Slut på gammalt år...

Varför säger man att det är ett gammalt år? Märkligt när man funderar på det tycker jag. Det är väl inte gammalt? Bara ett år liksom.. :) Nåja, jag tänkte inte gräva ner mig i det nu. För tillfället tänkte jag filosofera lite över vad dagen har i beredskap och anteckna det här. Jag inbillar mig nämligen att alla och envar, som orkar hitta hit, gärna vill veta vad jag har för mig. :) Maken ansåg igår att vi borde ha en vit duk på bordet i afton. Just det!! Jag lämnar den vita duken en liten stund. Kom på att jag måste delge en ytterst smart sak - angående tjusiga dukar. De allra flesta jag känner, anser att strykning är ett gissel som helst borde avskaffas. Jag är inte riktigt så avigt inställd men har man stått och bemödat sig om att fin-duken ska vara slät och fin - bara för att behöva slänga den i tvätten efter en dag - kan även jag misströsta. Det är aldrig så mycket söl och spill som när man har en duk på bordet? Det slår aldrig fel. Åtminstone hos mig.Av den anledningen köpte jag genomskinlig vaxduk (fast det är inte vaxduk, det är plast) som jag lade ovanpå min kolossalt vita linneduk. Duken låg på köksbordet, värsta sölstället. Det kanske inte det mest optimala ur estetiskt perspektiv men praktiskt är det. Jättepraktiskt! Duken ligger vit och länge - så länge att man hinner tröttna och därmed byter ut den. Så länge har ingen duk blivit liggande förr. Inte i vårt hem. Dukarna avskaffades när första barnet föddes (för drygt tjugo år sedan) och har varit bannlysta sedan dess. Nu har jag tagit fram dem igen. Tack vare denna plastbit! :) Tillbaks till maken och hans önskemål. I stället för att sitta här och plita ner var jag tycker och tänker ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Den vita linneduken ska på bordet, ovanpå skall det strös ut konfetti och sedan plasten. Plasten gör att allt syns men får ligga kvar. Lägger upp ett foto senare... Hej på ett tag!