Svenska

Världen blev skarp för länge sedan men jag har inte haft tid..

På svenskan den här veckan fick vi skriva.

Vi hade två övningar. Den första var som följer :

Ca 12 olika ord som vi bara slängde ur oss, skrevs upp på ett blädderblock. Därefter fick vi 6 min på oss att skriva något, där så många av orden skulle vara med.

Jag trodde att jag var sagoberättare och hade definitivt INTE väntat mig att jag skulle kunna skriva det jag skrev.

----------------------------------------------------------------------------
Orden var : hjärta, rött, lömsk, lillgammal, kräla, stekpanna, vansinne

säng, dammig, tågkupe´, perrong och ett jag inte kommer ihåg..
----------------------------------------------------------------------------

Detta var vad jag skrev på sex minuter:

Mannen på perrongen såg sig omkring. Han hade tillbringat större delen av morgonen på just den här platsen. Väntat, trampat ner fimp efter fimp i asfalten.
Han var en person som smälte in. Alldaglig.
En mer närgången blick kunde dock se vansinnet i ögonen glimta till då och då.
Han kunde själv känna det. Vansinnet. Detta lömska som krälade som maskar i hans inre. Likmaskar.

Så långt hinner man på sex minuter om man skriver för hand.
Början på en äcklig historia tycker jag. Jag blev lite äcklad själv av det jag hade skrivit. Förvånad över att något i den kalibern kunde komma ut ur min penna.
Nåväl, lektionen fortsatte med ännu en övning. Nu skulle vi föreställa oss en väska. I storlek som en weekendväska. Denna väska var inlämnad på hittegodsavdelningen. Den innehöll fem saker. Vi skulle, var o en, skriva ner dem på ett papper. Det fick inte vara alldagliga saker som papper,penna osv utan några mer ovanliga saker.

Mina saker var: En ask messmör, kardor (sådana man kardar ull med), en leksaksbil, en ask vaxkritor och en handbok i traktorrenovering (Traktorrenovering?? Fattar inte var jag får saker o ting ifrån ibland...)
När vi gjort det skulle vi åter skriva något, där dessa ord skulle vara med.
Sex minuter även denna gång. Så här blev min:

Moster Malin såg sig vilset omkring.
"Jag vet att jag ställde den här. Alldeles nyss."
Hon sköt upp glasögonen som halkat ända ner på nästippen. De halkade omedelbart ner igen.
Det gav henne ett pensionerad skolfröken-utseende. "Jag kan bara inte ha glömt den. Jag är ju pedant! Det får inte hända att alla saker är borta. Pelle som skulle bli så glad över sina nya kardor. Med alla får han har, sliter han ut dem på ingen tid alls. Lina skulle ha älskat traktorboken. Min lunch! "

Två totalt olika små historier! Det var jättekul att göra de övningarna och jag hoppas verkligen att det blir fler av den varan : )

Ha en skön kväll!!