Kapitel 7 i sagan ”Det var en gång…”

Vinden smekte sakta de nakna trädkronorna. Vattendropparna föll i ett fint duggregn över det lilla landet. Förmiddagen var grå men ljus. Dagen för vårstädningen hade äntligen kommit. Många av undersåtarna, fler än väntat, hade tagit sig ut för att med gemensamma krafter sopa undan vintern. Det var nog inte bara vintern som sopades undan. Den friska vinden gjorde susen även i människornas sinnen. Lite trevande först men sedan med allt bredare leenden, hjälptes de åt med det som skulle göras. Det krattades och sopades överallt i det lilla landet. Några gick omkring med spadar och skyfflar, för att kunna bära undan alla högar med löv och grus som skulle forslas iväg. Bort sopades vinterns smutsiga rester och undersåtarnas tråkiga tankar och bekymmer. Visst fanns det bekymmer och problem men med våren kom en glädje som förtog mycket av bitterheten hos folk. De började tidigt och var sålunda färdiga redan under eftermiddagen. Då tändes den stora grillen. Där samlades folket för att värma sig en stund samt inta mat och varma drycker. Det diskuterades vitt och brett om ditt och datt. Alla verkade trivas. Kungen hade lyst med sin frånvaro under dagen men dök upp när grillen tändes. Han tog del av mat och dryck och berömde de undersåtar, som var samlade, till ett gediget arbete under dagen. Mätta på mat, dryck och arbete gick undersåtarna senare hem till sitt och njöt av vårens första kväll...