Kapitel 12

Missnöjet fortsatte att pyra. Sommmaren hade övergått till en mild höst. Mild men grå och en aning dyster. Det grå vädret smittade av sig på undersåtarna i det lilla landet. En rejäl höstfest hade behövts för att lätta upp stämningen och få igång de vissna livsandarna hos befolkningen. Ingen förmådde dock att ta tag i det. Man visste aldrig vem som skulle protestera emot ett sådant förslag eller skicka nya klagobrev till kungen och hans rådsherrar. Kungen var innerligt trött på alla ogrundade klagomål. Han gjorde så gott han kunde, hade ofta möten med sina rådsherrar och rådfrågade då och då rådsherrarna i Stora Landet om han var osäker i någon fråga. Att missnöjet fortsatte förundrade många. Fler och fler började ifrågasätta om allt Kungen gjorde var så illa som klgolåtarna antydde - eller snarare basunerade ut. Fler och fler började undra vilka det var som ville Kungen och hans rådsherrar så illa. Framförallt undrade de VARFÖR det klagades. Kungen och hans rådsherrar gav varje hus i landet en skrivelse på vad som gjorts under året och varför. Allt förklarades nogsamt. Denna skrivelse var egentligen helt onödig. Allt Kungen och rådsherrarna bestämde och de arbeten som utfördes var sådant som redovisades vid den årliga stora sammankomsten. Nu hade dock Kungen och hans rådsherrar skrivit ihop en skrivelse i förtid. Detta för att försöka lugna oroliga eller förbryllade undersåtar samt äska frid och ro för resten av året. En liten tid gick. Både det grå vädret och missmodet hos innevånarna i landet höll i sig. En dag, när Kungen var extra trött på missnöjet tog han sin kungliga vagn och avlade visit i Stora landet. Han talade länge med Stora Landets rådsherrar om hur det stod till i han lilla rike. Då rådherrarna redan visste om mycket av vad Kungen berättade, erbjöd de sig att komma till Lilla Landet och tala med de som var klagade högst och mest. Kungen tog tacksamt emot erbjudandet. Allt han ville var att , tillsammans med sina rådsherrar, göra förbättringar för invånarna i lugn och ro. Full av tillförsikt begav han sig hem till Lilla Landet igen.....