Premiärnerver

Nu närmar sig skolstarten med stormsteg. Barnen har redan gått en vecka men jag börjar på tisdag. På måndag ska en kompis och jag utforska Campus. Vi ska ta reda på var våra respektive lokaler befinner sig och kika runt lite allmänt. Jag börjar bli lite pirrig nu men ser fram emot mina två år på högskolan. Det skall bli fantastiskt roligt att läsa igen. Året på folkhögskolan gav mersmak kan man säga :)

I morgon ska jag göra ett par ärenden åt min syster och sedan göra ett besök på folkhögskolan. Det ska bli kul att hälsa på mina dåvarande lärare igen och se vad de hittar på i år :)

Väl mött! :)

Partikoll

...borde jag kanske ha. Men- det har jag dessvärre inte. Efter att ha gjort tre olika tester på nätet hos: svt.se, dn.se och svd.se, insåg jag tre saker.

För det första att jag är väldigt mycket åt röd/grön.

För det andra att jag är jätteröd och för det tredje att jag är jättegrön.

Jaha!

Därefter kastade jag mig över de stora kvällstidningarnas tester.

Den ena visade att jag är utpräglad SD.

VA????

Den andra tyckte att jag sympatiserade med Piratpartiet.

Piratpartiet?? VAD står de för????

Politik är rörigt!

VAL....

Kökssoffan!

En kökssoffa är en svårt underskattad möbel tycker jag.
Visst den är otymplig, svårmöblerad o tar en massa plats men ack så praktisk.
Mitt förhållande till denna möbel har, tidigare, sträckt sig till att bara vara praktisk. Många får plats vid matbordet och man kan förvara allsköns bråte i den. Den har nu fått ett nytt epitet. Den är bekväm ! Jo, faktiskt!
I helgen var jag (och Simonsonen) på en fest som varade ända in på småtimmarna. Det var trevligt och timmarna flög iväg.
Sålunda ramlade inte vi in över tröskeln förrän framåt fyra på morgonen.
Eftersom Agnes näppeligen tar hänsyn till sådana trivialiteter som att den ömma modern kanske är trött, var jag uppe igen vid niosnåret. Jag var uppe vid sju, på dotterns begäran, men då endast för att sätta på TV:n åt henne.
Jag lät henne sitta där och gick själv,utan dåligt samvete och lade mig igen.
Vid nio tyckte hon dock att mamma sovit färdigt.
På grund av detta var jag kopiöst trött framåt fyratiden på eftermiddagen. Maken hade tagit med sig flickorna till mormor och lämnat mig hemma.
Kökssoffan fick då prövas som sovplats.
Jag lade en kudde i ena änden,mitt huvud på kudden och resten av mig på resten av soffan. Eftersom jag är kort fick jag gott och väl plats.
Efter en timme vaknade jag och kände mig mer människa än tidigare. Bortsett från den arm som lamt hängde längs ena sidan, a la apa. Den hade legat under mig och sov mycket djupt...
När även den kroppsdelen vaknat till satte jag igång att städa och fixa till köket. Mat gjorde jag också.
Jag fick gjort en massa saker och detta tack vare kökssoffan! :)

Avundsjuk...

Jag kan vara väldigt avundsjuk på personer som har lätt för att dricka.
Då menar jag inte alkohol utan helt vanligt vatten.
Jag har oerhört svårt för att dricka överhuvudtaget. Kaffe går bra. Det dricker man under en lite längre stund. Men att dricka ett glas vatten bara för att dricka är trögt, milt sagt. Där kommer avundsjukan in. Jag vill också kunna svepa ett eller flera glas på en gång..Det går liksom inte. Jag har någon konstig grej med svalget. Det strejkar liksom när jag ska dricka fort.
Eller också sätter jag i halsen. Det retar mig oerhört!
Jag behöver verkligen dricka mer vatten. Framförallt med tanke på hur mycket slaggprodukter o skräp som fastnar i kroppen. Jag ska absolut försöka bli bättre på det - tror jag.


Visst var detta ett underligt inlägg o en märklig sak att skriva om? =)

Mer svamp..

