19 mars

Idag har jag tagit ett stort steg.
Efter ett halvår i diverse sjuksängar ( min och på sjukan) återvände jag till skolan idag.Skolan är Högskolan Väst i Trollhättan. Den är ju inte som de gamla universiteten Harvard, Oxford och Yale där visdomen sitter inpyrda i väggarna men ändå. Det ligger akademi i luften.  Jag gick planlöst omkring i korridorerna,handlade en kaffe i studentcafeét, hade en sittning i bibblan, andades akademiluft och pratade med studievägledaren. Det verkar som att jag ,trots allt, skulle kunna gå färdigt utbildningen jag valt... Jag kommer att behöva massor med hjälp men det finns gott hopp om att få det.

 Eftersom jag blir så förgjordat trött av att ha ont för jämnan och läkarna bestämt sig för att mitt tillstånd är kroniskt, trodde jag inte att akademiska studier skulle fungera längre.Jag tycker att mina nya diagnoser och det faktum att min magvärk blivit kronisk OVANPÅ reumatismen och fibromyalgin ( fibron är min nya diagnos) är åt skogen! Jag vägrar acceptera att jag ska ha det här skräpet för jämnan. Att aldrig kunna äta en hel måltid, alltid behöva gå ifrån för att lägga mig när värken sliter i mig så att jag inte kan gå rakt, dölja för omvärlden mitt tillstånd ( för det är ju inte kul att umgås med en sjåpig person), förklara varför jag har ont, försvara min gastricoperation (eftersom större andelen folk tror att det är den som orsakat detta), tacka nej till olika fika eller middagsinbjudningar eftersom det inte är någon ide´för mig att närvara osv osv. Jag säger som ungdomarna: "Det suger fett!!!"

Nåväl...tillbaks till den akademiska världen igen...

 Idag fick jag veta att det finns massvis med hjälp att få om man frågar efter den. Man kan också få hjälp med att hitta hjälpen så att säga. Man kan bland annat få hjälp med att någon tar anteckningar på föreläsningar, så att jag bara kan ägna mig åt att lyssna. Jag kan få hjälp med att någon annan gör grovjobben med att leta artiklar, beställer böcker osv. Sånt där som kräver en massa tankemöda och är så evinnerligt tröttande. Läsa måste jag göra själv men kunde jag få hjälp med det som är runt om, vore det underbart. Jag kan även få extra tid på mig att slutföra tentorna. Allt detta skulle göra så stor skillnad! Jag får min utbildning som jag senare kan använda ihop med min andra proffession, kokeriet.

Det var goda nyheter och jag tror att jag kanske kan vara redo att plocka fram silvertejpen. Det som inte går att laga med silvertejp är ju, som bekant, trasigt. Jag tänkte testa på mig :) Jag kanske kan se ett ljus i tunneln ? Den är lång o krokig men jag ska banne mig klara det!