lördag 29 mars 2008

Göteborg

Jag kan tänka mig att många har "MÄSSA" som rubrik i sina bloggar idag. I alla fall om de sysselsätter sig med scrapbooking på lediga stunder.
Från när o fjärran kom folk (flest kvinnliga) som ville titta, känna och köpa allt som har med kortmakeri o fotoalbums- tillverkning att göra.
Jag åkte med en kompis som varit där tidigare år. För mig var det premiär så jag följde henne som en trofast hund runt bland montrarna.

Resan dit gick i ett huj.
När vi hittat den bästa platsen i P-huset sällade vi oss med de andra som köade för att komma in. Vi var där i god tid så vi köade i ca en kvart. När vi betalt såg vi att kön bakom oss ringlade sig från kassorna till P-huset via lufttunneln mellan Svenska mässan-huset o p-huset intill.
Vi trängdes glatt med alla andra och temperaturen steg för varje minut .
Själva grejen med att gå på mässa är att stjäla andras ideer, titta på allt som finns samt köpa det man fastnar för till rabatterat pris. Detta hade inte pojkvännen till en tjej riktigt förstått.
Jag stod bakom dem vid ett tillfälle då han frågade sin tjej: "Om du redan vet vad du vill ha, vad gör vi då HÄR ? "
Efter två timmar var det så varmt o trångt i montrarna att vi bestämde oss för att det fick vara nog. Då hade vi handlat upp det mesta av de pengar vi avsett för dagen o började bli sällsynt trötta i fötterna .
Vi lämnade mässan, nöjda m våra kap och gick till mataffären som var belägen två våningar under oss.

Jag hade tagit med sallad hemifrån och till den köpte vi var sin kycklingklubba som vi sedan mumsade i oss i bilen. Det var lite trångt där - i bilen på ett parkeringsdäck. Dock väldigt gemytligt! När vi ätit , hällde vi upp var sin kopp kaffe (även det medhavt hemifrån) o körde ut i ljuset. Vi stannade för att spana in varandras köp en stund o styrde sedan kosan hemåt.
Fram till nu gick allt ,som synes, väldigt smidigt. Efter att ha vänt bilen norröver fick jag dock uppenbara problem med min kropp.

Sexåringar har en tendens att växa väldigt fort i just sexårsåldern.
Armar o ben hänger inte riktigt med på vad hjärnan säger och resultatet blir ofta trasiga knän, tappade glas o muggar eller bara ett slafsigt beteende. Detta är något de inte kan hjälpa och snart nog växer de ikapp sig själva.

Nå, jag ville visa kompisen var en viss butik var belägen och gav henne direktiv dit samtidigt som jag balanserade kaffemugg,mjölkflaska o försökte låta bli att förstöra mina nyinköpta papper som var placerade på golvet mellan mina ben. Då blev jag plötsligt sex år o tillvaron något kaotisk. Jag tappade mjölkflaskan på golvet (korken var på), kom på att jag behövde köpa något o visade förvirrat vägen till en bensinstation, visade fel, så vi missade infarten till dito o fick köra en redig bit för att vända. Jag handlade o vi körde hemåt igen.
Mer kaffe. Då spillde jag kaffe i bilen (på golvmattan). Det var inget som förstördes men tämligen blött så vi körde av vägen o in på nästa bensinstation för att ta papper o torka....
Så där höll jag på hela vägen hem. Det som ställde till m mest söl var nog ändå när kompisen kom på att vi köpt var sin mineralvatten.
Flaskorna låg i baksätet , helt omöjliga för någon av oss att få tag i så jag bältade av mig o hävde mig på något märkligt gymnastigt vis bakåt ,fick fram flaskorna o öppnade tjänstvilligt flaskan åt min kompis. Det SPRUTADE mineralvatten ! Fontäner i bil är inte vanligt men det förekommer...
Jag stoppade ner flaskan i plastpåsen o höll den där till den "fontänat" färdigt, hittade papper att torka av den med o räckte över den till kompisen. Hon skrattade ganska mycket. Jag tog fram min flaska för att öppna den. Min var det väldigt lite kolsyra i redan från början men jag öppnade den i påsen ändå. Ville inte orsaka nya fontäner i bilen. Den pös den också ! Jag brydde mig inte ens om att smaka på vattnet utan skruvade på korken o lade ner den i kassen igen.

Vi har skrattat mycket idag och det är nyttigt!
Hon är hemma hos sig och jag hos mig men båda kommer nog att testa våra nya prylar. Stämplar , papper och ideer !

Jag gör gärna om resan till nästa mässa i höst.
Rustad med mer pengar och många servietter....

1 kommentar:

Pernilla sa...

Det var väl kul. Jag fick ett väldigt gott skratt när jag läste vad du hade skrivit, det stämde ju precis.