Kapitel 6 i sagan "Det var en gång..."

Våren hade kommit till det lilla landet. Snön, som gömt gräsmattor och trivsamma sittplatser, hade så sakteliga börjat smälta bort. Invånarnas livsandar började vakna igen. De kom ut och pratade med sina grannar, vände ansiktet emot solen och njöt av värmen från den, trots att vinden fortfarande var kall. Några tog initiativ till en städdag i landet. Tanken med den var att människorna i landet skulle hjälpa varandra att sopa bort gammalt grus, räfsa löv och umgås en dag. Sagt och gjort. Plakat som talade om vilken dag som bestämts och vad dagen skulle bjuda på, skrevs. Innan det sattes upp, skulle Kungen och hans närmsta rådgivare godkänna det.
Kungen, som var i onåd hos folket, tyckte att ide´n om en gemensam städdag var en strålande ide´. Han surade en stund över att inte själv ha kommit på en så bra ide´men kom snart på andra tankar. "Vet du vad?, sa han till sin rådgivare, vi ändrar på plakatet så det ser ut som om jag kom på ide´n. Då måste ju folket förstå att jag är en bra Kung"
"Mja, sa rådgivaren, tror du inte att undersåtarna som kom på ide´n blir ledsna då?"
"Ledsna? Ledsna?? Det är ju MIG det är synd om! Jag har det kolossalt svårt nu. Folk är sura och tror att jag är en dålig Kung. Så är det inte alls. Jag är en väldigt bra Kung. De där dumma undersåtarna förstår inte sitt eget bästa. Nej, ändra plakatet så allt kan bli som det ska igen. Låt skrivaren sätta med ministrarna på plakatet också. Det ser bra ut." Kungen hade därmed sagt sitt och återvände till sin älskade divan. Kungens närmaste rådgivare suckade tyst för sig själv men gick till skrivaren. När skrivaren informerades om plakatets innehåll blev han mycket fundersam. Han skrev plakatet och rådgivaren gick iväg med det under armen. Han var nöjd. Skrivaren däremot, var inte nöjd. Han rynkade bekymrat på pannan. Efter att ha funderat en stund, besökte han en av de kvinnor som kommit på ide´n om städdagen. Han berättade vad som nu stod på plakatet och frågade om det var så det skulle stå. Kvinnan blev sällsynt irriterad på Kungen och hans rådgivare. Hon berättade för de andra kvinnorna som kommit med ide´n. Därefter vandrade hon iväg för att söka upp rådgivaren. Hon hittade honom, i full färd med att spika upp det nya plakatet. " Vad menar du med att sätta upp ett plakat som inte är sant? frågade hon." Rådgivaren såg på henne. "Hur tänker du då?, frågade han". "Det står att det är Kungens ide´och det är inte sant. Ändra det annars talar jag och mina vänner om för folket att Kungen är en lögnare" " Det kan du väl inte göra? Det är allvarliga anklagelser, sa rådgivaren" Kvinnan spände ögonen i rådgivaren. " Det är ingen anklagelse, det är sanningen och det vet du. Tag genast ner det här tramsiga plakatet och sätt upp ett som är sant!" Rådgivaren såg uppgivet på kvinnan. " Jag måste rådgöra med Kungen först" Rådgivaren gick till Kungen som halvsov på sin divan. Han hade just avnjutit en av alla koppar kaffe och var synnerligen belåten med dagen och sig själv. Han log åt att snart ha tagit död på folkets missbelåtenhet, gällande hans styre. Efter rådgivarens besök log han inte längre. Han insåg att hans tid som Kung snart, förmodligen, skulle vara över. In i det sista ämnade han dock slåss för sin tron. Det var HAN som skulle vara Kung...
....fortsättning följer....troligtvis...