Ingen inspiration - Ingen titel

Hejsan!
Häromdagen var jag färdig att sälja Agnes till högstbjudande. En stund senare var jag frestad att betala någon för att bli av med henne. Jag är , i sanning, en förskräcklig moder!
Vad hade då föranlett denna aversion mot mitt eget kött o blod? Jo, dagen började i ottan - som vanligt.
Jag vaknar till vid halv sjusnåret varje morgon av att Lars sätter på DisneyChannel åt den lilla. Hon börjar tidigare än så. "Lars! Laaars!! Kom nu!" Den arme fadern traskar upp för trappan för att höra vad hon vill. Detta brukar ske runt fyra på morgonen. När Lars äntrar tröskeln till rummet snarkar Agnes... Lars går då ner o lägger sig igen. Ibland har han tur o får sova tills han alarm talar om att dagen grytt. Oftast upprepas dock Agnes fordran : "Laaaars, kom nu!" Till slut sätt tv:n på o det är då jag vaknar till. När jag fattar vad som händer somnar jag om igen.
Häromdagen bestämde jag mig för att flickorna skulle få vara hemma från dagis. Jag hade tvättstugan(ovanligt va`?) och inget jobb under dagen. Jättemysigt skulle vi ha ! HA! När inte flickorna kivades hittade Agnes på hyss som skulle få Emil i Lönneberga imponerad!
Hon tog fram håven till akvariet för att fiska. När hon inte fick napp släppte hon ner håven i akvariet. (Saker som inte fungerar kastar man)
En stund senare tömde hon en halv flaska rengöringsmjölk (min dyra ansiktsrengöring) i håret. Allt kladd är schampo i Agnes värld och håret kan tvättas med eller utan vatten - var som helst. Denna gång i soffan.
Därefter roade hon sig på balkongen. Jag har frösått buskkrasse o luktärter i en balkonglåda som hänger på räcket. Driftig som den lilla tösen är, släpade hon dit en stol o kastade sedan de nyuppkomna skotten samt rejäla nävar jord över räcket. Medan hon ägnade sig åt detta av hjärtans lust bestämde sig storasyster för att rycka ut. Hon kom o sa till mig innan alla skott var borta. Agnes fick en skarp tillsägelse o placerad i badet. Bort med jord o kladd i håret. Barnet skrek i högan sky. Någonstans i kalabaliken berömde jag Elsa som sagt ifrån. Hon kan omöjligt ha trott att jag menade vad jag sa eftersom jag antagligen såg ut som ett åskmoln i ansiktet.
När klockan var halv fem hade jag fått nog o ringde Lars.
Jag var oehört frustrerad o i det närmaste beordrade hem honom. Inte särskilt kärleksfullt, jag erkänner det. Kvällen förlöpte utan vidare hyss. Agnes är proffs o vet när det är dags att lägga av...(Precis på gränsen , inte innan gränsen är nådd utan på)