Han lämnar också barn, barnbarn, syskon och deras barn och barnbarn efter sig. Eftersom vi är många håller vi Nisse levande genom våra minnen. Det känns skönt!
På morgonen, när pappa ringde för att ge beskedet, var jag ute med Elsa.
Elsa skulle spela basket och jag skulle,under tiden, köpa en dop-present till en liten tös. När jag var klar med det hämtade jag upp Elsa och körde henne till bussterminalen där hon skulle åka vidare.
På grund av det fick inte jag veta något förr
än jag stod på kyrkbacken, strax innan dopet. Det kändes en aning paradoxalt måste jag erkänna.
Jag ringde pappa lite senare och pratade med honom.
Ledsamt är det och saknad kommer Nisse definitivt att bli. Samtidigt är det skönt att hans lidande är över.
Glädje och sorg - en del av livet...
Nisse med en av sina söner,Peder och Peders son Melvin.
1 kommentar:
Beklagar min vän! Alltid tungt att mista de kära...men säkert gott för Nisse att få sluta när han var så sjuk. Känner med dig! Kram Mona
Skicka en kommentar