Undanflykter

Det finns förmodligen lika många undanflykter som individer på jorden.
Några använder dem frekvent emedan andra gör det som ska göras utan knot.
Jag gör ofta saker. Kanske inte i den ordning som omgivningen önskar, men gjorda blir det - till slut. Jag har utvecklat en stark förmåga i användandet av undanflykter när det gäller mina läxor. Märkligt nog får jag i 95% av fallet in dem innan deadline men tiden innan....
Akvariet, som för det mesta sköter sig själv och får omvårdnad med jämna mellanrum, blir plötsligt det viktigaste i tillvaron. Har ni någon aning om hur allvarligt det ÄR med för långa växter i ett akvarium?? De MÅSTE ju helt enkelt kortas av - nu! Eller hur nödvändigt det är att bädda sängen, rätta till kuddarna i soffan, rensa kattlådan (en timme efter rensning), putsa spishällen, laga ett par byxor, brodera, scrappa,fixa kaffe, preparera termosen med rengöringsmedel, stryka en duk,skura micron, lägga in telefonnummer i mobilen, rensa handväskan, sortera kvitton, lägga en make-up osv osv. Jag är väl aldrig så social som just innan jag kommit igång med ett nytt skrivarbete (i skolan) Oj, så nödvändigt det är att kolla in Facebook, ringa någon, hälsa på någon... ja, ni kanske känner igen det? Till slut, när jag inser att jag MÅSTE börja för att hinna skriva och sammanställa allt innan deadline, sätter jag igång. Då slår jag över åt andra hållet i stället. Begraver mig i papper,studiebesök och intervjuer. Jag är asocial så till den milda grad att folk ringer och försiktigt frågar om vi möjligen kommit på kant m varandra eftersom jag aldrig hör av mig. Jag häller i mig litervis med kaffe och lämnar bara datorn korta stunder då familjeplikten kallar.
Jag är ingen trevlig människa vid dessa tillfällen. Som väl är sker dessa anfall av kreativitet under korta perioder vilket gör att åtminstone familjen kan fördra mig. Nu är jag i en sådan period. Jag ska göra ett stort arbete och ska sätta igång nu. Efter att ha satt på kaffe. Möjligen behöver jag damma tv:n också och dammsuga hallen och...

En bålgeting....

är förmodligen trevligare än jag i skrivande stund! grr...

Vadan denna ilska?

Tja, när jag kom hem upptäckte jag att båda killarna varit hemma hela dagen o endast lyckats plocka upp posten från hallgolvet.

Kvar åt mig fanns tre soppåsar, dammsugning av kök, vardagsrum o hall, två kassar återvinning samt middagstillverkning.

I min ilska över detta skickade jag iväg den ene att hämta flickorna på dagis o den andre att kasta sopor o därefter bära ner dammsugaren.

Återvinningen står där den står och jag lagar middag...

180 inlägg !!

Såg, när jag loggade in, att jag skrivit 180 inlägg!
Detta blir nummer 181. Lite mallig känner jag mig över denna bedrift. När jag tänker på hur lång period mitt bloggande sträcker sig på, blir jag däremot inte lika mallig. MEN - det struntar vi i nu :)

I tisdags åkte jag hem från skolan, sjuk o eländig.
Resten av veckan har jag mått ungefär lika dåligt.
Inte för att det har synts eller så. Jag har ändå varit tvungen att gå upp på mornarna för att se till att diverse barn kommit iväg till sina respektive destinationer. Helgen har varit full av "social verksamhet". Vi har farit runt i socknen o hälsat på familj o vänner. Trevligt !
Tyvärr kan jag inte påstå att jag blivit direkt alert av allt farande. Jag återvänder till skolan, ungefär lika trött som när jag lämnade den. Knäppt!!

Stress

Vi skulle på Teater.

Till middag hade jag slängt ihop en sorts korvgryta m bulgur som avnjöts en timme innan avfärd.

Simon var bokad som barnvakt.

Frid o fröjd i himlens höjd - tyckte jag tills min blick föll på maken.

"Hur är det?, frågade jag "

Han avbröt sitt maratonätande, kastade en blick på mig o svarade:

"Bra, jag är lite stressad och väldigt uppe i varv"

"Jag ser det", svarade jag torrt och undrade hur han skulle hinna känna vad maten smakade.

