onsdag 4 september 2013
Vissa dagar borde utplånas! Idag är en sådan dag. Jag gick upp vid halv sju, servade och skickade iväg barnen till skolan, satt en stund vid datorn och drack en kopp kaffe. Insåg att jag höll på att somna över tagentbordet och lade mig på soffan istället. Vaknade halv ett! Varför då? Vad har jag gjort som mattat ut mig så till den milda grad? Nåväl, jag tänkte att jag kanske borde äta något och slängde ihop en bönröra som jag åt med ris och sallad. Vi snackar liten portion... Fick i mig nästan allt innan jag började känna av det. Lade mig på soffan igen och läste lite. Jag tänkte att lite vila kanske skulle lugna magen , men icke. Det eskalerade i en rasande fart.Efter en stund insåg jag att jag var tvungen att få i mig smärtstillande men kunde inte ta mig ur soffan. Jag hade telefonerna i soffan och ringde Marielle som var ute och krde. Hon i sin tur ringde en annan granne som kunde komma och "mata" mig med mediciner. En smula genant faktiskt. Hela vardagsrummet var fullt med tvätt sedan gårdagens tvättsession och mitt i allt låg jag på soffan o kved... Nu är klockan halv åtta (på kvällen) och jag vill inget annat än att gå o lägga mig. Jag är risig nog att behöva ligga på "sjukan" men eftersom sonen fyller 15 i morgon vill jag vara hemma... Moment 22...
tisdag 23 juli 2013
20130723
Jag blev uppringd av min kirurg igår. Visserligen hade jag lämnat ett meddelande på mottagningen att han skulle göra det men blev ändå glatt överraskad över att han faktiskt gjorde det på sin första dag efter sin semester - klockan 19... Nåväl...efter mitt vanliga tugg om hur fel det senaste läkarintyget utformats (felaktigt enliget FK) och förnyelse av diverse recept kom jag till pudelns kärna. Jag ska ju få en bukplastik för att ta bort det eländiga överskottet av skinn på magen. En annan önskan jag har är att få fixa till bysten. Den är bara bedrövlig.. Han skickar remiss till mig för att kolla diverse näringsinnehåll i min kropp och en kallelse till sig för genomgång av turerna kring plastiken och fotografering mm. Detta skall ske redan vecka 32 eller 33. Tänk om jag kan få den innan jul!! Det hade, i sanning, varit underbart :) Med dessa nyheter går jag o lägger mig. Natti natti :)
Jag blev uppringd av min kirurg igår. Visserligen hade jag lämnat ett meddelande på mottagningen att han skulle göra det men blev ändå glatt överraskad över att han faktiskt gjorde det på sin första dag efter sin semester - klockan 19... Nåväl...efter mitt vanliga tugg om hur fel det senaste läkarintyget utformats (felaktigt enliget FK) och förnyelse av diverse recept kom jag till pudelns kärna. Jag ska ju få en bukplastik för att ta bort det eländiga överskottet av skinn på magen. En annan önskan jag har är att få fixa till bysten. Den är bara bedrövlig.. Han skickar remiss till mig för att kolla diverse näringsinnehåll i min kropp och en kallelse till sig för genomgång av turerna kring plastiken och fotografering mm. Detta skall ske redan vecka 32 eller 33. Tänk om jag kan få den innan jul!! Det hade, i sanning, varit underbart :) Med dessa nyheter går jag o lägger mig. Natti natti :)
torsdag 6 juni 2013
torsdag 30 maj 2013
Sitter på tåget. Reser genom en bit av Sverige. Från Uddevalla,min hemstad, till Stockholm. Hittills har jag sett två rådjur och en älg - och den storslagna naturen vi har här. Den svenska naturen grönskar och det är såå vackert.
Jag har de senaste dagarna blivit alltmer fast i tanken på att skriva. Det rimmar dåligt med höga prestationskrav och skrivkramp. Vad ska jag skriva om? Ska jag göra en saga för barn eller en novellsamling för vuxna? När jag skriver novellsamling för vuxna menar jag noveller av den typen man kan läsa i veckotidningar, inte erotiska berättelser ;) Jag pratade med en person om detta häromdagen och fick rådet att sätta igång - man kan ju skriva om precis vad som helst. Hmm..jaha...jo, det är ju visserligen sant...men... Prestationskravet höjdes flera grader. Hur ska jag börja? Vad ska jag skriva om? Kommer någon att vilja läsa mina alster? Ja, jag lär ju aldrig få veta om jag inte sätter igång snart. Eller hur? Dags för brainstorming nu...
