Stress

Vi skulle på Teater.

Till middag hade jag slängt ihop en sorts korvgryta m bulgur som avnjöts en timme innan avfärd.

Simon var bokad som barnvakt.

Frid o fröjd i himlens höjd - tyckte jag tills min blick föll på maken.

"Hur är det?, frågade jag "

Han avbröt sitt maratonätande, kastade en blick på mig o svarade:

"Bra, jag är lite stressad och väldigt uppe i varv"

"Jag ser det", svarade jag torrt och undrade hur han skulle hinna känna vad maten smakade.

"Men- det gör jag. Det är starkt och svider lite i munnen"

Jag tittade på honom o såg förmodligen ganska skeptisk ut.

"Ja, det svider inte , det var en överdrift. Men - jag måste skynda mig."

"Varför då?? Du har tjugo minuter på dig att äta"

"Nej, svarade maken och slängde in en ny tugga, jag ska meditera innan vi åker"

???

"Du ska skynda dig att äta så du hinner MEDITERA?"

"Ja? Det kanske är lite konstigt men..."