"Men- det gör jag. Det är starkt och svider lite i munnen"

Jag tittade på honom o såg förmodligen ganska skeptisk ut.

"Ja, det svider inte , det var en överdrift. Men - jag måste skynda mig."

"Varför då?? Du har tjugo minuter på dig att äta"

"Nej, svarade maken och slängde in en ny tugga, jag ska meditera innan vi åker"

???

"Du ska skynda dig att äta så du hinner MEDITERA?"

"Ja? Det kanske är lite konstigt men..."

Sjuk...

Idag är det synd om mig. Lite i alla fall. Jag fryser, har ont i hela kroppen o känner mig febrig. Åkte hem från skolan redan vid halv tolv. Nu sitter jag vid köksbordet och är ynklig. * suck *

Ute skiner solen. Det ser väldigt vårigt och härligt ut.

Jag ska lägga mig en stund.Förhoppningsvis hjälper det.

Öhh...titel?

Idag ska jag skriva med en hysteriskt grön färg!
Dels för att det varit påsk o dels för att våren är här. Eftersom inte träden fått vare sig knopp eller musöron är textfärgen därför en försmak av vad som komma skall.
Förut hamnade jag i ett lite lätt raseri. Jag avreagerade mig en smula på facebook, där jag fick rådet att blogga i stället för att slå sönder något (vilket jag erbjöd mig att göra om någon behövde något smått istället för stort) Klok kvinna som föreslog det! : )

Anledningen till min ilska är vårt nya bokningssystem av tvättider. Själva ide´n är inte ny. Vi har kunnat boka tider vid två terminaler på området eller via nätet länge. Jättebra!
För en tid sedan byttes alla brickor till bokning o garageport ut och därmed infördes också ett nytt system. Det första som hände var att terminalen vid den närmaste tvättstugan inte fungerade. Inga problem tänkte jag. Jag bokar via nätet - inte!! Mina brickor krånglade, varvid jag ringde vår ena vaktmästare i parti o minut. (Stackars honom!) Som den hjälte han är, fixade han till allt o jag kunde boka i frid o ro. Tills idag.
Jag bokade tid, inväntade rätt klockslag och släpade sålunda ner tvättkassarna när tiden var inne. Till min stora glädje upptäckte jag att bokningsterminalen utanför tvättstugan var fixad så nu kunde man ju åter boka där. Fast det behövdes inte nu - jag hade ju minsann fixat via min dator : ) Jag sträckte fram brickan mot det datoriserade låset till dörren o öppnade INTE. Det gick nämligen inte. Ibland har det fungerat att boka via nätet men när man kommit ner t tvättstugan har tiden "försvunnit" . Jag suckade lite men eftersom bokningsterminalen var fixad, kunde jag ju boka om tiden på plats. Då fungerade plötsligt inte brickan!!! Jag var inte ens behörig att logga in. Då blev jag arg. Jag släpade upp tvättsäckarna ur källaren o gick ut (för att få mottagning till mobilen) och ringde den stackars vaktmästaren. Han åt lunch men skulle återkomma senare.
Det var bara att gå hem med tvätten igen och invänta vidare besked...
Under tiden tänkte jag roa mig med mina spel på facebook. (Patetiskt och beroendeframkallande- jag vet!) Då kärvade datorn. Allt hängde sig hela tiden. Saker som tar ,typ fyra minuter på sonens dator, tog ungefär en timme!!!! MORR !!!
Jag gjorde lunch istället. Mitt i den ringde vaktmästaren och meddelade att han fixat till min bricka via vaktmästeriets dator och uppmanade mig att gå ner innan tiden gick upp i rök. JAg gick sålunda ner till tvätteriet, proppade maskinerna fulla o återvände till min knäppa dator.
En kompis dök upp på chatten o frågade i godan ro hur det var. Jag fräste o slängde ur mig en lång svordom, skrivna med versaler, ursäktade mig efter en stund och ojade mig över mitt stackars elände jag drabbats av.

Sett med lite perpersktiv på allt kan man ju tycka att detta är ett kopiöst larvigt i-landsproblem. Det är det. Icke mindre irriterande för det, dessvärre!
Nu har jag bloggat. Jag har sluppit bli arg på facebook och återfått ett någorlunda hyfsat blodtryck igen.

Tack, Ass!! : )

Ha en bra dag, gott folk! : )