Kapitel två i sagan "Det var en gång..."

Varje år hade det lilla landet en sammankomst. Då kunde undersåtarna få träffa kungens och hans råd. Meningen var att alla som ville uttrycka nöje eller missnöje över något, skulle få komma till tals.

Härolder hade satts upp om var och när sammankomsten skulle äga rum.

Ungefär en tredjedel av landets befolkning kom till sammankomsten. Denna skara var jämnt fördelade på Nord och Syd.Då invånarna hade kommit på kant med varandra, var stämningen vid sammankomstens början ganska spänd. Flera kunde känna att det pyrde och puttrade av undertryckt ilska.

Belevade som de dock var uppförde sig alla som sig bör - till en början.

Den nye kungen, som aldrig varit kung förr och inte riktigt visste hur man skulle göra, hade kallat på hjälp. En kung från Stora landet hade kommit för att hjälpa till att hålla ordning under sammankomsten.

Han satt mitt i rådet och såg sträng ut. Då några av undersåtarna inte var nöjda med sin nye kung ville de byta ut honom. En av rådherrarna var inte med från början av sammankomsten. Någon hade låst stora porten så han kom inte in och hade ingen möjlighet att rösta. Det tyckte många var synd eftersom hans röst kunde avgjort. Röstningen mellan den sittande kungen och folkets förslag till annan kung blev jämn. Med en enda röst vann den sittande kungen. Sammankomsten led mot sitt slut och det var dags för folket att säga sitt. Några försökte men blev tystade. De som verkade vara missnöjda med kungen fick inte säga något alls. När de försökte blev de andra arga och tystade ner dem. Kungen från Stora landet höjde sin stämma och avslutade sammankomsten. Folket droppade av en efter en, något molokna. De hade inte fått säga vad de ville. Varken Nord eller Syd.

Det undertryckta misshälligheterna låg kvar och så fortsatte det....