Vad har hänt sedan i förrgår?

Jo, här händer det saker på löpande band !

Jag satt hos Linda o tog en kopp kaffe igår. Vi var ett par stycken som hade det trisamt.
Kvart i tolv ringde dagis.Agnes hade blivit omkullsrungen av ett barn.Hon var på väg in i godan ro för att äta lunch. En av fröknarna var alldeles intill.Plötsligt kom ett annat barn, i full karriär, och puttade till Agnes i farten.Det var absolut inte med flit men flickebarnet ramlade bakåt och slog i bakhuvudet med ett smack. Fröken hann inte ens reagera. Hon tog upp Agnes och ropade på en kollega. Agnes hade svimmat av smällen o var inte kontaktbar. De ringde mig efter en liten stund. Då hade Agnes kvicknat till lite grann men var fortfarande väldigt blek. Jag kom ca en kvart efter händelsen. Då hade hon fått tillbaka lite färg i ansiktet. När jag tittade på henne var hon väldigt färglös, så jag undrar hur hon såg ut innan..

Jag åkte ner till akuten där det konstaterades att hon fått hjärnskakning.
Vi var tvugna att läggas in på Näl (regionsjukhuset), så vi åkte dit.
Lars kom dit efter jobbet för att titta till oss o hämta bilen.
Under tiden höll Nina ställningarna hemma fram till kl . 17 ungefär. Då tog Simon över.

Agnes stortrivdes på sjukhuset! Där fanns långa ,härliga korridorer att springa i.
Hon hittade en lagom stor docka o en vagn. Dessa körde hon glatt omkring. Överallt!
Personalen stoppade henne i köksdörren flera gånger. Hon gjorde en lov in på sjuksköterskeexpeditionen innan hemfärden idag. Det finns en liten inhägnad uteplats utanför avdelningen. Där finns ett trädgårdsbord m stolar, en sandlåda o leksaker. Där hade hon roligt. Idag hittade hon grinden, listade ut hur den skulle öppnas o traskade därefter ,helt sonika ut på promenad. Totalt obrydd om jag följde efter henne eller inte. Jag tog in henne på den lilla gården igen utan större protester.
Glass fick hon också! Ett riktigt fröjdefullt sjukhusbesök.

Bråkandet med försäkringskassan då?
Ja, det fortsätter men i något lugnare tempo.
Artikeln fanns med i dagens tidning. Fick ännu mer råg i ryggen av den måste jag erkänna!
När vi blivit utskrivna från Näl kom maken o hämtade oss. Jag körde tillbaka honom till jobbet, hämtade upp Dan o körde direkt till Fk i Uddevalla.
Dan fick passa Agnes (hon sov) medan jag gick in för att ännu en gång fråga efter uppgiften jag sökt hela sommaren.
Det måste varit ett stort rött utropstecken efter mitt namn för när handläggaren i receptionen fick upp det , gick hon sin väg.
Hon var strax tillbaka. Med sig hade hon en av cheferna för Uddevallakontoret!
Han figurerade inte i artikeln men fick väldigt snart klart för sig vad saken gällde.
Han skulle ta tag i det personligen.
Det betydde att han skulle ringa runt till diverse chefer som handhar telefonväxeln,
själv ringa till arkivet (som ligger i Östersund) samt gå igenom händelseförloppet.
Jag måste erkänna att detta imponerar på mig.

Han bad också om ursäkt för det obehag jag haft. Det är väl inte illa?

Uppgifterna jag sökt gäller två datum med uppgift om inkomst.
En timme efter mitt besök fick jag första uppgiften.
Det andra var svårare att få tag på. Han ringde och berättade vad han gjort och skulle göra. I morgon ringer han igen för att delge resultat av datum nummer två.
Visst är det rörigt? Det tycker jag också. Samtidigt är jag väldigt tacksam över att äntligen få prata med någon som tar mig på allvar.
Vi tittade hur många av mina samtal till Fk som blivit registrerade. Av de 15-20 samtal jag ringt var FEM registrerade ! Helt vansinnigt!
Nåväl, eftermiddagen har gått över till kväll så nu ska barnen nattas.
På återseende! Må väl!