torsdag 26 juni 2008

Ålder - ett relativt begrepp


När Simon var mindre och framförallt yngre, tänkte han oerhört mycket.
Det gör han,förvisso, nu också, men då var jag mer involverad i tankegångarna.
Han kan ha varit i femårsåldern när jag ,en kväll gick in på hans rum för att natta honom.
Efter sedvanlig saga brukade jag sjunga en stump o ha en mysig pratstund innan det var dags att säga god natt. Han pratade villigt om allt som hänt under dagen. Gärna i detalj. Länge !
Nåväl, en kväll låg han o grät alldeles hjärtskärande i sängen.
Jag frågade vad som stod på. Efter en liten stund fick han fram att han inte ville att jag skulle dö. Dö ??? Eftersom jag då var 26-27 år , hade jag inte den ringaste tanke på att lämna detta jordeliv. Vi pratade länge om det och han kunde till sist somna gott.

Vem bestämmer när man är gammal respektive ung ?
För er som inte vet detta faktum kan jag berätta svaret på det.
Det gör ens barn.
Har ni inga egna barn finns det gott om andras barn som också gärna upplyser er om saken.
Barnen bestämmer alltid att man är gammal. Hur ung man än är !

Jag har aldrig haft problem m mina gråa hår eller det faktum att jag börjar närma mig 40.
(40 är ingen ålder på en.... )
För ett tag sedan fick dock min ungdomlighet en liten törn.
Ett av barnen frågade nämligen :
" Mamma, fanns det färgtv när du var ung?"

När jag var ung ??? Vad hände med "när du var barn?"
Är det så länge sedan att det inte ens går att föreställa sig?
När jag var barn hade vi en tam dinosaurie på bakgården......

Samtidigt blev jag full i skratt. Det var ju en ganska rolig fråga.

Barn lever verkligen i nuet. Det borde fler av oss göra.
Det är så lätt att leva o planera för nästa dag, nästa månad osv
Lev nu ! Den här dagen kommer aldrig igen.

Carpe diem

3 kommentarer:

Gunilla sa...

Hej Tinisen! Kul o hitta dig här på nätet och underhållande att läsa dina tankar. Du är kul brutta som ger mig fler skrattrynkor:)

Kram

mia.t sa...

Jojo, ur barn och fyllegubbars mun får man höra sanningen...eller..? ;)

Själv blev jag kallad för kärring när jag var 19 år, utav några grabbar i 8års-åldern...då blev man lite lätt irriterad...

Fast egentligen så är både du och jag på topp och vackrare än någonsin, eller hur =)

kram

Tanya sa...

Men att dinosaurierna fanns när du var liten har vi vetat länge! =)