan visste om mycket av vad Kungen berättade, erbjöd de sig att komma till Lilla Landet och tala med de som var klagade högst och mest. Kungen tog tacksamt emot erbjudandet. Allt han ville var att , tillsammans med sina rådsherrar, göra förbättringar för invånarna i lugn och ro. Full av tillförsikt begav han sig hem till Lilla Landet igen.....

Vilken dag...

Maken jobbar extra varannan helg och går då upp innan solen ens börjat fundera på att göra detsamma.
"Tina, väste han sålunda lockan 04.25 i morse, var är bilnycklarna?"
Jag slängde av mig täcket,forcerade hinderbanan maken fått till under natten (när Elsa kommit ner för att sova på soffan pga någon dröm...) och snubblade uppför trappan för att tyst men bestämt banka på Simons dörr. "Simon!!" "Ja, svarade sonen o lät som om han varit vaken en god stund, vad?" "Jag behöver bilnycklarna, sa jag i en icke vänlig ton" "Jaha, hördes från sonen" Han sov och svarade i sömnen. Jag upprepade frågan/befallningen 4-5 gånger till innan han öppnade och överlämnade nycklarna. Jag rasade ner för trappan - jag hade nästan fått upp ögonen - och lämnade över nycklarna till maken som skyndsamt avlägsnade sig. "Jaha, tänkte jag som nu öppnat ögonen helt, nu är jag vaken. Vad ska jag hitta på? Jag kan inte tömma diskmaskinen, det väsnas för mycket och jag vill ju inte väcka flickorna." Jag satte på ett par koppar kaffe och satte mig vid datorn en stund. När klockan visade på 06.00 kom Agnes och ville se på tv. "Nix, sa jag, det är fortfarande natt. Kissa och gå o lägg dig igen. Jag kommer strax." "Okej, sa Agnes och gick" Jag stängde av datorn och lade mig igen. Två timmar senare var båda flickorna vakna och jag insåg att jag nog var tvungen att gå upp. DÅ tömde jag diskmaskinen, röjde hela nedervåningen, dammsög (utan att ta hänsyn till Simon som kan soma sig igenom en tyfon när han väl sover) och torkade golv. Det blev såå fint! :) Sedan tog jag paus fram till klockan elva. Då hällde jag i mig en halv kopp kaffe på stående fot och påbörjade sedan dagens maraton.
11.20. Tog med Agnes till tennishallen för att titta på när Oscar tränade.
12.00 Körde hem, plockade upp Elsa och körde henne till en klasskompis.
12.30 Åkte till Willys för inköp av lördagsgodis till Agnes. Hon valde den största godisburken (med Hello Kitty på) och täckte sedan botten med tuggummi och några karameller.
13.30 landade jag hos Tanya. Där fick jag en kopp kaffe och en tablett mot en sprängande huvudvärk som kastat sig över mig nere på Willys.
14.15 plockade vi ner de sista äpplena i Tanyas träd och styrde kosan hemåt.
14.30 kom manfolket i familjen ut på vändzonen. Agnes hoppade ut ur bilen och Oscar hoppade in. Manfolket bar in äpplen och påsar med kläder osv osv
Kl.15 hade vi tryckt i oss skräpmat från ett känt ställe och gick in i ett varuhus för att titta efter nya skor åt Oscar. Det blir så otrevligt i skorna när det regnar om man har ett hål, stort som en femkrona under skon....
16.30 var vi klara och styrde ut mot Jordfall där Oscars kompis väntade.(Och bor för övrigt)
Jag var trevlig i ca tre minuter innan jag körde mot Uddevalla, förbi Uddevalla mot Väne-Ryr och landade hos Elsas kompis 17.15.
18.00 klev vi in här hemma.
Då hade maken dukat en bricka med kaffekopp och nya huvudvärkstabletter.

Något matt av allt körande och passande av olika hålltider här och var under dagen satt jag bara o stirrade rakt fram en god stund. Sedan kom Simon ner och vi tog ett parti Alfapet. Han vann i vanlig ordning. Tänk att jag aldrig kan få till det1 :) Nåja, jag gjorde en äpplepaj till kvällsfika och har också kokat upp en omgång äpplen som ska förvandlas till gele´.

Jag har varit synnerligen effektiv idag och tänker agera precis tvärtom i morgon. =)

God natt gott folk! :)

MAT !!

Jag gjorde en rackarns god middag i dag :)
Så god att jag tänkte dela med mig av receptet här nedan.