Jag har de senaste dagarna blivit alltmer fast i tanken på att skriva. Det rimmar dåligt med höga prestationskrav och skrivkramp. Vad ska jag skriva om? Ska jag göra en saga för barn eller en novellsamling för vuxna? När jag skriver novellsamling för vuxna menar jag noveller av den typen man kan läsa i veckotidningar, inte erotiska berättelser ;) Jag pratade med en person om detta häromdagen och fick rådet att sätta igång - man kan ju skriva om precis vad som helst. Hmm..jaha...jo, det är ju visserligen sant...men... Prestationskravet höjdes flera grader. Hur ska jag börja? Vad ska jag skriva om? Kommer någon att vilja läsa mina alster? Ja, jag lär ju aldrig få veta om jag inte sätter igång snart. Eller hur? Dags för brainstorming nu...
lördag 25 maj 2013
torsdag 23 maj 2013
23 maj 2013
Guudars,vad trött jag är på att hålla masken! "Hur mår du,Tina? Visst mår du bättre och kan äta som vanligt folk nu (eftersom du inte varit inlagd på flera veckor och därtill inget sagt om det), eller hur?" NEJ!!! Jag vill kasta mig ner på marken och bara vråla - som en arg unge. Saker som kan jävlas gör det - i ett kör! Jag blir inte bättre i magen, snarare sämre men det vågar jag inte säga - då är man hopplös och otacksam....och svår. Ajabaja....håll dig till vår fint uttänkta mall- annars vill vi inte veta av dig. Grr... Jag har träffat en psykolog på smärtenheten några gånger nu. Hon verkar tämligen övertygad om att jag har ätstörningar. ?!?!?! Ursäkta mig...mina ätstörningar blev jag friskförklarad ifrån 1998! Varför, i hela friden, skulle jag ha det nu?? Fjorton år senare bestämmer sig kroppens minne för att "Nä, men ska vi inte ta och slänga in lite ätstörningar här? Hon har ju iallsindar haft ett tarmvred och opererats. JA! Fyra dagar efter operationen kör vi på ätstörningar. Hon ska inte kunna äta utan att få ont i magen. Då måste hon ju gå ner lite mer? Va?" Som om inte 53kg skulle vara nog liksom. Varför tycker mitt kroppsminne att detta är en käck ide´? Det tycker inte jag!! Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt och befängt.
Min fasta övertygelse är att någon gick toksnett vid tarmvredsopen och ingen vill kännas vid det. Jag kanske skulle ta tag i det ändå? Ringa och prata med den där patientombudskvinnan... Tio inläggningar pga av smärtor vid (och utan) matintag kan kanske vara av intresse ändå? Hmm...tänker på det. Hej så länge!
PS. Är förmodligen på bättre humör vid nästa påloggning....
Guudars,vad trött jag är på att hålla masken! "Hur mår du,Tina? Visst mår du bättre och kan äta som vanligt folk nu (eftersom du inte varit inlagd på flera veckor och därtill inget sagt om det), eller hur?" NEJ!!! Jag vill kasta mig ner på marken och bara vråla - som en arg unge. Saker som kan jävlas gör det - i ett kör! Jag blir inte bättre i magen, snarare sämre men det vågar jag inte säga - då är man hopplös och otacksam....och svår. Ajabaja....håll dig till vår fint uttänkta mall- annars vill vi inte veta av dig. Grr... Jag har träffat en psykolog på smärtenheten några gånger nu. Hon verkar tämligen övertygad om att jag har ätstörningar. ?!?!?! Ursäkta mig...mina ätstörningar blev jag friskförklarad ifrån 1998! Varför, i hela friden, skulle jag ha det nu?? Fjorton år senare bestämmer sig kroppens minne för att "Nä, men ska vi inte ta och slänga in lite ätstörningar här? Hon har ju iallsindar haft ett tarmvred och opererats. JA! Fyra dagar efter operationen kör vi på ätstörningar. Hon ska inte kunna äta utan att få ont i magen. Då måste hon ju gå ner lite mer? Va?" Som om inte 53kg skulle vara nog liksom. Varför tycker mitt kroppsminne att detta är en käck ide´? Det tycker inte jag!! Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt och befängt.
Min fasta övertygelse är att någon gick toksnett vid tarmvredsopen och ingen vill kännas vid det. Jag kanske skulle ta tag i det ändå? Ringa och prata med den där patientombudskvinnan... Tio inläggningar pga av smärtor vid (och utan) matintag kan kanske vara av intresse ändå? Hmm...tänker på det. Hej så länge!
PS. Är förmodligen på bättre humör vid nästa påloggning....
onsdag 22 maj 2013
Dag nummer 22, maj 2013
Hejsan!
Jag hade ett riktigt hushållsmaraton igår. Jag bakade bröd , tömde en hylla på balkongen, flyttade bort hyllan och ställde dit en annan, fyllde hyllan, rengjorde pumpen till akvariet, lagade middag och bjöd in mamma o Sten, tog hand om all disk, lade klart golvet på balkongen,skurade badrummet och plockade tvätt. Inte jättekul att läsa om så vardagliga saker kanske? Skrev mest ner det för min egen skull. Jag har dagar där jag inte fixar att göra något alls. Då kan det vara skönt att läsa om andra dagar, dagar då jag faktiskt får till massor. :) Idag ska jag få en granne på kaffe. Han rymmer hemifrån pga bilning i sitt hus. Jag har gjort en rabarberpaj, mina älskade rågkakor (som jag gjort med jordnötter istället för mandel- gudomligt gott) och plockat fram lite vetebröd ur frysen. Vi har bara språkats vid via Facebook tidigare så det ska bli trevligt att ses "live". :)
Jag tänkte ha satt upp rundstaven i skrubben under trappen, för att få undan lite kläder men insåg raskt att jag behöver en slagborr till det. Suck... Önskar att jag hade lite mer verktyg så jag slapp låna från kreti o pleti i ett kör... Nåja, det är ju tur att vi har goa grannar som VILL låna ut sina verktyg. :)
För övrigt mår jag som vanligt. Ingen förbättring. Ingen försämring heller för all del men det hade varit käckt att kunna äta utan att vrida sig i plågor - varenda dag! Jag börjar bli så van nu att det nästan blivit vardag. Jag gör ingen större affär av saken. Tar min smärtlindring och lägger mig o väntar på att den ska verka. Sen är det full fart igen... Inte särdeles nyttigt föreställer jag mig. Det skulle vara trevligt att vinna osedvanligt mycket pengar så jag slapp vara stressad över min ekonomi. Jag vill börja skriva igen. Barnböcker och noveller. Kanske att jag skulle kunna få till en bok också. Det finns ju massor att skriva om. Trixet är att hitta en röd tråd, följa den och knyta ihop i slutet. Nu kommer kaffebesöket snart. På återseende.
Hejsan!
Jag hade ett riktigt hushållsmaraton igår. Jag bakade bröd , tömde en hylla på balkongen, flyttade bort hyllan och ställde dit en annan, fyllde hyllan, rengjorde pumpen till akvariet, lagade middag och bjöd in mamma o Sten, tog hand om all disk, lade klart golvet på balkongen,skurade badrummet och plockade tvätt. Inte jättekul att läsa om så vardagliga saker kanske? Skrev mest ner det för min egen skull. Jag har dagar där jag inte fixar att göra något alls. Då kan det vara skönt att läsa om andra dagar, dagar då jag faktiskt får till massor. :) Idag ska jag få en granne på kaffe. Han rymmer hemifrån pga bilning i sitt hus. Jag har gjort en rabarberpaj, mina älskade rågkakor (som jag gjort med jordnötter istället för mandel- gudomligt gott) och plockat fram lite vetebröd ur frysen. Vi har bara språkats vid via Facebook tidigare så det ska bli trevligt att ses "live". :)
Jag tänkte ha satt upp rundstaven i skrubben under trappen, för att få undan lite kläder men insåg raskt att jag behöver en slagborr till det. Suck... Önskar att jag hade lite mer verktyg så jag slapp låna från kreti o pleti i ett kör... Nåja, det är ju tur att vi har goa grannar som VILL låna ut sina verktyg. :)
För övrigt mår jag som vanligt. Ingen förbättring. Ingen försämring heller för all del men det hade varit käckt att kunna äta utan att vrida sig i plågor - varenda dag! Jag börjar bli så van nu att det nästan blivit vardag. Jag gör ingen större affär av saken. Tar min smärtlindring och lägger mig o väntar på att den ska verka. Sen är det full fart igen... Inte särdeles nyttigt föreställer jag mig. Det skulle vara trevligt att vinna osedvanligt mycket pengar så jag slapp vara stressad över min ekonomi. Jag vill börja skriva igen. Barnböcker och noveller. Kanske att jag skulle kunna få till en bok också. Det finns ju massor att skriva om. Trixet är att hitta en röd tråd, följa den och knyta ihop i slutet. Nu kommer kaffebesöket snart. På återseende.
tisdag 21 maj 2013
Dag nummer 21 i maj 2013.
Hittade en rolig blogg idag. Den heter "lite enklare". Jag fastnade en liiiten stund - så där lagom länge för att vilja följa den bloggen. Till att börja med ska jag knycka vederbörandes recept på maskrossirap. Jag bestämde mig bums för att ge mig ut o plocka de gula solarna i morgon. :)
Någon som hade kommenterat receptet på maskrossirap ställde frågan om man kunde göra sirap av syrener. Det lät ju så spännande så det bestämde jag mig också för att pröva.Ska se om inte lite Kirskål finns runt hörnet också. Den kan man ha i sallad, bröd eller tillreda som spenat...
Oj, vad roligt jag ska ha i köket!! :)
Hittade en rolig blogg idag. Den heter "lite enklare". Jag fastnade en liiiten stund - så där lagom länge för att vilja följa den bloggen. Till att börja med ska jag knycka vederbörandes recept på maskrossirap. Jag bestämde mig bums för att ge mig ut o plocka de gula solarna i morgon. :)
Någon som hade kommenterat receptet på maskrossirap ställde frågan om man kunde göra sirap av syrener. Det lät ju så spännande så det bestämde jag mig också för att pröva.Ska se om inte lite Kirskål finns runt hörnet också. Den kan man ha i sallad, bröd eller tillreda som spenat...
Oj, vad roligt jag ska ha i köket!! :)
söndag 5 maj 2013
Maj, dag nummer fem...
Vi är redan inne i maj och värmen lyser med sin frånvaro. Vårblommor,fjärilar och fåglar har i och för sig börjat dyka upp mest överallt. Nog är det vår alltid. Fortfarande blåser det dock illans kallt - bladknopparna på träden sitter förskrämda innanför skalen och avvaktar. Inte ens de tidiga björkarna har gett sig till känna än. Trist - jag längtar verkligen efter värmen. Mina leder behöver den.
Det börjar bli tärande att lägga på en mask av hälsosamhet och glädje. Jag har ont! Ont i lederna mest hela tiden och ont i magen när jag äter. Usch, vad jag gnäller! Dock - detta är MIN blogg, min papperskorg att kasta av mig i när det tär för mycket. Jag orkar knappt med mig själv - hur ska jag orka med allt annat? Förtränga mig själv? Ja, det har jag gjort förut och det går ju ett tag. Det gör jag! Stänger in Tina i en liten skrubb ett tag.
Sätter på masken än en gång och kör på... Barnkalas...konfirmationsfester....dop...skolavslutningar...examen...nationaldagsfirande....
Go ahed - make my day....
Vi är redan inne i maj och värmen lyser med sin frånvaro. Vårblommor,fjärilar och fåglar har i och för sig börjat dyka upp mest överallt. Nog är det vår alltid. Fortfarande blåser det dock illans kallt - bladknopparna på träden sitter förskrämda innanför skalen och avvaktar. Inte ens de tidiga björkarna har gett sig till känna än. Trist - jag längtar verkligen efter värmen. Mina leder behöver den.
Det börjar bli tärande att lägga på en mask av hälsosamhet och glädje. Jag har ont! Ont i lederna mest hela tiden och ont i magen när jag äter. Usch, vad jag gnäller! Dock - detta är MIN blogg, min papperskorg att kasta av mig i när det tär för mycket. Jag orkar knappt med mig själv - hur ska jag orka med allt annat? Förtränga mig själv? Ja, det har jag gjort förut och det går ju ett tag. Det gör jag! Stänger in Tina i en liten skrubb ett tag.
