Jag har ,tidigare, tyckt att Thomas Di Leva mest varit en kosmisk kuf i märkliga kaftaner. Till viss del är han ju fortfarande det. :)

MEN - nu är han en kosmisk kuf med (kaftaner, javisst) självdistans och en stor portion humor. För ganska många år sedan (när "fiskarna simmar i vattnet" dvs "Vi har bara varandra") kom, var min bestämda åsikt att han var fullständigt urflummig och inte kunde sjunga alls. Jag ansåg att han konstiga musik var något mellanting mellan rebellisk pop och indiskt plingplong. (Förlåt mig,alla indier...) Dessutom överförde jag denna åsikt på mina kära söner... Förlåt, Simon o Oscar!
Sen kom "Så mycket bättre". Det var ett TV-program som visades i höstas. Ett oerhört blandat gäng artister sattes i ett stort hus på Gotland en vecka och uppmanades att hitta på aktiviteter åt varandra ,en dag var, och avsluta dagarna med att sjunga varandras låtar. I programmet medverkade: Thomas DiLeva,Lasse Berghagen, Lill-Babs, Plura, September, Petter och Christer Sandelin. En osannolik skara som verkade ha väldigt kul ihop och som tog tittarna med storm. Även mig, även om jag inte satt klistrad varje avsnitt. Där upptäckte jag sidor hos Di Leva som jag upplevde som väldigt sympatiska. Han hade humor, självdistans och ett stort hjärta för alla. Min gode make uppmärksammade min motvilliga förtjusning och inköpte biljetter till en konsert som ägde rum ikväll. Oh, så bra!! Trots min förutvarande motvillighet till Di Levas musik, sjöng jag med i de flesta låtarna. Den mannen kan få med sig publiken. Han talade lite kloka ord mellan låtarna och kastade frukt till publiken. Att kasta frukt på/till publiken är väl inte det mest vanliga man gör på en konsert men så är han ju inte direkt vanlig :) Dessutom drack han vatten mellan alla låtar - ur en vattenkanna!

Tack, käre make för en härlig kväll & Tack, Thomas för en kosmiskt bra konsert ! :)