I morse körde jag, i vanlig ordning, Elsa till fritids.
Innan jag körde hemifrån hade maken ringt och bett mig ta en titt efter hans paraply.Han hade glömt det på en bänk på Kampenhof, busstationen.
Jag släppte av Elsa och styrde kosan mot centrum. Inne på området noterade jag flera saker. Det var väldigt lite trafik, bara någon enstaka bil på parkeringen och endast ett par människor vid korvkiosken. Detta gjorde det väldigt enkelt för mig att glida in på parkeringen och parkera i en tom ruta.
Två personer fångade mitt intresse en smula. Främst pga att kvinnan hade snygga skor. :)
Mannen stod vid en stor,röd resväska ( en sådan där man kan dra efter sig) med en krycka i ena handen. Kvinnan hade en svart klänning med vita prickar och de där snygga skorna. Hög kilklack och remmar...snyggt. Nåväl, jag tyckte att de såg lite malplacerade ut i vår lilla stad. De såg inte ut att vara ett par, snarare arbetskamrater. Eftersom de stod o småpratade i närheten av taxi, antog jag att de var på resande fot och väntade på en bil.
Jag avfärdade dem i tanken och fokuserade istället på det glömda paraplyet.
Efter en snabb kontroll vid rätt "gate" och en fråga i receptionen kunde jag konstatera att någon annan person nu är lycklig ägare till vårt jätteparaply.
Jag gick ut till bilen och hade precis startat motorn, när kvinnan med de snygga skorna kom rusande. Jag stängde av bilen igen och kvinnan öppnade passagerardörren satte sig på huk och hälsade.
Hon berättade att hon och mannen skulle till Göteborg och precis fått veta att det gick ett tåg dit. De visste inte var tågstationen låg, tåget skulle gå 10.09 och klockan var 10.02. Kunde jag möjligen skjutsa dem - mot bensinpengar?
Självklart svarade jag.
Nu är det ju så att vi inte har den största bilen i stan. Dessutom trängdes en bilbarnstol, en bilkudde och allmänt skräp i bilen.
Vi lyckades dock få in deras stora resväska, mannen och hans krycka i baksätet medan kvinnan satte sig fram.
Under den korta resan till stationen fick jag veta att de varit i Dingle (som inte direkt är en stor metropol) och "rekat" inför "Annorlunda familjer".
Det är ett Tv-program som handlar om hur familjer m många barn hanterar sin vardag- ungefär. De jobbade alltså på ett produktionsbolag, i förlängningen tv.
En god stund efter att jag lämnat av dem kom jag att tänka på att de kanske varit hos bekanta till mig. :)
Jag tänkte också på hur oerhört många personer som är inblandade i de tv-program vi bänkar oss vid på kvällarna.
De ska kastas fram ideér om program, göras efterforskningar, intervjuer, tekniker måste göra sitt, en programledare, sminköser m fl mfl
Intressant och en helt annan värld än den jag trampar runt i.
Jag råkar ut för märkliga ting ibland. Friska fläktar i vardagens lunk. Trevligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar