Lera

Idag har jag gjort tusen saker! Det känns så i allfall. Dagen började med en styck Agnes i sängen. Hon kom nerknallande o krävde sovplats o vattenflaska. Då var klocckan halv tre!! Somnade om o vaknade klocckan sju. Hade glömt att larma av klockan.. Hör då en röst från soffan ,Oscar, som kungör att han vaknat o gått ner, upptäckt att klockan inte var något alls i stort sett och därefter somnat på soffan. Jag packade ihop de saker Elsa skulle ha med sig till sin pappa, packade fotbollskläder till Oscar och tog även med lite extra kläder. Lars hämtade bilen så vi inte skulle bli alltför våta. Det regnade kraftigt!! Efter frukost åkte Lars o Oscar iväg för att köpa nya benskydd. De gamla är spårlöst borta och eftersom Oddebollen är full av matcher som ,alla , kräver benskydd var det tvunget. De köpte även nya fotbollskor och ett par skor åt Lars. När köpen var gjorde körde Lars Oscar till Landbadet. Där ligger alla planer det spelas på i helgen. Sen hämtade Lars oss flickor. Vi åkte till dagis. Sommardagis. Flickorna ska vara där nästa vecka o jag tyckte det var käckt om de fick bekanta sig en gnutta med det nya. Elsa hann se sig omkring och gå på toaletten. Sedan körde Lars henne till bussen , där pappa väntade. Agnes o jag var kvar på dagis medan Lars körde ut för att hämta Oscar och få i sig lite mat. Oscar var tämligen lerig efter det ymniga regnet o närkontakt med marken så han satt på en av bilmattorna i bilen. Vi åkte hem o var hemma ca 1½ timme. Sedan var det dags för nästa match. Jag släpptes av vid en av skolorna där jag och en drös föräldrar skulle dela ut mat o diska efter ca 850 hungriga fotbollsentusiaster. Klockan 20 var vi färdiga. Då hade det slutat regna så jag gick hem. Det var varmt o skönt trots allt regnande under dagen. Oscars kläder hänger på tork, familjen sover och strax sällar jag mig till dem. Det har varit en ganska hektisk dag med en massa flängande kors o tvärs.
Humöret är dock på topp och i morgon är det en annan dag....

Sov gott, gott folk !

PS. Intresserade kan läsa mer om Oddebollen på Oddebollen.se

Jobb o sån´t

Isommar, när vi inte var på semester förstås, har jag jobbat.
Den här sommaren som kokerska på ett behandlingshem här i stan.
Ljungbackens beh.hem. (Gamla Gräskärr för er som vet. Samma sak, nytt namn)
Jag har lagat a 10 portiner per dag ,vilket är rena drömjobbet för mig som har funderat på att lägga av i kök pga min värk. Det har gått jättebra!
Jag lägger veckomatsedlar, beställer hem varor o lagar maten. Bakar gör jag också.
Både bröd o bullar har det blivit. Mest bröd för det har de inte fått så mycket av. Inte hembakt. Jag har fått jättemycket beröm från både personal o killarna som bor där. Killarna har anställt mig flera gånger. : ) Tyvärr är det ju inte de som bestämmer o dessutom ska jag ju börja skolan i augusti. DET ser jag fram emot. Det ska bli väldigt kul att sätta sig i skolbänken igen. Jag blir äldst i klassen o får klasskompisar i Simons ålder o upp till 20-25....
Märkligt men det blir nog bra.
Till helgen gör Oddebollen sitt intåg. Bodele o Landbadets parkeringar kommer att vara fulla av bilar o irriterade bilister som inte hittar parkering, planerna blir fulla av engagerade fotbollskillar o deras föräldrar o andra intressenter. Vissa föräldrar ska hjälpa till med allehande ting. Lars o jag har delat upp oss på olika dagar så vi inte behöver barnvakt. Vi har kökstjänst. Tråkigt nog missar vi matcherna men jag litar på att Oscar informerar om hur det går. Nu ska jag sova! Ha en bra natt o en härlig morgondag!