Du behöver:

ca 1½-2 kg bokstek eller annan bit av gris
3 morötter
1/3 dels vitkålshuvud
10 cm purjolök
1 gul lök
½ dl grädde
ca 2 tsk ajvar relish ( paprikagoja som finns i varenda mataffär)
5 dl vatten
2-3 tsk salt
1-2 tsk nymalen peppar (jag har 4 olika pepparsorter i min kvarn, ta vad du tycker är gott)

Lägg köttet i en stor ugnsform. Skär grönsakerna i bitar o lägg runt köttet.
Vispa ihop grädde, ajvar,vatten och kryddor.

Häll över kött o grönsaker, täck med folie och sätt in i ugnen i ca 1 timme. Har du en köttermometer kan du ta ut härligheten vid ca 77 grader.
Låt köttet vila i foliet medan du fiskar upp grönsakerna o lägger dem i en skål.
Låt det vila lite till o gör såsen av skyn i formen. En skvätt grädde (om så önskas) två buljongtärningar och lite colorit för färgen så är den klar.

Jag kokade bulgur o röda linser ihop.(Alltså i samma kastrull)
Servera linsbulgur,köttet i skivor, grönsakerna och såsen med en klick gele´så är du klar för succe´;)

Åter igen...

...har tiden sprungit ifrån mig en smula.
Facebook är ett elände!! Där har jag fastnat i allehanda käcka spel, man har "koll" på vad folket på vänlistan gör och man statusuppdaterar - hela tiden. Ack och ve om inte någon får veta att jag bäddat även denna dag eller att jag faktiskt redan druckit tre koppar kaffe - före klockan 07.00. :) Nåja...jag måste erkänna att jag är likadan som alla andra. Tyvärr påverkas bloggen av allt facebookande. Då man "tittar in" och slänger ner vad man för stunden gör, försvinner liksom behovet av att skriva av sig på bloggen. Det är synd för på bloggen kan man brodera ut texten så mycket mer. Skriva om andra saker som man kanske inte vill att HELA världen ska veta (eller ens är intresserade av)
Igår ringde dagispersonalen och berättade att Agnes mage bråkade m henne. De ville att hon bums skulle hämtas. Simon och jag hade just landat utanför porten med tunga matkassar när samtalet kom. Eftersom jag inte hört min mobil när dagis ringde, hade dagis ringt maken som ringde mig... Jag trodde inte att det var så farligt med Agnes. Hon var god och glad ( och pigg som en mört) när hon kom hem. Jag avfärdade hennes magproblem med all frukt från när o fjärran hon stoppat i sig de senaste dagarna. Den ungen kan verkligen äta frukt!! Nåväl, en timme innan jag skulle åka till min kvällskurs upptäckte jag att Agnes hade löss.Det kryllade av dessa äckliga varelser i håret på henne. Jag hade inget medel hemma men väl en luskam. Barnet kammades nogsamt en god stund. Ett tiotal (Jo, tio löss kan krylla!) löss hamnade i en het vattenstråle och for vidare ner mot den eviga vilan i avloppet. HA! Löss är bland det värsta jag vet. Faktum är att de nog klår fästingar på äckelskalan... När Agnes blivit kammad lämnade jag över rodret till Simon och Oscar som skulle ta hand om flickorna tills maken kom hem. Jag åkte till skolan och förträngde allt familjeliv tills jag kom hem senare på kvällen. Då sov flickorna sött. Maken hade fixat lusmedel och avlusat Agnes "på riktigt" och därmed var den saken ur världen.
När någon i omgivningen har löss börjar det alltid klia förbålt i håret på en själv. Har ni märkt det? Märkligt! Jag kammade igenom mitt burr - därefter avlusade maken även mig....

I morse körde jag barnen till skola och dagis (det är särdeles praktiskt att ha allt på samma ställe). Glad i hågen traskade Agnes med mor i släptåg in på dagis - bara för att stoppas i dörren. Personalen förklarade att det gick magsjuka och att Agnes nog borde vara hemma de där 48 timmarna som förespråkas. Jag blev alldeles paff! Efter nya förklaringar om bråkiga magars utbreddhet på förskolan bland både barn och personal, insåg jag att den lilla dottern nog borde hem igen. OJ, så besviken hon blev! Med löfte om kiwi på hemmaplan följde hon dock fogligt med igen. Nu tittar hon på tv. Fil och kiwi ligger snällt och guppar i magen.
För övrigt har jag plockat en hel del svamp den senaste tiden. Man skulle nog kunna drista sig att säga att jag blivt en smula manisk. :Bordsytan halveras när jag kommer hem o sprider ut mina skördar. Det doftar skog i köket och jag trivs! :) Det finns väldigt mycket svamp och jag plockar gladeligen. Rensa är inte riktigt lika livat men därefter kan man ju äta härligheten... Nu ska jag sätta igång med dagens plugg!
Ha en bra dag! :)

Kapitel 11 i sagan "Det var en gång..."