Sätter på masken än en gång och kör på... Barnkalas...konfirmationsfester....dop...skolavslutningar...examen...nationaldagsfirande....
Go ahed - make my day....
tisdag 19 mars 2013
19 mars
Idag har jag tagit ett stort steg.
Efter ett halvår i diverse sjuksängar ( min och på sjukan) återvände jag till skolan idag.Skolan är Högskolan Väst i Trollhättan. Den är ju inte som de gamla universiteten Harvard, Oxford och Yale där visdomen sitter inpyrda i väggarna men ändå. Det ligger akademi i luften. Jag gick planlöst omkring i korridorerna,handlade en kaffe i studentcafeét, hade en sittning i bibblan, andades akademiluft och pratade med studievägledaren. Det verkar som att jag ,trots allt, skulle kunna gå färdigt utbildningen jag valt... Jag kommer att behöva massor med hjälp men det finns gott hopp om att få det.
Eftersom jag blir så förgjordat trött av att ha ont för jämnan och läkarna bestämt sig för att mitt tillstånd är kroniskt, trodde jag inte att akademiska studier skulle fungera längre.Jag tycker att mina nya diagnoser och det faktum att min magvärk blivit kronisk OVANPÅ reumatismen och fibromyalgin ( fibron är min nya diagnos) är åt skogen! Jag vägrar acceptera att jag ska ha det här skräpet för jämnan. Att aldrig kunna äta en hel måltid, alltid behöva gå ifrån för att lägga mig när värken sliter i mig så att jag inte kan gå rakt, dölja för omvärlden mitt tillstånd ( för det är ju inte kul att umgås med en sjåpig person), förklara varför jag har ont, försvara min gastricoperation (eftersom större andelen folk tror att det är den som orsakat detta), tacka nej till olika fika eller middagsinbjudningar eftersom det inte är någon ide´för mig att närvara osv osv. Jag säger som ungdomarna: "Det suger fett!!!"
Nåväl...tillbaks till den akademiska världen igen...
Idag fick jag veta att det finns massvis med hjälp att få om man frågar efter den. Man kan också få hjälp med att hitta hjälpen så att säga. Man kan bland annat få hjälp med att någon tar anteckningar på föreläsningar, så att jag bara kan ägna mig åt att lyssna. Jag kan få hjälp med att någon annan gör grovjobben med att leta artiklar, beställer böcker osv. Sånt där som kräver en massa tankemöda och är så evinnerligt tröttande. Läsa måste jag göra själv men kunde jag få hjälp med det som är runt om, vore det underbart. Jag kan även få extra tid på mig att slutföra tentorna. Allt detta skulle göra så stor skillnad! Jag får min utbildning som jag senare kan använda ihop med min andra proffession, kokeriet.
Det var goda nyheter och jag tror att jag kanske kan vara redo att plocka fram silvertejpen. Det som inte går att laga med silvertejp är ju, som bekant, trasigt. Jag tänkte testa på mig :) Jag kanske kan se ett ljus i tunneln ? Den är lång o krokig men jag ska banne mig klara det!
torsdag 14 mars 2013
Perspektiv...
Man får lite perspektiv på sin tillvaro av jämförelser. Läste just lite gamla inlägg och hittade ett där jag skrivit ner hur mycket jag minskat i cm, lite var stans på kroppen. Jag mätte mig nu och insåg att jag tappat en förfärlig massa cm. Inte konstigt att folk som inte sett mig på länge inte känner igen mig...
Min viktresa började 1maj 2011. Jag vet inte när den slutar men nu ser mina mått ut så här:
1/5-11 14/3-13
Lår 63cm 49cm
Stuss 145cm 104cm
Midja 133cm 90cm
Byst 134cm 104cm
Överarm 42cm 29,5cm
Ganska häftigt! :)
Min viktresa började 1maj 2011. Jag vet inte när den slutar men nu ser mina mått ut så här:
1/5-11 14/3-13
Lår 63cm 49cm
Stuss 145cm 104cm
Midja 133cm 90cm
Byst 134cm 104cm
Överarm 42cm 29,5cm
Ganska häftigt! :)
tisdag 5 mars 2013
Kapitel 14
Vintern började sakteliga ge vika för vårvindar i det lilla landet.Snön försvann , till förmån för barmark och högar med grus längs med och på stigarna. Det skulle bli ett gediget arbete för invånarna i landet att få bort allt. Varje vår gick man ur huse för att , gemensamt, städa undan höstens och vinterns spår. Gamla löv, barr och grus krattades undan och lät vårens spirande komma till sin sin rätt i markerna.