NÄL

Så var det dags för ett besök på sjukan igen...akut.
Akut betyder (i detta län) att man kommer in på akuten vid halv tre tiden, blir 300kr fattigare i luckan o sedan placerad i ett väntrum. Där satt jag i ca två timmar innan jag kom in för stick i armen (lämnade tre rör m blod), ett EKG och blodtryckskontroll. Därefter väntrummet igen. När klockan var halv sex skickade jag hem man o barn. Jag tyckte jag kunde vänta själv. Jag hade ju en tidning med en massa korsord jag kunde roa mig med. Vid sjusnåret kom jag in det allra heligaste. Tyvärr var det så fullt av patienter att jag jag fick ligga på en brits i korridoren. Korridoren vinklade sig o i vinkeln , i ett hörn hade en brits placerats. Intill britsen stod en stol o en vikskärm - för att göra det lite privat. Larmklocka fanns om jag ville något. Jag hade sökt för högt blodtryck o mådde inget vidare, det ska erkännas. Jag var yr i skallen o hade en huvudvärk som väntade på att få bryta ut. Folk larmade hela tiden o eftersom jag låg i korridoren hörde jag larmen ringa konstant. Personalen gjorde så gott de kunde men var i mina ögon sorgligt underbemannade. Efter en stund tog jag av mig sandalerna, drog på mig filten och gjorde det så bekvämt jag kunde...
Ungefär klockan nio kom en doktor. Hon pratade o undersökte mig. Jag fick ta av mig på överkroppen. Skärmen gav insynsskydd längs med sängen men vid fotändan var det full insyn. En dam kom o ställde sig helt ogenerat o glodde på mig o läkaren. En god stund stod hon där. "Ursäkta...toalett?" Läkaren tittade upp på henne o hänvisade damen till någon längre ner i korridoren. Just det där kändes oerhört kränkande. Att vara totalt utlämnad till allmän beskådan av främlingar. TVI !
Läkaren skulle rådgöra m en kollega om mitt höga blodtryck o försvann således. En liten stund senare kom en undersköterska. " Jag lånar din skärm här en stund. Det går väl bra?" Hon väntade inte på svar utan tog skärmen och försvann med den runt hörnet. Nu låg jag i mitt hörn i en korridor där det hela tiden passerade folk som tittade på mig var gång de gick förbi... Huvudet sprängde, jag hade inte ätit någon mat på hela dagen och började känna mig ganska uppgiven. För att låta tiden gå något fortare roade jag mig med att vingla iväg till en toalett. Jag fick inte låsa. " Om du skulle svimma är det bra om du lämnar dörren olåst. Du kan vända på skylten (UPPTAGET). Det går ju att få upp dörren men tar lång tid och är ganska krångligt" Snäll som jag är lät jag dörren vara olåst. Besökaren före mig hade missat toastolen.. Jag kissade i rekordfart, tvättade händerna o upplyste sköterskan om jag inte svimmat samt att de kanske skulle vara fräscht med en liten putsning av golvet runt toastolen. Efter att ha återtagit min tron i hörnet tillbringade jag en timme eller två med att tänka positiva tankar. Inget blir ju bättre av att deppa ihop! Vid tiosnåret kom en undersköterska o frågade om jag var hungrig. En kopp kaffe o ett par mackor gör underverk med humöret emellanåt!
Jag tänkte att de skulle vara trevligt om min ömma moder kunde göra ett mig ett besök o plötsligt stod hon där! Märkligt! Hon stannade en halvtimme. Hon skulle hämta mig om jag inte blev inlagd o kommit för att kolla läget. Ingen kunde svara på något så hon åkte hem igen. En sköterska kom o tog ett nytt tryck. Efter ha legat i flera timmar var trycket högre än när jag kom in. Då blev jag faktiskt lite orolig.
När klockan närmade sig ett kom läkaren tillbaka igen. Hon hade inte hittat några neurologiska fel på mig och tyckte att det var lämpligt att skicka hem mig. "Vila dig, gå till din vårdcentral och kolla trycket om två veckor o sedan kontinuerligt en tid. Ligger det fortfarande högt kanske man ska fundera på att sätta in en medicin."
Jag fick låna en telefon, ringde mamma och åkte hem.
Av sammanslagningen av Uddevalla o Näl kan jag bara instämma i den allmäna klagosången om hur urbota dum den är!!!

Juli....snart augusti

Nu är det över en månad sedan jag skrev här. Illa illa!
Jag skyller på tidsbrist o semester.
Vi har varit i Norrland. Inte jättelångt upp men väl i Umeå. Det är 100 mil dit från vår lilla stad. Vi bilade dit o hem. Med tre barn i bilen gick resan ändå väldigt bra. Ungarna var fantastisk duktiga! (Vi med) Vi har haft en aktiviteter för oss och en väldig massa uppslag till bloggen har dykt upp. Just nu är jag dock för trött för att berätta allt.
Jag gillar norrland, Umeå o de vi känner där uppe. Det är kul att träffa dem!
Självklart har barnen varit luven på varandra då o då o lite stressande har det varit med allt som gjorts o alla vi hälsat på. Intensivt om man säger så.
Vi sov ingenting på vägen hem utan maratonkörde hela vägen. Vi var hemma vid tolvtiden på förmiddagen. Eftersom barnen sovit var de pigga som ekorrar så att lägga sig en stund mitt på dagen var inte att tänka på. Halv elva på kvällen slocknade dock jag. Då hade jag varit vaken i närmare 40 (!) timmar o kände mig väldigt luddig i skallen. Jag är fortfarande lite luddig. Eftersom jag ska jobba i morgon måsta jag lägga mig nu. Skriver snart igen....hoppas jag!