Det hade blivit dags för ännu ett stormöte. De undersåtar som kunde, samlades vid det hus mötet skulle hållas. De gick in, prickades av på en lista och satte sig där det fanns plats. Några fick stå. Rummet var inte så stort och det blev snabbt varmt. Luften mättades snabbt av känslan av irritation och förväntan. Även denna gång hade Kungen från Stora Landet kallats in. Han satt på mittenplatsen vid det bord som avsatts åt honom ,det lilla landets kung och rådsherrarna. Längst ut satt kungen, i ensamt majestät och tittade ner i sin kungliga trunk som han placerat framför sig på bordet. Han såg vissen ut. Inget av hans pompösa, något vidlyftiga sätt syntes.
Kungen från Stora Landet äskade tystnad och påbörjade mötet med en utlovad frågestund. De undersåtar som hade frågor och funderingar skulle komma till tals och få svar på det de gått och tänkt på under en längre tid. Undersåtarna pratade nästan i munnen på varandra, ivriga att få komma till tals och få sina förklaringar. De enda svar som gavs var dock : " Det där var så länge sedan det hände, det är inte relevant längre. Inte ska man gå och älta gamla saker." De förklaringar undersåtarna ville ha angående kungens och hans rådherrars agerande, sopades under mattan med orden: " Vi ska inte ägna oss åt personangrepp på det här mötet!" Missnöjet var stort. När frågestunden var slut hade ingen fått svar på sina frågor och inga förklaringar till de olika funderingarna hade getts. Undersåtarna började återigen gruffa i munnen på varandra. Kungen från Stora Landet tittade ut över folket med sträng uppsyn och bad ,med myndig stämma, alla att vara tysta.
Det huvudsakliga mötet påbörjades och punkt efter punkt betades av. När ungefär hälften av punkterna återstod, började några av undersåtarna att resa sig och gå ut. De struntade i att Kungen från Stora Landet och rådsherrarna fortfarande pratade och klev helt sonika ut från rummet. Maken till fräckhet hade väl sällan skådats. Kungen från Stora Landeet beslöt att avbryta mötet för en paus. Undersåtarna lämnade rummet för att gå ut i friska luften eller ta för sig av drycker och tilltugg som dukats upp.
När mötet en stund senare togs upp igen, var stämningen fortfarande orolig. När Kungen från Stora Landet påannonserade att en ny kung skulle väljas till Det lilla landet, började folket prata i munnen på varandra igen. Det äskades tystnad och en röstning om vem som skulle bli ny kung påbörjades. Så småningom blev en ny kung vald. Den gamle tackade för sig och såg märkbart lättad ut över att hans tid på tronen var över. Flera undersåtar beklagade hans avgång men när de såg att den gamle kungen hälsade den nye välkommen med ett handslag, teg de och fann sig i situationen. Mötet avslutades och alla undersåtar vandrade hemåt.

Den stränga vintern övergick i mild vår. De stora snödrivor som kantat alla vandringsleder, smälte bort. Solen lockade fram vårblommorna, trädens kronor grönskade igen och innan folket visste ordet av hade sommaren kommit.
Den nyvalde kungen tog sitt ämbete på stort allvar. Han ville verkligen gott för landet och dess innevånare. Han rörde sig dagligen ute bland undersåtarna. Ställde en fråga här och där och förhörde sig om hur var och en han träffade på, hade det.
De frågor som dök upp svarade han på efter bästa förmåga. Andra frågor och funderingar tog han med sig till mötena med sina rådsherrar. Han uppmanade folket att ifrågasätta saker de tyckte var egendomliga och komma med förslag till förändringar de tyckte var relevanta för landet. Alla förslag och funderingar tog kungen upp på sina möten med rådsherrarna.Vid ett möte bestämdes att de skulle börja utnyttja en hjälptjänst från Stora Landet. Denna hjälp ingick i flera andra hjälptjänster som Det lilla landet betalat för under lång tid. Den hade dock aldrig nyttjas men nu bestämdes alltså att den skulle i bruk. Enda förändringen för undersåtarna skulle bli att ta kontakt med någon i Stora Landet istället för att ropa på kungens närmaste män. Kungen närmaste män tyckte om folket men ville vara lediga den tid de var det och inte alltid vara tillgängliga. På det här sättet skulle de kunna koncentrera sig bättre på vad de skulle göra utan avbrott.
På ytan verkade allt lugnt. Fler undersåtar började komma ut och umgås vid landets gemensamma samlingsplatser. Man gungade sina barn eller tog ut en fikakorg till sittplatserna där man sedan satt och pratade väder och vind. Några av undersåtarna var dock inte alls nöjda med lugnet som lägrat sig över det lilla landet. De satt i varandras hem och ältade gamla oförätter om och om igen. När det kom upp ett plakat som berättade om hjälptjänsten som skulle börja användas blev det ännu en sak att älta. Till slut var ingen riktigt säker på när oförätterna hänt eller om de var lösta. Faktum var att de innerst inne inte ens var riktigt säkra på att allt verkligen hänt eller om det var ett resultat av deras egen fantasi. Missnöjda var de dock. När plakatet kommit upp såg de sin chans till "vedergällning". De visste att kungen och rådsherrarna skulle ha ett nytt möte och stormade dit när de såg att kungen anlänt. Fulla av vrede kastade de ur sig glåpord och beskyllde kungen för förskräckliga ting. De påstod att allt på plakatet var lögn och att de minsann skulle se till att ett nytt stormöte kom till stånd. Därefter vände de på klacken och lämnade kungen...

