Jaha...

Så var det dags för höstens första "riktiga" skov. När kroppen beter sig som den brukar, flyttar sig värken från ett ställe till ett annat. Vid skov har jag ont på alla ställen i kroppen jag brukar ha ont i , plus några till.

Det är väldigt frustrerande och jag blir ytterligt grinig!

Skriver jag inte här på ett tag beror det på det.

Självklart finns det saker att glädjas åt. Jag gräver inte ner mig i värken men i skoven är värken så intensiv överallt att jag inte kan förtränga eller tänka bort den. Blä!

Ha en härlig höst, gott folk.

Jag kommer o går med ojämna mellanrum. :)