Det här med jobb...

Jobb är bra !
Det ger lön ,sysselsättning ,räkningar blir betalda osv
Jag tillhör den lyckliga skaran som aldrig haft svårt att få jobb.
Vill jag ha ett jobb så hittar jag ett.Visserligen har jag på så vis aldrig haft ett fast jobb o får antagligen en "sådär bra" pension . Dock; då jag aldrig kommit underfund med vad jag velat bli när "jag blir "stor" har jag sett det som en fördel.
Jag har testat flera olika yrken o trivts olika bra på dessa.
När jag ,härförleden, satt på arbetsförmedlingen ,fick jag veta att jag skulle få det väldigt svårt.
Jag hade varit borta länge från arbetsmarknaden, visste knappt vad en cv var och
skulle vara beredd på att kämpa idogt för ett jobb.
Jag satt som ett frågetecken. Vad? Jag har alltid haft lätt för att få jobb. Varför skulle det vara så svårt? Min arbetsförmedlare lade pannan i djupa veck, talade om för mig att arbetsmarknaden hade blivit mycket tuffare men lovade att hjälpa mig så mycket han förmådde.
Veckan därpå ringde jag en person inom socialtjänsten, presenterade mig o upplyste henne om att jag sökte jobb.
Jag träffade henne ett par dagar senare o gick ifrån det mötet med två introduktionsdagar inbokade i almanackan.Jag anställdes som tim.vikarie.
Jag sökte ett jobb jag inte visste något om. Min käre make rekommenderade jobbet och var övertygad om att jag skulle trivas bara jag testade det.
Jag var inte lika övertygad men gick mina intro.dagar, fick hoppa in och jobba redan veckan därpå och upptäckte (till min oerhörda förvåning) att jag tyckte det var kul? ! Ytterligare en vecka senare fick jag ny intro. på ett ställe till.
Där trivdes jag också.
Jag började i slutet på april o kom upp i halvtid i maj. Under sommaren ska jag gå på semesterschema. Till hösten vet jag inte hur det blir. Jag tar det då.
Jag undrar om jag inte har hittat det där jag ska göra "när jag blir stor". Det vore ju onekligen på tiden..
Jag ringde min arbetsförmedlare när jag varit igång ett par veckor.
Han gapskrattade när jag påminde honom om hans allvarliga uppsyn. Han gratulerade mig o sa att jag haft tur.
Det har jag nog. Lite här o var hör jag hur svårt det kan vara att hitta ett jobb.
Det skrämmer mig att man kan tvingas flytta många mil för ett jobb (om man inte vill gå miste om a-kassa i 90 dagar)
Skulle vår familj råka ut för det vet jag inte vad vi gör. Jag vill helst inte tänka på det. Jag tar därför på mig ett strutsbeteende o stoppar huvudet i sanden.
Jobbar det jag får jobba o är glad för det.
Jag har alltid sagt att jag absolut inte kan /vill jobba kväll,helg eller natt.
Måndag till fredag 8-17. Punkt slut!
Nu har jag märkliga tider mest hela tiden. Dag ,helg, kväll. Ibland sover jag på jobbet (sovjour) o trivs! Tänk vad man kan ändra sig!
Nu ska jag sova.
Jag ska på skolavslutning för Oscar i morgon. Sen ska jag på utbildning.
När middagen sen är avklarad o barnen senare sover sött åker jag till jobbet.
Sov gott alla ! Ha en bra dag på jobbet
Ni som inte har jobb: Hoppas ni hittar det ni vill ha! Ibland kan också det jobb man inte vill ha bli ett riktigt lyckokast. Lycka till!