19 mars

Idag har jag tagit ett stort steg.
Efter ett halvår i diverse sjuksängar ( min och på sjukan) återvände jag till skolan idag.Skolan är Högskolan Väst i Trollhättan. Den är ju inte som de gamla universiteten Harvard, Oxford och Yale där visdomen sitter inpyrda i väggarna men ändå. Det ligger akademi i luften.  Jag gick planlöst omkring i korridorerna,handlade en kaffe i studentcafeét, hade en sittning i bibblan, andades akademiluft och pratade med studievägledaren. Det verkar som att jag ,trots allt, skulle kunna gå färdigt utbildningen jag valt... Jag kommer att behöva massor med hjälp men det finns gott hopp om att få det.

 Eftersom jag blir så förgjordat trött av att ha ont för jämnan och läkarna bestämt sig för att mitt tillstånd är kroniskt, trodde jag inte att akademiska studier skulle fungera längre.Jag tycker att mina nya diagnoser och det faktum att min magvärk blivit kronisk OVANPÅ reumatismen och fibromyalgin ( fibron är min nya diagnos) är åt skogen! Jag vägrar acceptera att jag ska ha det här skräpet för jämnan. Att aldrig kunna äta en hel måltid, alltid behöva gå ifrån för att lägga mig när värken sliter i mig så att jag inte kan gå rakt, dölja för omvärlden mitt tillstånd ( för det är ju inte kul att umgås med en sjåpig person), förklara varför jag har ont, försvara min gastricoperation (eftersom större andelen folk tror att det är den som orsakat detta), tacka nej till olika fika eller middagsinbjudningar eftersom det inte är någon ide´för mig att närvara osv osv. Jag säger som ungdomarna: "Det suger fett!!!"

Nåväl...tillbaks till den akademiska världen igen...

 Idag fick jag veta att det finns massvis med hjälp att få om man frågar efter den. Man kan också få hjälp med att hitta hjälpen så att säga. Man kan bland annat få hjälp med att någon tar anteckningar på föreläsningar, så att jag bara kan ägna mig åt att lyssna. Jag kan få hjälp med att någon annan gör grovjobben med att leta artiklar, beställer böcker osv. Sånt där som kräver en massa tankemöda och är så evinnerligt tröttande. Läsa måste jag göra själv men kunde jag få hjälp med det som är runt om, vore det underbart. Jag kan även få extra tid på mig att slutföra tentorna. Allt detta skulle göra så stor skillnad! Jag får min utbildning som jag senare kan använda ihop med min andra proffession, kokeriet.

Det var goda nyheter och jag tror att jag kanske kan vara redo att plocka fram silvertejpen. Det som inte går att laga med silvertejp är ju, som bekant, trasigt. Jag tänkte testa på mig :) Jag kanske kan se ett ljus i tunneln ? Den är lång o krokig men jag ska banne mig klara det!

Perspektiv...

Man får lite perspektiv på sin tillvaro av jämförelser. Läste just lite gamla inlägg och hittade ett där jag skrivit ner hur mycket jag minskat i cm, lite var stans på kroppen. Jag mätte mig nu och insåg att  jag tappat en förfärlig massa cm. Inte konstigt att folk som inte sett mig på länge inte känner igen mig... 
Min viktresa började 1maj 2011. Jag vet inte när den slutar men nu ser mina mått ut så här:
1/5-11                                                                 14/3-13
Lår            63cm                                                           49cm
Stuss       145cm                                                         104cm
Midja     133cm                                                            90cm
Byst       134cm                                                          104cm
Överarm 42cm                                                            29,5cm

Ganska häftigt! :)

Kapitel 14

Vintern började sakteliga ge vika för vårvindar i det lilla landet.Snön försvann , till förmån för barmark och högar med grus längs med och på stigarna. Det skulle bli ett gediget arbete för invånarna i landet att få bort allt. Varje vår gick man ur huse för att , gemensamt, städa undan höstens och vinterns spår. Gamla löv, barr och grus krattades undan och lät vårens spirande komma till sin sin rätt i markerna. 

