Kapitel 11 i sagan "Det var en gång..."

Det hade blivit dags för ännu ett stormöte. De undersåtar som kunde, samlades vid det hus mötet skulle hållas. De gick in, prickades av på en lista och satte sig där det fanns plats. Några fick stå. Rummet var inte så stort och det blev snabbt varmt. Luften mättades snabbt av känslan av irritation och förväntan. Även denna gång hade Kungen från Stora Landet kallats in. Han satt på mittenplatsen vid det bord som avsatts åt honom ,det lilla landets kung och rådsherrarna. Längst ut satt kungen, i ensamt majestät och tittade ner i sin kungliga trunk som han placerat framför sig på bordet. Han såg vissen ut. Inget av hans pompösa, något vidlyftiga sätt syntes.
Kungen från Stora Landet äskade tystnad och påbörjade mötet med en utlovad frågestund. De undersåtar som hade frågor och funderingar skulle komma till tals och få svar på det de gått och tänkt på under en längre tid. Undersåtarna pratade nästan i munnen på varandra, ivriga att få komma till tals och få sina förklaringar. De enda svar som gavs var dock : " Det där var så länge sedan det hände, det är inte relevant längre. Inte ska man gå och älta gamla saker." De förklaringar undersåtarna ville ha angående kungens och hans rådherrars agerande, sopades under mattan med orden: " Vi ska inte ägna oss åt personangrepp på det här mötet!" Missnöjet var stort. När frågestunden var slut hade ingen fått svar på sina frågor och inga förklaringar till de olika funderingarna hade getts. Undersåtarna började återigen gruffa i munnen på varandra. Kungen från Stora Landet tittade ut över folket med sträng uppsyn och bad ,med myndig stämma, alla att vara tysta.
Det huvudsakliga mötet påbörjades och punkt efter punkt betades av. När ungefär hälften av punkterna återstod, började några av undersåtarna att resa sig och gå ut. De struntade i att Kungen från Stora Landet och rådsherrarna fortfarande pratade och klev helt sonika ut från rummet. Maken till fräckhet hade väl sällan skådats. Kungen från Stora Landeet beslöt att avbryta mötet för en paus. Undersåtarna lämnade rummet för att gå ut i friska luften eller ta för sig av drycker och tilltugg som dukats upp.
När mötet en stund senare togs upp igen, var stämningen fortfarande orolig. När Kungen från Stora Landet påannonserade att en ny kung skulle väljas till Det lilla landet, började folket prata i munnen på varandra igen. Det äskades tystnad och en röstning om vem som skulle bli ny kung påbörjades. Så småningom blev en ny kung vald. Den gamle tackade för sig och såg märkbart lättad ut över att hans tid på tronen var över. Flera undersåtar beklagade hans avgång men när de såg att den gamle kungen hälsade den nye välkommen med ett handslag, teg de och fann sig i situationen. Mötet avslutades och alla undersåtar vandrade hemåt.

Den stränga vintern övergick i mild vår. De stora snödrivor som kantat alla vandringsleder, smälte bort. Solen lockade fram vårblommorna, trädens kronor grönskade igen och innan folket visste ordet av hade sommaren kommit.
Den nyvalde kungen tog sitt ämbete på stort allvar. Han ville verkligen gott för landet och dess innevånare. Han rörde sig dagligen ute bland undersåtarna. Ställde en fråga här och där och förhörde sig om hur var och en han träffade på, hade det.
De frågor som dök upp svarade han på efter bästa förmåga. Andra frågor och funderingar tog han med sig till mötena med sina rådsherrar. Han uppmanade folket att ifrågasätta saker de tyckte var egendomliga och komma med förslag till förändringar de tyckte var relevanta för landet. Alla förslag och funderingar tog kungen upp på sina möten med rådsherrarna.Vid ett möte bestämdes att de skulle börja utnyttja en hjälptjänst från Stora Landet. Denna hjälp ingick i flera andra hjälptjänster som Det lilla landet betalat för under lång tid. Den hade dock aldrig nyttjas men nu bestämdes alltså att den skulle i bruk. Enda förändringen för undersåtarna skulle bli att ta kontakt med någon i Stora Landet istället för att ropa på kungens närmaste män. Kungen närmaste män tyckte om folket men ville vara lediga den tid de var det och inte alltid vara tillgängliga. På det här sättet skulle de kunna koncentrera sig bättre på vad de skulle göra utan avbrott.
På ytan verkade allt lugnt. Fler undersåtar började komma ut och umgås vid landets gemensamma samlingsplatser. Man gungade sina barn eller tog ut en fikakorg till sittplatserna där man sedan satt och pratade väder och vind. Några av undersåtarna var dock inte alls nöjda med lugnet som lägrat sig över det lilla landet. De satt i varandras hem och ältade gamla oförätter om och om igen. När det kom upp ett plakat som berättade om hjälptjänsten som skulle börja användas blev det ännu en sak att älta. Till slut var ingen riktigt säker på när oförätterna hänt eller om de var lösta. Faktum var att de innerst inne inte ens var riktigt säkra på att allt verkligen hänt eller om det var ett resultat av deras egen fantasi. Missnöjda var de dock. När plakatet kommit upp såg de sin chans till "vedergällning". De visste att kungen och rådsherrarna skulle ha ett nytt möte och stormade dit när de såg att kungen anlänt. Fulla av vrede kastade de ur sig glåpord och beskyllde kungen för förskräckliga ting. De påstod att allt på plakatet var lögn och att de minsann skulle se till att ett nytt stormöte kom till stånd. Därefter vände de på klacken och lämnade kungen...

fortsättning följer förmodligen.....