Var ute på landet tidigare idag. Det är alltid lika skönt!
Det låter som om vi bor i ett betonggetto...Det gör vi förvisso inte men ändå...På väg hem var jag tvungen att stanna till för vid vägkanten lyste det alldeles gult. Plockade säkert en liter som nu ligger o puttrar i en gryta med fläskfile´och grädde. Oj, så gott det ska bli!! =)

SVAMP bl a

I helgen har vi bara haft Agnes hemma. Känns lite konstigt att bara vara tre när vi vanligtvis är minst sex personer i familjen. Skriver minst sex eftersom det oftast är kompisar till diverse barn här för jämnan. :)
Igår sken solen från en härligt blå himmel och temperaturen var hög redan på morgonkvisten. Vi bestämde oss för att åka till stranden. En favoritstrand är Gaddesanda som ligger på vägen ut mot Vänersnäs. Det i sin tur ligger en bit från Vänersborg - Västra Götalands residensstad ,gudbevars...
Nå, väl där kämpade vi oss fram genom den fina sanden till en plätt som passade oss. Ungefär direkt efter att vi packat upp alla saker och satt en baddräkt på Agnes blev hon getingstungen! Ett stick på axeln och ett på handryggen. Hon skrek i högan sky tills jag lyckades distrahera henne med vattnet. Att bada skulle säkert hjälpa... Det gjorde det. Hon blev glad igen på en ganska kort stund. Lars gick längre ut med henne och badade en god stund. Under tiden var jag kvar vid vår lilla plätt och passade våra saker. Getingarna nöjde sig dock inte med Agnes utan var runt mig också - ideligen. Jag fick ta min kaffemugg och gå en bit ut i vattnet. Där fick jag vara ifred. När Lars och Agnes kom tillbaka hade jag fått nog av att behöva stå rätt upp o ner i vattnet utan att kunna slappna av alls och hade packat ihop allt igen. Jag var ganska irriterad.
Vi bestämde oss för att ge oss av därifrån. Vi skulle ha träffat goda vänner på stranden och hade planerat att grilla lite korv med dem men vi var så irriterade att vi funderade på att strunta i alltihop. Vi ringde dem och efter en stunds dividerande fram o tillbaka, kom vi fram till att ses på en annan strand.
Vi åkte dit och hade ett par riktigt sköna timmar där. =)

När vi kom hem plockade vi med oss det vi skulle "knyta" med på berget här ute.
Det var en ganska spontant planerad kräftskiva här på vår gård. Grillen tändes till dem som inte ville ha kräftor och sedan satt vi fram till tiotiden och åt,drack och pratade i trivsam samvaro. Jag gillar sådana spontanevenemang =)

Idag har vi varit i skogen. Agnes fick en egen hink att plocka svamp i och gjorde det under sång och skratt. Hon drattade omkull i ett kör men var lika glad för det. Vi hittade en del kantareller, soppar, en och annan taggsvamp, citrongul slemskivling och en hel del kremlor. Tyvärr upptäckte jag, när jag rensade svampen senare, att det var mycket mask i. När allt var rensat och stekt hade vi ungefär 1½ liter att stoppa i frysen. Inte fy skam =)
Innan vi körde hem, stannade vi till hos min syster och tiggde till oss mat.
Det var mysigt. Vi satt ute på deras nybyggda altan och njöt av tillvaron.

Nu har maken och jag ätit en macka med svampstuvning och ska snart krypa till kojs.
Ha det gott!

Udda morgon!

I morse körde jag, i vanlig ordning, Elsa till fritids.
Innan jag körde hemifrån hade maken ringt och bett mig ta en titt efter hans paraply.Han hade glömt det på en bänk på Kampenhof, busstationen.
Jag släppte av Elsa och styrde kosan mot centrum. Inne på området noterade jag flera saker. Det var väldigt lite trafik, bara någon enstaka bil på parkeringen och endast ett par människor vid korvkiosken. Detta gjorde det väldigt enkelt för mig att glida in på parkeringen och parkera i en tom ruta.
Två personer fångade mitt intresse en smula. Främst pga att kvinnan hade snygga skor. :)
Mannen stod vid en stor,röd resväska ( en sådan där man kan dra efter sig) med en krycka i ena handen. Kvinnan hade en svart klänning med vita prickar och de där snygga skorna. Hög kilklack och remmar...snyggt. Nåväl, jag tyckte att de såg lite malplacerade ut i vår lilla stad. De såg inte ut att vara ett par, snarare arbetskamrater. Eftersom de stod o småpratade i närheten av taxi, antog jag att de var på resande fot och väntade på en bil.
Jag avfärdade dem i tanken och fokuserade istället på det glömda paraplyet.
Efter en snabb kontroll vid rätt "gate" och en fråga i receptionen kunde jag konstatera att någon annan person nu är lycklig ägare till vårt jätteparaply.