Andra vindar blåste dock därtill. Fortfarande fanns en liten grupp oerhört missnöjda invånare som ville ställa till förtret. Mest av allt ville de ställa till förtret för den gamle Kungen - han som var Kung när Sagan började. De ville ställa honom till svars för saker de trodde han gjort sig skyldig till under sitt styre. Återigen kallades till extra möte med Kungen (som nu var en Drottning) och hennes råds-herrar. Otaliga härolder förmedlades till dem om olika krav de ställde på förre Kungen och nuvarande Drottning och råds-herrar. Drottningen och råds-herrarna- som inget hade att dölja därvidlag- förmedlade ut både krav och svar på olika härolds-platser runt om i landet. I stort sett varje hem fick del 
av dem. Ett datum sattes för ett extra möte och slutligen kom dagen då det skulle gå av stapeln. 
En efter en bockades av på listorna över vilka som hade rösträtt och vilka som kunde rösta för andra som varit förhindrade att gå. Alla de förut varande Kungarna var representerade, alla utom en. Den Kung som var i onåd fattades. Berättaren av denna saga fann sig sitta i "orkanens öga" , alltså mitt i gruppen av missnöjda. En smula obekvämt....

Mötet startade omedelbart med öppet krig. När samlingen stillat sig kunde val av Möteskung äntligen göras. Valet föll på en inkallad Kung från Fjärran land. 
Efter en stunds hätsk diskussion valdes den inkallade Kungen. Han började mötet med att förklara sin närvaro. Kungen kunde också berätta att anledningen till mötet var en granskning av skattkammaren. Han berättade också att en sådan granskning kunde bli oerhört kostsam, eftersom lärda män från Fjärran land var tvungna att göra nämnda granskning. Ett missnöjt mummel utbredde sig i salen. 
Det missnöjda mumlet kulminerade i ännu en hätsk diskussion där glåpord och  personangrepp for åt alla håll. Kungen från Fjärran gjöt  olja på vågorna efter bästa förmåga.

Länge, länge fördes diskussionen fram och åter. Under två timglas tid kastades hårda ord, frågor och svar. Då och då begärde en rådskvinna från Stora Landet ordet. Hon förde Stora Landets talan och kunde också förklara vad Kungen från Fjärran menade när invånarna inte begrep. 

Streck i protokollet.
Kungen från Fjärran satte ett varningens ord. "Det kan hända att det går ut härolder om denna granskning i flera länder under en lång tid. Ni bör vara beredda att människor kommer att fråga er invånare en mängd olika saker, saker som kanske inte ens är relevanta för detta möte, och sedan sätta upp härolder om detta i sina länder också."

Det blev äntligen dags för röstning. 
Då hördes en röst från den missnöjda gruppen. " Nu vill inte vi rösta. Vi känner oss hotade"
Kungen från Fjärran suckade. "Ni ska absolut inte känna er hotade. Jag försöker bara förklara att ni förmodligen kommer att få det väldigt besvärligt om ni får igenom den här granskningen av skattkammaren som ni vill ha. Inget annat"
Det muttrades buttert en stund men röstningen kunde äntligen börja.

"De som INTE vill ha en granskning av skattkammaren ska höja sina röstkort nu"
Folk runt om i salen lyfte sina kort. Korten räknades och därefter röstades det om det SKULLE bli en granskning. Folket lyfte sina kort även här.
När röstningen var klar kungjorde Kungen från Fjärran.
"Röstningen är avslutad. Inget mer finns att tillägga om detta nu. Det blir INGEN granskning av skattkammaren. Jag önskar er en god natt och att ni fortsättningsvis ska komma bättre överrens och bete er som de vuxna folk ni ändå är. Jag tackar för förtroendet och mig. God afton"

Mötet avslutades och alla gick hem. Några andades lättat ut, andra fortsatte gnabba på vägen hem. Ett tillfälligt lugn hade dock åter lägrat sig över det lilla landet.....