Sitter på tåget. Reser genom en bit av Sverige. Från Uddevalla,min hemstad, till Stockholm. Hittills har jag sett två rådjur och en älg - och den storslagna naturen vi har här. Den svenska naturen grönskar och det är såå vackert. 
 Jag har de senaste dagarna blivit alltmer fast i tanken på att skriva. Det rimmar dåligt med höga prestationskrav och skrivkramp. Vad ska jag skriva om? Ska jag göra en saga för barn eller en novellsamling för vuxna? När jag skriver novellsamling för vuxna menar jag noveller av den typen man kan läsa i veckotidningar, inte erotiska berättelser ;) Jag pratade med en person om detta häromdagen och fick rådet att sätta igång - man kan ju skriva om precis vad som helst. Hmm..jaha...jo, det är ju visserligen sant...men... Prestationskravet höjdes flera grader. Hur ska jag börja? Vad ska jag skriva om? Kommer någon att vilja läsa mina alster? Ja, jag lär ju aldrig få veta om jag inte sätter igång snart.  Eller hur? Dags för brainstorming nu...

Känner mig vilsen i tillvaron....

Du vände dig om,
 jag lät dig gå
Min blick var tom
skulle jag någonsin förstå?
Orden du sa strax innan du gick
anade aldrig den kärlek jag fick
Du kände som jag men gick ändå
förbjuden kärlek mellan oss två
Det sista du sa när du lämnde mig
"Sötaste, kära...jag älskar ju dig..."

23 maj 2013

Guudars,vad trött jag är på att hålla masken! "Hur mår du,Tina? Visst mår du bättre och kan äta som vanligt folk nu (eftersom du inte varit inlagd på flera veckor och därtill inget sagt om det), eller hur?"  NEJ!!! Jag vill kasta mig ner på marken och bara vråla - som en arg unge. Saker som kan jävlas gör det - i ett kör! Jag blir inte bättre i magen, snarare sämre men det vågar jag inte säga - då är man hopplös och otacksam....och svår. Ajabaja....håll dig till vår fint uttänkta mall- annars vill vi inte veta av dig. Grr... Jag har träffat en psykolog på smärtenheten några gånger nu. Hon verkar tämligen övertygad om att jag har ätstörningar. ?!?!?! Ursäkta mig...mina ätstörningar blev jag friskförklarad ifrån 1998! Varför, i hela friden, skulle jag ha det nu?? Fjorton år senare bestämmer sig kroppens minne för att "Nä, men ska vi inte ta och slänga in lite ätstörningar här? Hon har ju iallsindar haft ett tarmvred och opererats. JA! Fyra dagar efter operationen kör vi på ätstörningar. Hon ska inte kunna äta utan att få ont i magen. Då måste hon ju gå ner lite mer? Va?" Som om inte 53kg skulle vara nog liksom. Varför tycker mitt kroppsminne att detta är en käck ide´? Det tycker inte jag!! Jag tycker att det är fullständigt vansinnigt och befängt.
Min fasta övertygelse är att någon gick toksnett vid tarmvredsopen och ingen vill kännas vid det. Jag kanske skulle ta tag i det ändå? Ringa och prata med den där patientombudskvinnan... Tio inläggningar pga av smärtor vid (och utan) matintag kan kanske vara av intresse ändå? Hmm...tänker på det. Hej så länge!

PS. Är förmodligen på bättre humör vid nästa påloggning....

Dag nummer 22, maj 2013

Hejsan!
Jag hade ett riktigt hushållsmaraton igår. Jag bakade bröd , tömde en hylla på balkongen, flyttade bort hyllan och ställde dit en annan, fyllde hyllan, rengjorde pumpen till akvariet, lagade middag och bjöd in mamma o Sten, tog hand om all disk, lade klart golvet på balkongen,skurade badrummet och plockade tvätt. Inte jättekul att läsa om så vardagliga saker kanske? Skrev mest ner det för min egen skull. Jag har dagar där jag inte fixar att göra något alls. Då kan det vara skönt att läsa om andra dagar, dagar då jag faktiskt får till massor. :) Idag ska jag få en granne på kaffe. Han rymmer hemifrån pga bilning i sitt hus. Jag har gjort en rabarberpaj, mina älskade rågkakor (som jag gjort med jordnötter istället för mandel- gudomligt gott) och plockat fram lite vetebröd ur frysen. Vi har bara språkats vid via Facebook tidigare så det ska bli trevligt att ses "live". :)  
Jag tänkte ha satt upp rundstaven i skrubben under trappen, för att få undan lite kläder men insåg raskt att jag behöver en slagborr till det. Suck... Önskar att jag hade lite mer verktyg så jag slapp låna från kreti o pleti i ett kör... Nåja, det är ju tur att vi har goa grannar som VILL låna ut sina verktyg. :)
För övrigt mår jag som vanligt. Ingen förbättring. Ingen försämring heller för all del men det hade varit käckt att kunna äta utan att vrida sig i plågor - varenda dag! Jag börjar bli så van nu att det nästan blivit vardag. Jag gör ingen större affär av saken. Tar min smärtlindring och lägger mig o väntar på att den ska verka. Sen är det full fart igen... Inte särdeles nyttigt föreställer jag mig. Det skulle vara trevligt att vinna osedvanligt mycket pengar så jag slapp vara stressad över min ekonomi. Jag vill börja skriva igen. Barnböcker och noveller. Kanske att jag skulle kunna få till en bok också. Det finns ju massor att skriva om. Trixet är att hitta en röd tråd, följa den och knyta ihop i slutet. Nu kommer kaffebesöket snart. På återseende.

Dag nummer 21 i maj 2013.
Hittade en rolig blogg idag. Den heter "lite enklare". Jag fastnade en liiiten stund - så där lagom länge för att vilja följa den bloggen. Till att börja med ska jag knycka vederbörandes recept på maskrossirap. Jag bestämde mig bums för att ge mig ut o plocka de gula solarna  i morgon. :)
Någon som hade kommenterat receptet på maskrossirap ställde frågan om man kunde göra sirap av syrener. Det lät ju så spännande så det bestämde jag mig också för att pröva.Ska se om inte lite Kirskål finns runt hörnet också. Den kan man ha i sallad, bröd eller tillreda som spenat...
Oj, vad roligt jag ska ha i köket!! :)

Maj, dag nummer fem...

Vi är redan inne i maj och värmen lyser med sin frånvaro. Vårblommor,fjärilar och fåglar har i och för sig börjat dyka upp mest överallt. Nog är det vår alltid. Fortfarande blåser det dock illans kallt - bladknopparna på träden sitter förskrämda innanför skalen och avvaktar. Inte ens de tidiga björkarna har gett sig till känna än. Trist - jag längtar verkligen efter värmen. Mina leder behöver den. 

Det börjar bli tärande att lägga på en mask av hälsosamhet och glädje. Jag har ont! Ont i lederna mest hela tiden och ont i magen när jag äter. Usch, vad jag gnäller!  Dock - detta är MIN blogg, min papperskorg att kasta av mig i när det tär för mycket. Jag orkar knappt med mig själv - hur ska jag orka med allt annat? Förtränga mig själv? Ja, det har jag gjort förut och det går ju ett tag. Det gör jag!  Stänger in Tina i en liten skrubb ett tag. 
Sätter på masken än en gång och kör på... Barnkalas...konfirmationsfester....dop...skolavslutningar...examen...nationaldagsfirande.... 

Go ahed - make my day....