Nu är det försommar...

...vilket är oerhört på många vis.
Det känns inte speciellt länge sedan som snötäcket låg tjockt över nejderna. Nu blommar häggen och liljekonvaljernas blad står som stolta soldater i skogsbackarna.
Magnolian vid vår vändzon har snart blommat färdigt. Den är så vidunderligt vacker. Varje år tar jag minst ett kort på den. Varför? kan man undra...den är lika vacker varje år och korten hamnar inte i något album eller här.
Just nu regnar det ute. (Vore en smärre katastrof om det regnade inne) Det bekommer mig inte. Pollenattackerna blir lindrigare om det plaskar från ovan lite då o då. Dessutom doftar allt så fantastiskt ljuvligt!
Jag älskar att stå på balkongen och bara insupa försommarens olika dofter. Tills någon granne tänder en cigarett... Röken letar sig bums in i vårt vardagsrum o vidare runt i lägenheten. Självklart ska de få röka om de vill det. Jag tycker bara det är så frustrerande att få in röken. Att behöva stänga ute årstiderna.
Nåväl, idag när jag hämtade flickorna från dagis dröjde jag mig kvar en minut. Jag plockade ner extrakläder i en kasse för att ta hem dito. På den lilla stunden hann Agnes rycka åt sig fem tjusiga blommor från en rabatt. "Jag har plockat maskrosor, mamma!" sa hon och gömde buketten bakom ryggen.
*suck* "Jag har ju sagt att du inte får plocka blommor i rabatterna... kom nu. Vi ska till affären och köpa saft."
Jag inbillade mig att det skulle locka damerna att lägga på en rem. Vi har nämligen väldigt sällan saft hemma hos oss.
Inte för att jag är den där nyttiga saft-vägrar-typen utan för att inhandling av denna dryck är likställt med att elda för kråkorna. God och glad ställer jag in en flaska i skafferiet och nästa gång jag tar fram den är det bara en liiiten, liten skvätt kvar på botten. Makalöst!
Idag ska jag få besök av en tjej i min svenskgrupp.
Hon och hennes sambo ska komma med en ål som inte vill bo hos dem. Vi ska försöka få den att trivas i mitt akvarium istället. vi traskade i sakta mak från dagis (blommorna gömde jag i kassen) till den lilla kvartersbutiken på grannområdet.
150m från dagis förkunnade Agnes "Mamma, jag är kissig"
Eftersom hon brukar säga till i god tid innan det är kris bekymrade jag mig föga utan tänkte att hon säkert skulle klara sig hela vägen hem (ca 400m till) När vi kom till affären såg hon ut som en korkskruv i sin iver att hålla sig o gastade att hon minsann skulle kissa ner om hon inte fick kissa. NU! Det var bara att snällt fråga affärsinnehavaren om det fanns toalett. Med min vimsiga,stressade och väldigt desperata uppsyn kunde han nog inte göra så mycket annat än att visa mig till en dörr jag kunde knacka på.
Med Agnes i högljutt släptåg knackade jag på nämnda dörr och svamlade fram vad jag ville. Vi fick låna toaletten.
När toabesöket var avklarat skickade jag iväg Agnes till lekplatsen, belägen alldeles utanför affären.
Elsa som noga studerat allt godis medan jag o Agnes var upptagna m annat såg nu sin chans. Jag plockade ihop lite frukt och grönsaker och saften. Vid var tredje steg ungefär frågade Elsa om hon kunde få ditt eller datt.
Jag kände mig lagom stressad av hela situationen och svarade bara mekaniskt nej på allt. När jag stod i kassan och väntade på min tur, hördes ett gallskrik utanför. Givetvis var det från Agnes. Det var min tur i kassan o på en bråkdels sekund beslöt jag mig för att stå kvar, uthärda vrålandet utanför, betala och sedan se efter vad som hänt. Skickade ut Elsa som förtrupp. När jag kom ut fick jag (och resten av området) veta att Agnes trillat av gungan och fått ett stort lass sand överallt. Vi gick hem och förbereder nu maten.
Återkommer inom kort med nya äventyr.