fortsättning följer förmodligen.....

VÅR !!!

Vitsippor, krokus och allehanda små vårblommor lyser vackert ute i dikeskanter och på öppna gräsytor. Varma vindar smeker vintertrötta ansikten och folk vänder leende ansiktet mot solen. Våren är äntligen här! De som kan och vill börjar med små och stora projekt runt om på balkonger och trädgårdar. På vårt område håller flera på att byta ut sin uteplats mot ett trädäck. Tidigare fanns rabatter och stenplattor men nu tas allt det bort. Det hamras, sågas och spikas så länge det är ljust. Riktigt trivsamt är det :) Jag är stor vän av rabatter men har inga. Istället trängs allehanda krukor med planteringar på min balkong. Min kökssoffa, som står på balkongen, ska byta bostad för obestämd tid och innan den försvunnit är det svårt att starta "Projekt balkongstädning"
Maken vill sätta igång. Han gillar att köpa blommor och vill göra det NU. :) Jag vill så frön för jag fascineras av växtkraften. Att följa ett litet, litet frö till en prunkande blomma är sällsamt.
Några dagar till får jag hålla mig till tåls. Sedan.... sedan kommer balkongen att fejas och krukorna fyllas igen.

Kapitel 7 i sagan ”Det var en gång…”

Vinden smekte sakta de nakna trädkronorna. Vattendropparna föll i ett fint duggregn över det lilla landet. Förmiddagen var grå men ljus. Dagen för vårstädningen hade äntligen kommit. Många av undersåtarna, fler än väntat, hade tagit sig ut för att med gemensamma krafter sopa undan vintern. Det var nog inte bara vintern som sopades undan. Den friska vinden gjorde susen även i människornas sinnen. Lite trevande först men sedan med allt bredare leenden, hjälptes de åt med det som skulle göras. Det krattades och sopades överallt i det lilla landet. Några gick omkring med spadar och skyfflar, för att kunna bära undan alla högar med löv och grus som skulle forslas iväg. Bort sopades vinterns smutsiga rester och undersåtarnas tråkiga tankar och bekymmer. Visst fanns det bekymmer och problem men med våren kom en glädje som förtog mycket av bitterheten hos folk. De började tidigt och var sålunda färdiga redan under eftermiddagen. Då tändes den stora grillen. Där samlades folket för att värma sig en stund samt inta mat och varma drycker. Det diskuterades vitt och brett om ditt och datt. Alla verkade trivas. Kungen hade lyst med sin frånvaro under dagen men dök upp när grillen tändes. Han tog del av mat och dryck och berömde de undersåtar, som var samlade, till ett gediget arbete under dagen. Mätta på mat, dryck och arbete gick undersåtarna senare hem till sitt och njöt av vårens första kväll...

Helgen som gick...

Har gjort en del..
Fredag: Städ, gardinbyten och andra hushållsnära tjänster.
Lördag: Heldag på The Reef med dotter Elsa tillsammans med Pia o Luna.
Söndag: Vårstädning på vårt bostadsområde, vilket tog hela dagen. Avslutade med en överdådig middag tillsammans m mor o hennes sambo.
En utförlig beskrivning om dessa dagar kommer... Väl mött! :)

Hysteriskt roliga journalgrodor =)