Jag gick ut till bilen och hade precis startat motorn, när kvinnan med de snygga skorna kom rusande. Jag stängde av bilen igen och kvinnan öppnade passagerardörren satte sig på huk och hälsade.
Hon berättade att hon och mannen skulle till Göteborg och precis fått veta att det gick ett tåg dit. De visste inte var tågstationen låg, tåget skulle gå 10.09 och klockan var 10.02. Kunde jag möjligen skjutsa dem - mot bensinpengar?
Självklart svarade jag.
Nu är det ju så att vi inte har den största bilen i stan. Dessutom trängdes en bilbarnstol, en bilkudde och allmänt skräp i bilen.
Vi lyckades dock få in deras stora resväska, mannen och hans krycka i baksätet medan kvinnan satte sig fram.
Under den korta resan till stationen fick jag veta att de varit i Dingle (som inte direkt är en stor metropol) och "rekat" inför "Annorlunda familjer".
Det är ett Tv-program som handlar om hur familjer m många barn hanterar sin vardag- ungefär. De jobbade alltså på ett produktionsbolag, i förlängningen tv.
En god stund efter att jag lämnat av dem kom jag att tänka på att de kanske varit hos bekanta till mig. :)
Jag tänkte också på hur oerhört många personer som är inblandade i de tv-program vi bänkar oss vid på kvällarna.
De ska kastas fram ideér om program, göras efterforskningar, intervjuer, tekniker måste göra sitt, en programledare, sminköser m fl mfl
Intressant och en helt annan värld än den jag trampar runt i.

Jag råkar ut för märkliga ting ibland. Friska fläktar i vardagens lunk. Trevligt

skor

I dag har jag gjort sko-kap!
Jag har två par sandaler som jag trampat omkring i hela sommaren. Det är väldigt opraktiskt när man vill ut i skogen eller när vädret inte är så vackert som idag.
Jag åkte ut till Torp. (Ett ställe som jag undviker så mycket jag bara kan) Nåväl, Coop finns ju där och de erbjuder ju allt i stort sett. Dessutom har de skorea. Jag hittade två par skor till den förträffliga summan av tvåhundra riksdaler! Nöjd!! =)

Mitt skrivande...

Jag har ,från olika håll, uppmanats att fortsätta mitt skrivande.
Jag skrev en del förr, har skrivit en saga för barn (naturligtvis) och några andra texter under året på folkhögskolan.
Jag gillar att skriva men har haft härdsmälta,ide´torka och haft annat för mig...
Nu tänker jag dock presentera ett smakprov :) Mycket nöje!

Tindra var en lång,ung kvinna. Hon hade långt,lockigt mörkt hår som sällan lydde under vackra frisyrer. Allt som oftast hängde det ner över ryggen i ett ostyrigt burr.De vackra,mörka ögonen glittrade av okynne och munnen log. Sorg var något som inte gästade hennes själ mer än tre, fyra gånger om året.Ilska kände hon. Hon hade ett fruktansvärt morgonhumör och blev inte den glittrande glad förrän efter tre koppar te. Te med fyra skedar honung i varje kopp. Efter dessa koppar gav hon sig ut med en energi, få förunnat. Trots sin något klumpiga lekamen, rörde sig Tindra lätt och smidigt över grästuvorna.Då hon, praktiskt taget, var född i skogen kände hon varje tuva och varje rot.
Hon hade varit ett ensamt men lyckligt barn. Hon behövde inga jämnåriga att leka med. Hon hade ju alla kryp i skogen. Hennes föräldrar hade låtit henne hållas. De såg att Tindra var lycklig och pressade henne inte till umgänge om hon inte ville själv.vänner hade hon haft. De bodde dock så otillgängligt att det inte varit så ofta de setts. Det var på storkalas och födelsedagar som de träffats.
Då var de tillsammans allihop i flera dagar och hade hjärtligt skoj. De åt och drack, dansade och utbytte skvaller. Det var härliga fester.

