måndag 22 november 2010

Det var längesedan nu....igen!

Nu har det gått så där lång tid igen...
Dagarna rasar iväg med förunderlig hastighet och jag står förundrar och tittar på. Samtidigt lever jag i det. Nästan varje dag händer det små lustifikationer som jag tänker mig att skriva ner här. Någon liten händelse eller någon rolig kommentar från någon. Tyvärr har det inte kommit längre än till tankar på sista tiden.
Små anekdoter är kul att titta tillbaka på.
Idag ska jag inte vara rolig. Eller...ja...det kanske det blir. Det avgör inte jag utan du. :)
Idag tänker jag skriva små tänkvärda ord som en mycket klok kvinna sagt. Allt som är skrivet inom citationstecken är Susannes ord. Det övriga är mina funderingar och broderier och inget hon ska ställas till svars för. :)
Det är med stor tacksamhet jag använder orden. För ordningens skull skall jag också berätta att jag frågat Susanne om jag fick använda hennes klokskaper. Det fick jag om jag använde henne som källa. Eftersom jag ser det som en merit tror jag att det framkommit nu. :)


I fredags var jag i Skogshyddans Bygdegård utanför Grästorp.
Denna vackra bygdegård, med högt i tak och gamla anor gästades av Susanne Alfvengren. Hon hade lagt upp sitt program som ett sommarpratar-program ungefär. Mellan sina sånger pratade hon.
Mest om livet men också om allt det vackra vi har utanför våra fyra väggar.
Bland annat pratade hon om hur vi tar oss fram i "livets snåriga gångar".
Det tyckte jag var en träffande beskrivning av hur livet kan te sig ibland. Som en snårig gång. Man vet inte riktigt vart man ska eller hur man ska hitta till en bredare, enklare väg. Å andra sidan; måste livet alltid vara enkelt? Nog skulle det varit trist om man hela tiden hade Autobahn att tillgå?
En annan tanke hon delade var: " Livet är inte det som varit eller det som ligger framför oss. Livet är nu!"
Livet är nu. Nu och nu.
Många gör som ekorren, samlar för kommande tider. Oavsett om vi samlar för svåra tider eller för att se vem har flest prylar när vi dör, är det en smula meningslöst. Många går så upp i sitt samlande att de glömmer att njuta av det de samlat ihop. Vackra tavlor hänger på väggarna utan att någon någonsin tittar på dem. De dammas försiktigt av vid påsk och jul och glöms sedan bort igen.
Andra tänker på fornstora da´r och går så upp i vad som varit eller hur personer varit att de missar det som är nu. Det som var kan vi aldrig få igen. Vi kan minnas med vemod eller glädje och ta lärdom av eventuella misstag. Lärdomarna kan dock aldrig användas om man inte lever här och nu.
"Livet igenom väver vi en livsväv. En livsväv i alla regnbågens färger. Några grå, andra av guld. En del trådar plockar vi själva, andra hamnar där ändå" Det här har jag inga funderingar över. Det är så självklart och tänkvärt. Bara tänk på de här orden och betrakta de trådar du själv vävt in i ditt liv. Är din väv färgglad? Behöver du söka efter guld? Det finns där, hemligheten är att se med nyfikenhet på livet du lever.

Susanne pratade målande om naturen, vad hon tycker om i den. Det var lätt att se det hon beskrev, för sitt inre öga. Allt blev vackert på något märkvärdigt vis. :)
En liten sak om ogräs: " Ogräs är blommor som växer på fel ställe"


Jag har alltid tyckt om Susannes musik och sång. Jag erkänner att jag inte direkt sprungit benen av mig för att få gå på konserter men fått en väldigt go´känsla inom mig när jag hört hennes musik.
Att faktiskt få träffa henne och prata med henne en liten stund var synnerligen trevligt!

Tack Susanne, för en mycket trevlig kväll. Både det du sa och dina sånger.
Tack, för att jag fick låna dina ord och brodera ihop med med mina egna tankar. :) Hoppas du får en härlig vinter! // Tina


2 kommentarer:

Ass sa...

Gött med lite inlägg :D

Fenixmonas sa...

Det spann du ihop fint! riktigt bra! kramiz