1. Personalen har iakttagit patienten när hon inte är iakttagen.
2. På framsidan av knävecket.
3. Behöver två levande personers stöd.
4. Rekommenderas återkomma om besvären återkommer och ringer då en månad innan.
5. Senare har han mera besvär av ont men ingen värk.
6. Går som tidigare en del på sina ben.
7. Hon kom gående med endast ena benet på strumpbyxan applicerad, det andra benet hängde fritt.
8. Har tre barn, tre flickor och en pojke.
9. Haft värk i natt i höger öra som nu försvunnit.
10. Söker för misstänkt blodtryck.
11. Skickar in sitt intyg för förlängning. Önskar få det återsänt ifyllt.
12. Mår bättre om man håller huvudet bakom nacken.
13. När man äntligen lyckas få patienten på balkongen för frisk luft hotar hon med att hoppa. Personalen uppfattar situationen hopplös.
14. Far och mor avled då hon var 12 år gammal. De har ingen kontakt med henne.
15. Ensamboende med två systrar.
16. Inkommer nu p.g.a. att hon fått ont i gipsen.
17. Under gårdagskvällen slagit i huvudet i sitt skiftarbete.
18. Slagit i huvudet i en fotbollsmatch.
19. Tilläggas bör att någon väsentlig temperaturskillnad ej kan kännas mellan benen.
20. Patienten får nässelfeber av kontrastmedel, jordgubbar, räkor liksom flera av barnen.

Jag har ,tidigare, tyckt att Thomas Di Leva mest varit en kosmisk kuf i märkliga kaftaner. Till viss del är han ju fortfarande det. :)

MEN - nu är han en kosmisk kuf med (kaftaner, javisst) självdistans och en stor portion humor. För ganska många år sedan (när "fiskarna simmar i vattnet" dvs "Vi har bara varandra") kom, var min bestämda åsikt att han var fullständigt urflummig och inte kunde sjunga alls. Jag ansåg att han konstiga musik var något mellanting mellan rebellisk pop och indiskt plingplong. (Förlåt mig,alla indier...) Dessutom överförde jag denna åsikt på mina kära söner... Förlåt, Simon o Oscar!
Sen kom "Så mycket bättre". Det var ett TV-program som visades i höstas. Ett oerhört blandat gäng artister sattes i ett stort hus på Gotland en vecka och uppmanades att hitta på aktiviteter åt varandra ,en dag var, och avsluta dagarna med att sjunga varandras låtar. I programmet medverkade: Thomas DiLeva,Lasse Berghagen, Lill-Babs, Plura, September, Petter och Christer Sandelin. En osannolik skara som verkade ha väldigt kul ihop och som tog tittarna med storm. Även mig, även om jag inte satt klistrad varje avsnitt. Där upptäckte jag sidor hos Di Leva som jag upplevde som väldigt sympatiska. Han hade humor, självdistans och ett stort hjärta för alla. Min gode make uppmärksammade min motvilliga förtjusning och inköpte biljetter till en konsert som ägde rum ikväll. Oh, så bra!! Trots min förutvarande motvillighet till Di Levas musik, sjöng jag med i de flesta låtarna. Den mannen kan få med sig publiken. Han talade lite kloka ord mellan låtarna och kastade frukt till publiken. Att kasta frukt på/till publiken är väl inte det mest vanliga man gör på en konsert men så är han ju inte direkt vanlig :) Dessutom drack han vatten mellan alla låtar - ur en vattenkanna!

Tack, käre make för en härlig kväll & Tack, Thomas för en kosmiskt bra konsert ! :)

Kapitel 4 i sagan ”Det var en gång…”

Festligheterna kom och gick. Snön fortsatte att vräka ner över det lilla landet. Kungens närmaste män, de som gick fritt över gränserna mellan Nord och Syd, hade bråda dagar. Det var deras uppgift att se till att vägar och stigar var säkra att färdas på. Höga vallar tornade upp sig över hela riket och folket huttrade var gång de stack näsan utanför dörren. De flesta höll sig inomhus. Vackra dagar när solen sken var barnen ute och lekte i snön. De tyckte att det var en underbar vinter och märkte inte av de vuxnas bekymmer. ”Bekymrade” var ett milt uttryck för det som rörde sig i huvudena på undersåtarna. De stötte på varandra i stallarna eller ute bland husen när de kom sig ut. De lade sina pannor i djupa veck och diskuterade lågmält de nya ordningarna som kommit med den nye Kungen. Många var riktigt förtretade på Kungen och önskade hans avgång omedelbums. Andra tog saker och ting med ro. De tänkte att saker och ting skulle falla på plats när Kungen kommit in i sin nya roll som Kung. Trots allt hade han ju inte varit Kung så länge… Åter andra brydde sig inte ett dugg om hur landet styrdes. Fick de bo i landet och lite hjälp med ditt och datt då och då, kunde de ha vilket styre som helst. De bekom dem inte.

Vissa saker kunde dock inte ens blinda hönor undgå att se. Kungen var ibland ute och spatserade i landet. Då Nord inte var särdeles förtjusta i den nye Kungen, höll han sig mest i Syd och runt hovstallarna. Där var hans närmaste män oftast, så det var där han hämtade information om hur det stod till med folket. Då och då stötte han ihop med undersåtar som ansökte om audiens hos honom. Ibland fick de det. Hade undersåtarna något klagomål eller spörsmål avseende landets styre och framtid, skrek han åt dem att lämna honom ifred. ”Jag har väl inte tid att ägna mig åt petitesser? Jag är Kung och ska bli en bra sådan. Gå er väg och stör mig inte!”