Andra vindar blåste dock därtill. Fortfarande fanns en liten grupp oerhört missnöjda invånare som ville ställa till förtret. Mest av allt ville de ställa till förtret för den gamle Kungen - han som var Kung när Sagan började. De ville ställa honom till svars för saker de trodde han gjort sig skyldig till under sitt styre. Återigen kallades till extra möte med Kungen (som nu var en Drottning) och hennes råds-herrar. Otaliga härolder förmedlades till dem om olika krav de ställde på förre Kungen och nuvarande Drottning och råds-herrar. Drottningen och råds-herrarna- som inget hade att dölja därvidlag- förmedlade ut både krav och svar på olika härolds-platser runt om i landet. I stort sett varje hem fick del
av dem. Ett datum sattes för ett extra möte och slutligen kom dagen då det skulle gå av stapeln.
En efter en bockades av på listorna över vilka som hade rösträtt och vilka som kunde rösta för andra som varit förhindrade att gå. Alla de förut varande Kungarna var representerade, alla utom en. Den Kung som var i onåd fattades. Berättaren av denna saga fann sig sitta i "orkanens öga" , alltså mitt i gruppen av missnöjda. En smula obekvämt....
Mötet startade omedelbart med öppet krig. När samlingen stillat sig kunde val av Möteskung äntligen göras. Valet föll på en inkallad Kung från Fjärran land.
Efter en stunds hätsk diskussion valdes den inkallade Kungen. Han började mötet med att förklara sin närvaro. Kungen kunde också berätta att anledningen till mötet var en granskning av skattkammaren. Han berättade också att en sådan granskning kunde bli oerhört kostsam, eftersom lärda män från Fjärran land var tvungna att göra nämnda granskning. Ett missnöjt mummel utbredde sig i salen.
Det missnöjda mumlet kulminerade i ännu en hätsk diskussion där glåpord och personangrepp for åt alla håll. Kungen från Fjärran gjöt olja på vågorna efter bästa förmåga.
Länge, länge fördes diskussionen fram och åter. Under två timglas tid kastades hårda ord, frågor och svar. Då och då begärde en rådskvinna från Stora Landet ordet. Hon förde Stora Landets talan och kunde också förklara vad Kungen från Fjärran menade när invånarna inte begrep.
Streck i protokollet.
Kungen från Fjärran satte ett varningens ord. "Det kan hända att det går ut härolder om denna granskning i flera länder under en lång tid. Ni bör vara beredda att människor kommer att fråga er invånare en mängd olika saker, saker som kanske inte ens är relevanta för detta möte, och sedan sätta upp härolder om detta i sina länder också."
Det blev äntligen dags för röstning.
Då hördes en röst från den missnöjda gruppen. " Nu vill inte vi rösta. Vi känner oss hotade"
Kungen från Fjärran suckade. "Ni ska absolut inte känna er hotade. Jag försöker bara förklara att ni förmodligen kommer att få det väldigt besvärligt om ni får igenom den här granskningen av skattkammaren som ni vill ha. Inget annat"
Det muttrades buttert en stund men röstningen kunde äntligen börja.
"De som INTE vill ha en granskning av skattkammaren ska höja sina röstkort nu"
Folk runt om i salen lyfte sina kort. Korten räknades och därefter röstades det om det SKULLE bli en granskning. Folket lyfte sina kort även här.
När röstningen var klar kungjorde Kungen från Fjärran.
"Röstningen är avslutad. Inget mer finns att tillägga om detta nu. Det blir INGEN granskning av skattkammaren. Jag önskar er en god natt och att ni fortsättningsvis ska komma bättre överrens och bete er som de vuxna folk ni ändå är. Jag tackar för förtroendet och mig. God afton"
Mötet avslutades och alla gick hem. Några andades lättat ut, andra fortsatte gnabba på vägen hem. Ett tillfälligt lugn hade dock åter lägrat sig över det lilla landet.....
