Lördag

Jag kokar räkfond. Glad i hågen startade jag detta tilltag när maken o Oscar var på bio i kväll.

Jag tänkte göra en smarrig räkomelett m ost o spenat till kvällsmat.

Skalen har ju så mycket smak i sig så det är ju synd att bara slänga bort.

Sagt o gjort. Jag skalade o lade de fina räkorna i en skål. Skalen fräste jag i vitlökssmör innan jag täckte allt med vatten. Det stod o puttrade så vackert när Lars o Oscar kom hem. "FY,vad det luktar dåligt här", var det första Lars sa när han kom in."Vad GÖR du?"

"Jag gör fond",svarade jag en aning stött.

"Det luktar vidrigt. Jag måste vädra"

Han stegade in ,öppnade balkongdörren på vid gavel o klev vidare ut i köket där ett fönster öppnades.

Resultatet blev en JÄTTEKALL nedervåning!

Jag måste erkänna att jag blev en smula irriterad över detta utbrott av vädrande o negativa uttalanden.

Här stod jag o kokade FOND, något jag sysselsätter mig med var sjunde år eller så, känner mig oerhört duktig o husmoderlig. Så kommer han o trycker ner mig på två röda!!! Himla karl alltså!

När jag (något sarkastiskt ) bett om ursäkt för mitt hemska tilltag kokade jag vidare på min kära fond. Man kan bli fäst vid märkliga ting...

När maten landat i allas magar var humöret mycket bättre på alla o envar.

Det är lite komiskt att en stackars räkfond kan utlösa så kraftiga känslosvall.

Nu väntar smörstekta björnbär med fluffig vispgrädde . Den intas i sängen (!) till idogt tv-tittande.

Väl mött!