Mitt skrivande...

Jag har ,från olika håll, uppmanats att fortsätta mitt skrivande.
Jag skrev en del förr, har skrivit en saga för barn (naturligtvis) och några andra texter under året på folkhögskolan.
Jag gillar att skriva men har haft härdsmälta,ide´torka och haft annat för mig...
Nu tänker jag dock presentera ett smakprov :) Mycket nöje!

Tindra var en lång,ung kvinna. Hon hade långt,lockigt mörkt hår som sällan lydde under vackra frisyrer. Allt som oftast hängde det ner över ryggen i ett ostyrigt burr.De vackra,mörka ögonen glittrade av okynne och munnen log. Sorg var något som inte gästade hennes själ mer än tre, fyra gånger om året.Ilska kände hon. Hon hade ett fruktansvärt morgonhumör och blev inte den glittrande glad förrän efter tre koppar te. Te med fyra skedar honung i varje kopp. Efter dessa koppar gav hon sig ut med en energi, få förunnat. Trots sin något klumpiga lekamen, rörde sig Tindra lätt och smidigt över grästuvorna.Då hon, praktiskt taget, var född i skogen kände hon varje tuva och varje rot.
Hon hade varit ett ensamt men lyckligt barn. Hon behövde inga jämnåriga att leka med. Hon hade ju alla kryp i skogen. Hennes föräldrar hade låtit henne hållas. De såg att Tindra var lycklig och pressade henne inte till umgänge om hon inte ville själv.vänner hade hon haft. De bodde dock så otillgängligt att det inte varit så ofta de setts. Det var på storkalas och födelsedagar som de träffats.
Då var de tillsammans allihop i flera dagar och hade hjärtligt skoj. De åt och drack, dansade och utbytte skvaller. Det var härliga fester.

Hon var väl bekant med djuren. Hur de levde,hur många ungar de fick varje år och var de gömde sina byten. Många gånger hade hon fått se små älgkalvar och andra djur komma till världen. Det var spännande. Händelsen hon blivit mest påverkad av var när ett lodjur sånär sprungit på henne i skogen. Lodjuret hade blivit skrämd av Tindras uppenbarelse, rest ragg och morrat innan det sprang vidare.

Nu var hon på väg till sitt favoritställe. Den lilla sjön var ett populärt utflyktsmål för kanotister, fiskare och badgäster.Viken Tindra var på väg till var dock okänd för de flesta och hon hade den oftast för sig själv.Den var njurformad och till hälften skymd av en vassrugge. Marken var täckt av fint gräs och alldeles intill vassen låg en liten eldstad hon tände om kvällarna.
Den sista biten ner till vattnet var täckt av fin, vit sand. Tindra älskade att ligga på gräset med armarna i sanden och låta sanden rinna mellan fingrarna.
Ibland badade hon. Då simmade hon mest under vattenytan. Det var så vackert under vattnet. Sjögräset vajade sakta fram och tillbaka, vaktande gammelgäddans boning.Stenarna på botten var släta. Mört och abborre lekte tafatt emellan de nedfallna grenarna som nu vilade på botten. De försvann kvickt längre ut i sjön om Tindra simmade för nära deras lek.
Hon tänkte bra nere vid sjön. Ofta drömde hon sig bort och i drömmarna var hon en hind som lätt sprang över en äng eller en örn som tyst seglade på breda vingar högt uppe i himlen.

Hon tyckte om att hjälpa andra och när hjälpen resulterade i glädje för de behövande, blev hon lycklig. När hon nyligen hittat en trevlig liten lya att flytta in i var det hon som behövt hjälp.Att flytta var inte så betungande som hon trott. Hon hade ju så lite. De som hjälpte henne var mest med för sällskaps skull.
När allt var klart, ställde Tindra till med kalas. Hon var mycket förtjust i tårta och tog varje tillfälle i akt till kalas.
De hade druckit många koppar te och delat en stor tårta tillsammans.
Därefter hade de sjungit gamla sånger vid elden nere vid sjön. sångerna hade böljat ut över sjön. Det hade varit en perfekt avslutning på en trevlig dag.

Utöver de få möbler hon hade, var bostaden inredd med olika tyger.
Hennes mamma var en duktig väverska. Hon kunde väva de allra tunnaste tyger. Hon odlade lin som hon spann fina trådar av. Dessa färgade hon i växtbad. Både tråd och väv fick sedan färger efter regnbågen. Nyanser av dessa färger var en specialitet hon lärt Tindra.
Tindra hade blivit skicklig med åren och kunde nu koka ihop de allra flesta nyanserna. Det var ett träget arbete med insamling av de olika växterna de färgade med. Tindra brukade ha med sig korgar ut i skogen. Korgarna var finurligt flätade med flera fack de olika växterna kunde placeras i. En del var giftiga och fick därför inte blandas med övriga sorter.
Tindras mamma hade vävt både gardiner, dukar,mattor och filtar åt henne.
De tunna grdinerna gick i ljust gul och var färgade med björklöv. Det var de allra första små "musöronen" som gav den speciella färgen. Träden mådde inte bra av att bli av med löven så de plockades bara var femte år ungefär. När solljuset silade in genom gardiner färgade med vårbjörk, blev ljuset i rummen milt som en sommarvind. Inflyttningspresenten var Tindra särskilt glad åt. Det var en stor matta i lysande gul och orange.

Framtiden tänkte hon sällan på. Hon levde för dagen och stunden. Att samla växter till färg, mata fåglarna om vintern och studera djurlivet i skogen var ett kärt nöje och en livsstil som gått i arv i många generationer.
Hon hade inga särskilda förpliktelser och inget tvång att arbeta för sitt uppehälle.

Sådana som hon hade inte det. De levde, verkade och försvann när tiden var inne.
Så var livet för ett troll...