Vintern började sakteliga ge vika för vårvindar i det lilla landet.Snön försvann , till förmån för barmark och högar med grus längs med och på stigarna. Det skulle bli ett gediget arbete för invånarna i landet att få bort allt. Varje vår gick man ur huse för att , gemensamt, städa undan höstens och vinterns spår. Gamla löv, barr och grus krattades undan och lät vårens spirande komma till sin sin rätt i markerna.
Andra vindar blåste dock därtill. Fortfarande fanns en liten grupp oerhört missnöjda invånare som ville ställa till förtret. Mest av allt ville de ställa till förtret för den gamle Kungen - han som var Kung när Sagan började. De ville ställa honom till svars för saker de trodde han gjort sig skyldig till under sitt styre. Återigen kallades till extra möte med Kungen (som nu var en Drottning) och hennes råds-herrar. Otaliga härolder förmedlades till dem om olika krav de ställde på förre Kungen och nuvarande Drottning och råds-herrar. Drottningen och råds-herrarna- som inget hade att dölja därvidlag- förmedlade ut både krav och svar på olika härolds-platser runt om i landet. I stort sett varje hem fick del
av dem. Ett datum sattes för ett extra möte och slutligen kom dagen då det skulle gå av stapeln.
En efter en bockades av på listorna över vilka som hade rösträtt och vilka som kunde rösta för andra som varit förhindrade att gå. Alla de förut varande Kungarna var representerade, alla utom en. Den Kung som var i onåd fattades. Berättaren av denna saga fann sig sitta i "orkanens öga" , alltså mitt i gruppen av missnöjda. En smula obekvämt....
Mötet startade omedelbart med öppet krig. När samlingen stillat sig kunde val av Möteskung äntligen göras. Valet föll på en inkallad Kung från Fjärran land.
Efter en stunds hätsk diskussion valdes den inkallade Kungen. Han började mötet med att förklara sin närvaro. Kungen kunde också berätta att anledningen till mötet var en granskning av skattkammaren. Han berättade också att en sådan granskning kunde bli oerhört kostsam, eftersom lärda män från Fjärran land var tvungna att göra nämnda granskning. Ett missnöjt mummel utbredde sig i salen.
Det missnöjda mumlet kulminerade i ännu en hätsk diskussion där glåpord och personangrepp for åt alla håll. Kungen från Fjärran gjöt olja på vågorna efter bästa förmåga.
Länge, länge fördes diskussionen fram och åter. Under två timglas tid kastades hårda ord, frågor och svar. Då och då begärde en rådskvinna från Stora Landet ordet. Hon förde Stora Landets talan och kunde också förklara vad Kungen från Fjärran menade när invånarna inte begrep.
Streck i protokollet.
Kungen från Fjärran satte ett varningens ord. "Det kan hända att det går ut härolder om denna granskning i flera länder under en lång tid. Ni bör vara beredda att människor kommer att fråga er invånare en mängd olika saker, saker som kanske inte ens är relevanta för detta möte, och sedan sätta upp härolder om detta i sina länder också."
Det blev äntligen dags för röstning.
Då hördes en röst från den missnöjda gruppen. " Nu vill inte vi rösta. Vi känner oss hotade"
Kungen från Fjärran suckade. "Ni ska absolut inte känna er hotade. Jag försöker bara förklara att ni förmodligen kommer att få det väldigt besvärligt om ni får igenom den här granskningen av skattkammaren som ni vill ha. Inget annat"
Det muttrades buttert en stund men röstningen kunde äntligen börja.
"De som INTE vill ha en granskning av skattkammaren ska höja sina röstkort nu"
Folk runt om i salen lyfte sina kort. Korten räknades och därefter röstades det om det SKULLE bli en granskning. Folket lyfte sina kort även här.
När röstningen var klar kungjorde Kungen från Fjärran.
"Röstningen är avslutad. Inget mer finns att tillägga om detta nu. Det blir INGEN granskning av skattkammaren. Jag önskar er en god natt och att ni fortsättningsvis ska komma bättre överrens och bete er som de vuxna folk ni ändå är. Jag tackar för förtroendet och mig. God afton"
Mötet avslutades och alla gick hem. Några andades lättat ut, andra fortsatte gnabba på vägen hem. Ett tillfälligt lugn hade dock åter lägrat sig över det lilla landet.....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)