Åter igen...

...har tiden sprungit ifrån mig en smula.
Facebook är ett elände!! Där har jag fastnat i allehanda käcka spel, man har "koll" på vad folket på vänlistan gör och man statusuppdaterar - hela tiden. Ack och ve om inte någon får veta att jag bäddat även denna dag eller att jag faktiskt redan druckit tre koppar kaffe - före klockan 07.00. :) Nåja...jag måste erkänna att jag är likadan som alla andra. Tyvärr påverkas bloggen av allt facebookande. Då man "tittar in" och slänger ner vad man för stunden gör, försvinner liksom behovet av att skriva av sig på bloggen. Det är synd för på bloggen kan man brodera ut texten så mycket mer. Skriva om andra saker som man kanske inte vill att HELA världen ska veta (eller ens är intresserade av)
Igår ringde dagispersonalen och berättade att Agnes mage bråkade m henne. De ville att hon bums skulle hämtas. Simon och jag hade just landat utanför porten med tunga matkassar när samtalet kom. Eftersom jag inte hört min mobil när dagis ringde, hade dagis ringt maken som ringde mig... Jag trodde inte att det var så farligt med Agnes. Hon var god och glad ( och pigg som en mört) när hon kom hem. Jag avfärdade hennes magproblem med all frukt från när o fjärran hon stoppat i sig de senaste dagarna. Den ungen kan verkligen äta frukt!! Nåväl, en timme innan jag skulle åka till min kvällskurs upptäckte jag att Agnes hade löss.Det kryllade av dessa äckliga varelser i håret på henne. Jag hade inget medel hemma men väl en luskam. Barnet kammades nogsamt en god stund. Ett tiotal (Jo, tio löss kan krylla!) löss hamnade i en het vattenstråle och for vidare ner mot den eviga vilan i avloppet. HA! Löss är bland det värsta jag vet. Faktum är att de nog klår fästingar på äckelskalan... När Agnes blivit kammad lämnade jag över rodret till Simon och Oscar som skulle ta hand om flickorna tills maken kom hem. Jag åkte till skolan och förträngde allt familjeliv tills jag kom hem senare på kvällen. Då sov flickorna sött. Maken hade fixat lusmedel och avlusat Agnes "på riktigt" och därmed var den saken ur världen.
När någon i omgivningen har löss börjar det alltid klia förbålt i håret på en själv. Har ni märkt det? Märkligt! Jag kammade igenom mitt burr - därefter avlusade maken även mig....

I morse körde jag barnen till skola och dagis (det är särdeles praktiskt att ha allt på samma ställe). Glad i hågen traskade Agnes med mor i släptåg in på dagis - bara för att stoppas i dörren. Personalen förklarade att det gick magsjuka och att Agnes nog borde vara hemma de där 48 timmarna som förespråkas. Jag blev alldeles paff! Efter nya förklaringar om bråkiga magars utbreddhet på förskolan bland både barn och personal, insåg jag att den lilla dottern nog borde hem igen. OJ, så besviken hon blev! Med löfte om kiwi på hemmaplan följde hon dock fogligt med igen. Nu tittar hon på tv. Fil och kiwi ligger snällt och guppar i magen.
För övrigt har jag plockat en hel del svamp den senaste tiden. Man skulle nog kunna drista sig att säga att jag blivt en smula manisk. :Bordsytan halveras när jag kommer hem o sprider ut mina skördar. Det doftar skog i köket och jag trivs! :) Det finns väldigt mycket svamp och jag plockar gladeligen. Rensa är inte riktigt lika livat men därefter kan man ju äta härligheten... Nu ska jag sätta igång med dagens plugg!
Ha en bra dag! :)