Häpnadsväckande siffror!

14 juni gjorde jag, som flera känner till, en Gastric Bypassoperation. Den innebär att man kopplar bort magsäcken som på sikt ska leda till att man går ner i vikt.
Snart har jag gått ner 30 kg, vilket känns helt fantastiskt.
Den senaste tiden har jag dock stått still och det har förbryllat och retat mig väldeliga. Folk runt omkring har påpekat att jag blivit så mycket smalare men själv har jag känt mig som Barbamamma ungefär. Igår tänkte jag att jag kanske skulle mäta mig istället för att stirra mig blind på vågen. Jag är ju , trots allt, mycket rörligare och har förmodligen börjat bygga muskler. Muskler väger ju som bekant mer än fett (tack o lov för det!) Alltså: fram med måttbandet igen. Resultatet? Tja, jag blev glad!

Siffrorna är jämförda med min inskrivningsdag, då jag mätte mig. 1maj - 20 nov har följande skett:

1 maj -------> 20 nov

Stuss: 145 cm --> 115 cm

"Midja" 133 cm --> 97 cm

Byst 134 cm --> 115 cm

Lår 63 cm --> 57 cm

Överarm 42 cm --> 34 cm


Jag tror jag slänger vågen och mäter mig fortsättningsvis. :)

Datakrasch ?

Tänk så handikappad man blir när inte datorn fungerar som den ska. Nu måste ett program installeras som inte datorn vill ta emot. Plötsligt kan jag inte göra någonting på min lilla maskin. Väldigt frustrerande! Nåväl, grannen har lovat att hjälpa mig när han varit o handlat. Under tiden tuggar jag i mig svarta oliver o dricker ett glas rött, väldigt lätt vin. Så gott!

Kapitel 13 Det var en gång...

Dimman låg tjock över det lilla landet. Vintern var snart här. Vintern med dess vackra, vita snö och lampor som glittrade i allas fönster i skymningen.Inne i stugorna väntade man på att få börja pynta igen. Barnen skrev listor på ting de önskade få och föräldrar började sakta känna stressen sippra längs ryggraden. Ännu fanns en liten tid för vila, en liten tid att sakta strosa omkring. Men vänta - några ilade omkring som jagade rävar bland husen. De knackade på än här, än där. Det tisslades och tasslades i skymundan. Inte om den stora vinterfesten. Nej, nu skulle minsann Kungen och hans rådsherrar ställas till svars en gång för alla. Gärna lämna tronen också. Tänk så mycket bättre det skulle bli... - Återigen kallades till stormöte. Den lilla frid som funnits, sopades bort när plakatet om det nya mötet kom upp. Folket läste förvirrade den nya kallelsen och undrade när det lilla landet skulle få lugn och ro igen. Varför kallades det till stormöte? Var det inte meningen att det bara skulle vara ETT stormöte varje år? Vad skulle nu ältas? Många som läste kallelsen ansåg att den nya kallelsen var rena rama rappakaljan och bestämde sig på stående fot att inte närvara på stormötet. Andra ville, av ren nyfikenhet, gå. De ville se någon göra sig till åtlöje - vem det än var. Några avsatte tiden för mötet av lojalitet mot det lilla landet. De ville bo i frid och ro. De ville låta Kungen och hans rådherrar styra landet som ansågs bäst. De såg till landets bästa. Alla kanske inte tyckte som Kungen och rådsherrarna men de såg de förändringar som gjordes och hade gjorts. Om Kungen eller rådsherrarna någon gång gick, djupt försjunkna, i tankar och INTE hälsade på var och varannan - vad gjorde väl det?
Så gjorde väl alla någon gång? Inte betydde det att det var något fel på den de inte hälsat på. Det betydde endast att de hade annat att tänka på... Plakatet fick sitta på sin plats fram till stormötet. Hela tiden fram till mötesdagen funderade,pratade, suckade och framsåg invånarna stormötet med mycket blandade känslor....

Kapitel 12

Missnöjet fortsatte att pyra. Sommmaren hade övergått till en mild höst. Mild men grå och en aning dyster. Det grå vädret smittade av sig på undersåtarna i det lilla landet. En rejäl höstfest hade behövts för att lätta upp stämningen och få igång de vissna livsandarna hos befolkningen. Ingen förmådde dock att ta tag i det. Man visste aldrig vem som skulle protestera emot ett sådant förslag eller skicka nya klagobrev till kungen och hans rådsherrar. Kungen var innerligt trött på alla ogrundade klagomål. Han gjorde så gott han kunde, hade ofta möten med sina rådsherrar och rådfrågade då och då rådsherrarna i Stora Landet om han var osäker i någon fråga. Att missnöjet fortsatte förundrade många. Fler och fler började ifrågasätta om allt Kungen gjorde var så illa som klgolåtarna antydde - eller snarare basunerade ut. Fler och fler började undra vilka det var som ville Kungen och hans rådsherrar så illa. Framförallt undrade de VARFÖR det klagades. Kungen och hans rådsherrar gav varje hus i landet en skrivelse på vad som gjorts under året och varför. Allt förklarades nogsamt. Denna skrivelse var egentligen helt onödig. Allt Kungen och rådsherrarna bestämde och de arbeten som utfördes var sådant som redovisades vid den årliga stora sammankomsten. Nu hade dock Kungen och hans rådsherrar skrivit ihop en skrivelse i förtid. Detta för att försöka lugna oroliga eller förbryllade undersåtar samt äska frid och ro för resten av året. En liten tid gick. Både det grå vädret och missmodet hos innevånarna i landet höll i sig. En dag, när Kungen var extra trött på missnöjet tog han sin kungliga vagn och avlade visit i Stora landet. Han talade länge med Stora Landets rådsherrar om hur det stod till i han lilla rike. Då rådherrarna redan visste om mycket av vad Kungen berättade, erbjöd de sig att komma till Lilla Landet och tala med de som var klagade högst och mest. Kungen tog tacksamt emot erbjudandet. Allt han ville var att , tillsammans med sina rådsherrar, göra förbättringar för invånarna i lugn och ro. Full av tillförsikt begav han sig hem till Lilla Landet igen.....