Folket blev förfärade. Den gamle Kungen hade alltid haft ett vänligt ord över. Hade han mycket att stå i eller känt sig på dåligt humör, bad han dem återkomma senare. När han fått vila en stund kunde undersåtarna fråga och få svar på sina funderingar. Det var ett system som passade alla.

Nu hade dock tiderna förändrats….

Kapitel 6 i sagan "Det var en gång..."

Våren hade kommit till det lilla landet. Snön, som gömt gräsmattor och trivsamma sittplatser, hade så sakteliga börjat smälta bort. Invånarnas livsandar började vakna igen. De kom ut och pratade med sina grannar, vände ansiktet emot solen och njöt av värmen från den, trots att vinden fortfarande var kall. Några tog initiativ till en städdag i landet. Tanken med den var att människorna i landet skulle hjälpa varandra att sopa bort gammalt grus, räfsa löv och umgås en dag. Sagt och gjort. Plakat som talade om vilken dag som bestämts och vad dagen skulle bjuda på, skrevs. Innan det sattes upp, skulle Kungen och hans närmsta rådgivare godkänna det.
Kungen, som var i onåd hos folket, tyckte att ide´n om en gemensam städdag var en strålande ide´. Han surade en stund över att inte själv ha kommit på en så bra ide´men kom snart på andra tankar. "Vet du vad?, sa han till sin rådgivare, vi ändrar på plakatet så det ser ut som om jag kom på ide´n. Då måste ju folket förstå att jag är en bra Kung"
"Mja, sa rådgivaren, tror du inte att undersåtarna som kom på ide´n blir ledsna då?"
"Ledsna? Ledsna?? Det är ju MIG det är synd om! Jag har det kolossalt svårt nu. Folk är sura och tror att jag är en dålig Kung. Så är det inte alls. Jag är en väldigt bra Kung. De där dumma undersåtarna förstår inte sitt eget bästa. Nej, ändra plakatet så allt kan bli som det ska igen. Låt skrivaren sätta med ministrarna på plakatet också. Det ser bra ut." Kungen hade därmed sagt sitt och återvände till sin älskade divan. Kungens närmaste rådgivare suckade tyst för sig själv men gick till skrivaren. När skrivaren informerades om plakatets innehåll blev han mycket fundersam. Han skrev plakatet och rådgivaren gick iväg med det under armen. Han var nöjd. Skrivaren däremot, var inte nöjd. Han rynkade bekymrat på pannan. Efter att ha funderat en stund, besökte han en av de kvinnor som kommit på ide´n om städdagen. Han berättade vad som nu stod på plakatet och frågade om det var så det skulle stå. Kvinnan blev sällsynt irriterad på Kungen och hans rådgivare. Hon berättade för de andra kvinnorna som kommit med ide´n. Därefter vandrade hon iväg för att söka upp rådgivaren. Hon hittade honom, i full färd med att spika upp det nya plakatet. " Vad menar du med att sätta upp ett plakat som inte är sant? frågade hon." Rådgivaren såg på henne. "Hur tänker du då?, frågade han". "Det står att det är Kungens ide´och det är inte sant. Ändra det annars talar jag och mina vänner om för folket att Kungen är en lögnare" " Det kan du väl inte göra? Det är allvarliga anklagelser, sa rådgivaren" Kvinnan spände ögonen i rådgivaren. " Det är ingen anklagelse, det är sanningen och det vet du. Tag genast ner det här tramsiga plakatet och sätt upp ett som är sant!" Rådgivaren såg uppgivet på kvinnan. " Jag måste rådgöra med Kungen först" Rådgivaren gick till Kungen som halvsov på sin divan. Han hade just avnjutit en av alla koppar kaffe och var synnerligen belåten med dagen och sig själv. Han log åt att snart ha tagit död på folkets missbelåtenhet, gällande hans styre. Efter rådgivarens besök log han inte längre. Han insåg att hans tid som Kung snart, förmodligen, skulle vara över. In i det sista ämnade han dock slåss för sin tron. Det var HAN som skulle vara Kung...
....fortsättning följer....troligtvis...