Hon var väl bekant med djuren. Hur de levde,hur många ungar de fick varje år och var de gömde sina byten. Många gånger hade hon fått se små älgkalvar och andra djur komma till världen. Det var spännande. Händelsen hon blivit mest påverkad av var när ett lodjur sånär sprungit på henne i skogen. Lodjuret hade blivit skrämd av Tindras uppenbarelse, rest ragg och morrat innan det sprang vidare.

Nu var hon på väg till sitt favoritställe. Den lilla sjön var ett populärt utflyktsmål för kanotister, fiskare och badgäster.Viken Tindra var på väg till var dock okänd för de flesta och hon hade den oftast för sig själv.Den var njurformad och till hälften skymd av en vassrugge. Marken var täckt av fint gräs och alldeles intill vassen låg en liten eldstad hon tände om kvällarna.
Den sista biten ner till vattnet var täckt av fin, vit sand. Tindra älskade att ligga på gräset med armarna i sanden och låta sanden rinna mellan fingrarna.
Ibland badade hon. Då simmade hon mest under vattenytan. Det var så vackert under vattnet. Sjögräset vajade sakta fram och tillbaka, vaktande gammelgäddans boning.Stenarna på botten var släta. Mört och abborre lekte tafatt emellan de nedfallna grenarna som nu vilade på botten. De försvann kvickt längre ut i sjön om Tindra simmade för nära deras lek.
Hon tänkte bra nere vid sjön. Ofta drömde hon sig bort och i drömmarna var hon en hind som lätt sprang över en äng eller en örn som tyst seglade på breda vingar högt uppe i himlen.

Hon tyckte om att hjälpa andra och när hjälpen resulterade i glädje för de behövande, blev hon lycklig. När hon nyligen hittat en trevlig liten lya att flytta in i var det hon som behövt hjälp.Att flytta var inte så betungande som hon trott. Hon hade ju så lite. De som hjälpte henne var mest med för sällskaps skull.
När allt var klart, ställde Tindra till med kalas. Hon var mycket förtjust i tårta och tog varje tillfälle i akt till kalas.
De hade druckit många koppar te och delat en stor tårta tillsammans.
Därefter hade de sjungit gamla sånger vid elden nere vid sjön. sångerna hade böljat ut över sjön. Det hade varit en perfekt avslutning på en trevlig dag.

Utöver de få möbler hon hade, var bostaden inredd med olika tyger.
Hennes mamma var en duktig väverska. Hon kunde väva de allra tunnaste tyger. Hon odlade lin som hon spann fina trådar av. Dessa färgade hon i växtbad. Både tråd och väv fick sedan färger efter regnbågen. Nyanser av dessa färger var en specialitet hon lärt Tindra.
Tindra hade blivit skicklig med åren och kunde nu koka ihop de allra flesta nyanserna. Det var ett träget arbete med insamling av de olika växterna de färgade med. Tindra brukade ha med sig korgar ut i skogen. Korgarna var finurligt flätade med flera fack de olika växterna kunde placeras i. En del var giftiga och fick därför inte blandas med övriga sorter.
Tindras mamma hade vävt både gardiner, dukar,mattor och filtar åt henne.
De tunna grdinerna gick i ljust gul och var färgade med björklöv. Det var de allra första små "musöronen" som gav den speciella färgen. Träden mådde inte bra av att bli av med löven så de plockades bara var femte år ungefär. När solljuset silade in genom gardiner färgade med vårbjörk, blev ljuset i rummen milt som en sommarvind. Inflyttningspresenten var Tindra särskilt glad åt. Det var en stor matta i lysande gul och orange.

Framtiden tänkte hon sällan på. Hon levde för dagen och stunden. Att samla växter till färg, mata fåglarna om vintern och studera djurlivet i skogen var ett kärt nöje och en livsstil som gått i arv i många generationer.
Hon hade inga särskilda förpliktelser och inget tvång att arbeta för sitt uppehälle.

Sådana som hon hade inte det. De levde, verkade och försvann när tiden var inne.
Så var livet för ett troll...