Slut på gammalt år...

Varför säger man att det är ett gammalt år? Märkligt när man funderar på det tycker jag. Det är väl inte gammalt? Bara ett år liksom.. :) Nåja, jag tänkte inte gräva ner mig i det nu. För tillfället tänkte jag filosofera lite över vad dagen har i beredskap och anteckna det här. Jag inbillar mig nämligen att alla och envar, som orkar hitta hit, gärna vill veta vad jag har för mig. :) Maken ansåg igår att vi borde ha en vit duk på bordet i afton. Just det!! Jag lämnar den vita duken en liten stund. Kom på att jag måste delge en ytterst smart sak - angående tjusiga dukar. De allra flesta jag känner, anser att strykning är ett gissel som helst borde avskaffas. Jag är inte riktigt så avigt inställd men har man stått och bemödat sig om att fin-duken ska vara slät och fin - bara för att behöva slänga den i tvätten efter en dag - kan även jag misströsta. Det är aldrig så mycket söl och spill som när man har en duk på bordet? Det slår aldrig fel. Åtminstone hos mig.Av den anledningen köpte jag genomskinlig vaxduk (fast det är inte vaxduk, det är plast) som jag lade ovanpå min kolossalt vita linneduk. Duken låg på köksbordet, värsta sölstället. Det kanske inte det mest optimala ur estetiskt perspektiv men praktiskt är det. Jättepraktiskt! Duken ligger vit och länge - så länge att man hinner tröttna och därmed byter ut den. Så länge har ingen duk blivit liggande förr. Inte i vårt hem. Dukarna avskaffades när första barnet föddes (för drygt tjugo år sedan) och har varit bannlysta sedan dess. Nu har jag tagit fram dem igen. Tack vare denna plastbit! :) Tillbaks till maken och hans önskemål. I stället för att sitta här och plita ner var jag tycker och tänker ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Den vita linneduken ska på bordet, ovanpå skall det strös ut konfetti och sedan plasten. Plasten gör att allt syns men får ligga kvar. Lägger upp ett foto senare... Hej på ett tag!

Måste ju, i all sin dar, lägga ut lite julbilder innan året tar slut...

Det konstiga med dessa bilder är att när jag laddar ner dem till bloggen, visas de inte som något annat än text. Det är omöjligt att se hur de ser ut innan jag publicerat dem. Lev med det , gott folk! :)

Psykologi är kul!

Efter att ha läst introduktionskursen i arbetspsykologi, är jag nu i slutspurten av nästa kurs. Individen i arbetslivet. Mycket intressant! Inte för att jag förstår allt men psykologi sjunker liksom in lite bit för bit. Som examinerade, enskild, slutuppgift ska vi skriva en rapport eller tankedagbok om hur vi uppfattat kursen. Eftersom jag tycker det är roligt att skriva fritt o inte är lika förtjust i rapporter valde jag tankedagboksalternativet. Under kursens gång har jag skrivit en liten notis om vad jag tänkt på under varje föreläsning. Dessa notiser skall nu broderas ut till ca 6-8 sidor. Bör inte bli alltför svårt. Här kommer ett smakprov....

Min tankedagbok börjar redan i introduktionskursen i psykologi. En av föreläsningarna skulle handla om Academia. ”Spännande, tänkte jag, undrar vad det kan innebära”. Efter en titt på Disco kunde jag konstatera att föreläsaren lagt ut ett par instuderingsfrågor att tänka lite kring inför föreläsningen. Jag printade ut dem på skolans bibliotek, under en föreläsningspaus och tänkte ge mig i kast med dem när jag kommit hem. Dagen därpå plockade jag fram pappren och tittade på frågorna. Stum av förvåning räknade jag sedan alla frågor. ”VA?? Ska vi läsa in 55 frågor till en FÖRELÄSNING??? Den här föreläsaren är mer ambitiös än alla andra jag haft hittills, tänkte jag. Nåväl, det är väl bara att sätta igång.” När jag betat av ett tjugotal frågor, mailade jag Rickard och frågade om det verkligen var så att vi skulle svara på alla frågor OCH plugga in dem inför föreläsningen. Jag hade haft en del huvudbry med att hitta svaren till en del frågor och kände mig lite matt inför resten av dem. Rickard svarade- ganska omgående- att det inte behövdes. Vi skulle titta igenom dem för att få en uppfattning om vad föreläsningen skulle handla om. Puh… stärkt av dessa ord kunde jag inta en mer avslappnad attityd till frågorna och den kommande föreläsningen. Föreläsningen var mycket intressant! Jag satt som en nykläckt fågelunge och matades med namn, siffror, diagram och tidslinjer – blandat med fakta. Allt berättat av en finsk/amerikansk/svensk akademiker från Skövde! Jag hade aldrig tidigare hört någon annan använda så många olika ord under en lektion/föreläsning/föredrag – någonsin. Förtrollad satt jag och bara insöp allt som sades. Min hjärna arbetade för högtryck. ”Han är ju helt fantastisk! HUR kan man veta så mycket? Hur kan man kunna så många märkliga ord? Han är ju som MacGyver – fast med ord! Han måste få veta det – om han inte redan gör det...” I slutet av föreläsningen frågade han om det fanns någon som ville tillägga något. ”Ja, fick jag fram, på -80 och -90-talen gick en serie om en kille som kunde göra saker av ingenting. Bygga flygplan av tre gummiband och en gräsklippare osv. Sån är du- fast med ord. En verbal MacGyver!” (Någonting sådant sa jag, jag kommer inte ihåg ordagrant.) Jag fick ett leende tillbaks. Jag måste erkänna att jag kände mig urdum som jämförde dig med MacGyver (och dessutom SA det) men samtidigt menade jag det. Jag var så fascinerad av dig som föreläsare och innehållet i föreläsningen– och fick bara fram detta. Sofia, som satt intill mig, tyckte att jag var en smula pinsam.  Nåväl – det var mitt första intryck!