Klantigt, Marcus... ;)

En av Simons kompisar är här väldigt ofta. Han gör inte mycket väsen av sig så han märks därför inte nämnvärt. Han är dock ingen obetydlig person, inte alls. Han är bara så väldigt belevad. Artig och lite försynt så där.. Hans närvaro märks tydligt vid ingång i hallen. Hans skor står oftast precis mitt i dörröppningen ELLER mitt i hallen. Står de mitt i hallen vet vi att han kommit ihåg att inte ställa dem precis innanför dörren - vilket är bra! Snubbelrisken kvarstår dock ,eftersom skorna placeras mitt i hallen istället... Nåväl...
Jag satt i godan ro o slötittade på TV när Simon ropar in mig i köket. Jag gjorde mig ingen större brådska. När jag kommer ut i köket står Simon vid diskbänken och sköljer ur en av Agnes tröjor (märklig sak att ägna sig åt kan man tycka) och Marcus sitter på kökssoffan och försöker torka upp något på bänken borta vid kaffebryggaren.
Halvkvävd av skratt upplyser Simon mig: " Marcus har gjort kaffe - utan kanna!"
Jag tittar då mer noga på bänken och ser att det mesta runt kaffebryggaren tar sig ett kvällsdopp - i kaffe!
"Men Marcus..."
"Ja, säger Marcus, jag glömde..."
"HUR kan du glömma att ställa kannan på bryggaren? Den är ju ganska relevant i sammanhanget. Vad tänkte du på?"
"Ehh..jag vet inte", säger Marcus , tar en av flickornas baddockor o börjar tvätta dockans hår under kranen."Simon stressade mig..." Jag studerar hårtvätten ett ögonblick och funderar samtidigt på om ett dockhår verkligen är det mest akuta när papper,klädkataloger mm ligger o badar borta vid bryggaren. " Hur många koppar satte du på egentligen?" " Åtta,svarar Marcus glatt."
Jag tar disktrasan och styr upp kvällsbadet på bänken. Kameran har klarat sig - bra! Min mobil - också ok! (fast den hade ju varit käckt att få utbytt via försäkringen...)
Jag tittar på bryggaren och börjar torka upp på plattan som kannan ska stå på.
"Jag stängde till filterhållaren" säger Marcus.
Det var väldigt rådigt gjort. Stänger man den slutar nämligen kaffet att rinna.
Vi hjälps åt att återta ordningen. Marcus sätter på nytt kaffe - med kannan på plats den här gången. Innan han byter filter och fyller på nytt kaffe öppnar jag filterhållaren igen för att låta det instängda kaffet rinna ner i kannan. FYRA stackars droppar hamnar på sin rätta plats. Jag tittar på Marcus. " Det var väldigt bra att du stängde filterhållaren...." Marcus ler lite osäkert och försvinner sedan upp på Simons rum igen.
Helt obemärkt kan han inte vistas här. Det har vi sett nu =)

Kapitel 5 i sagan "Det var en gång..."

”Ahh, sa den nye kungen till sin drottning. Det är härligt att vara Kung! Jag kan göra som jag behagar utan att någon kan säga emot mig. Livet är toppen!”

”Ja, svarade drottningen, nu kanske undersåtarna kan uppföra sig ordentligt. Med dig som Kung kanske det blir ordning i landet!” Drottningen tittade nöjt på sin make. Det klädde honom verkligen – att få en sådan åtråvärd position. Han hade fått en ny blick och en helt annan resning. Han gick mer självsäkert och talade något skarpare än tidigare. Han utstrålade auktoritet och pondus. Det var en fröjd att ha en sådan man. För hennes egen del innebar drottning titeln ännu lite högre status. Hon hade ingen större inblick i vad Kungen gjorde på dagarna. Han satt antingen på sitt ämbetsrum eller besökte kungen i ”Stora Landet”. Kungen i ”Stora Landet” hjälpte hennes man med olika saker som rörde landets styre. T ex hur man skulle hantera undersåtarna eller hur man skulle gå till väga när det gällde utsmyckning av de olika delarna i landet. Han var visserligen inte hemma så mycket men det gjorde ingenting. Det gav henne mer tid att skvallra med sina hovdamer. Hon log för sig själv, mycket belåten med den sista tidens utveckling.

Tiden som följde var präglad av möten mellan Kungen och hans ministrar. Undersåtarna hade börjat störa honom i tid och otid, vilket irriterade honom storligen. Han tog beslut om ditt och datt, ofta utan att ha undersökt om det han beslutade om var det bästa för undersåtarna och landet. Hans ministrar började ifrågasätta hans beslut. De påstod att han inte fullföljde sina beslut och att han inte alltid hade belägg, över huvud taget, för vissa av dem. En dag besökte han ännu ett land. Det var ett land han bara besökt under lediga perioder, tiden innan han blev Kung. Han for dit över dagen – utan att säga något till någon annan. När han var tillbaka i sitt lilla land igen var han på gott humör. Han sjöng till och med, så glad var han. I det andra landet hade han kommit över ett dyrbart pergament. Med det i sin ägo slapp han besöka skattkammaren så ofta. Han bara visade pergamentet så var betalningen, av vad han än ville betala, klar. En dag kom en av undersåtarna med en förfrågan. Alla vanliga stallplatser var slut, hans häst gammal och trött och behövde sannerligen vila. Undersåten frågade om hästen kunde få stå inne i hovstallet med de hästarna som bodde där. På det viset skulle hästen kunna återhämta sig och få lite sällskap under tiden. Eftersom Kungen tyckte att just den här undersåten var en sympatisk person (och inte ställde till med besvär i vanliga fall) lät han honom ställa in hästen i stallet över natten. På natten besökte landets väktare stallet, såg att en häst, som inte vanligtvis bodde där, stod i ryktkammaren och sov. De blev förtretade och satte ett plakat på hästens grimma. ”Betala alla dessa pengar för detta brott, annars kallar vi till väktarna i Stora Landet” – stod det på plakatet. Undersåten som ägde hästen hittade plakatet morgonen därpå och blev bestört. Han gick till Kungen och sökte omedelbart audiens. Han fick det, visade plakatet för Kungen och frågade förtvivlat vad han skulle ta sig till. ”Ingen fara, min gode undersåte, sa Kungen. Jag tar hand om plakatet. Hämta du ut din häst och tänk inte mer på saken.” Undersåten gick tacksamt därifrån. Kungen hade ingen lust att skicka bud till Stora Landet för att säga att han gett undersåten lov att ha hästen i stallet. Han var trött och ville ligga på sin divan och smutta på sitt kaffe som hans drottning gjort i ordning åt honom. Hemma i sitt slott kunde inget störa honom. Alla förbindelser med undersåtarna utanför hade han tystat. Det var så besvärligt att alltid behöva svara på undersåtarnas dumma frågor. Undersåtarna var en riktig samling dumskallar, ansåg han. Inte alla men de flesta. Framför allt de som bodde i Norr. De var extra dumma och gjorde inget annat än klagade och gnällde på allt som Kungen företog sig. Kungen suckade, lade sig tillrätta på divanen och sträckte sig efter kaffekoppen. Dagen därpå gick han iväg med plakatet till väktarna som skrivit det, viftade med sitt pergament och ansåg därmed att saken var ur världen. Det här pergamentet stod i magisk förbindelse med landets skattkammare. När Kungen visade pergamentet sjönk penning nivån i skattkammaren. Detta kom till ministrarnas kännedom. Under en relativt lång period hade de, under stigande irritation sett Kungen besluta de mest skilda saker. De allra flesta beslut han tagit hade inte blivit genomförda och de tyckte att Kungen inte skötte sig som en Kung borde göra. På ett möte tillsammans med Kungen, talade de om för Kungen att de tyckte att Kungen var lat och inte styrde landet som en Kung skall. Kungen blev mycket vred och gastade att han minsann gjorde allt för Landets bästa. Det var väl i all sina dar inte hans fel att undersåtarna inte begrep bättre?

Ministrarna ansåg då att de fått nog av Kungen och hans märkliga uttalanden och göromål som inte verkade vara förenliga med landets lagar och normer. En efter en kungjorde att de avgick. Kungen gick hem och klagade hos sin drottning. ”Varför gör de så här?? Begriper de inte att jag gör allt för landets bästa?” Kungen suckade tungt och slängde sig ner på sin divan. Drottningen tittade på honom och sade. ”Du måste gå ut och prata förstånd med dem! Använd din mest vänliga stämma så ska du se att de ändrar sig. Seså!” Kungen tittade på sin Drottning med ynklig blick. ”Gå ut? Jag? Jag är ju Kung. Det kan väl någon annan göra? Jag vill ha kaffe!” Drottningen svarade: ” Nej, min vän, nu måste du nog göra något alldeles av dig själv. Gå nu så ska du få en skvätt konjak i kaffet när du kommer hem igen.” Hon log och sjasade ut Kungen i vinterkvällens kyla. Kungen gick runt i landet och talade bevekande till sina ministrar under kvällen. När han kom hem var han stelfrusen och mådde nästan illa av all vänlighet han tvingats till. Drottningen tittade på honom, hjälpte honom av med rocken och serverade honom hans kaffe innan hon sa något. ”Nå, frågade hon när han tagit sin första klunk, hur gick det?” Kungen tittade på henne med sorgsen blick. ”Det var väldigt, väldigt kallt ute. Tack, för konjaken! Du är en pärla, kära hustru. Det gick inte så värst bra. Två ministrar kan tänka sig att arbeta för mig igen. De andra är stolliga och förstår inte sitt bästa.”

Drottningen såg medlidsamt på min make och sa: ”Det verkar som en ny era är i antågande”

…fortsättning följer…