Dagar av sol o leende läppar, glass o bara fötter i sanden.
Glada människor o festliga upptåg i vardagen.
Det finns dagar....
Dagar av sand från fötter o skor i drivor. Hallen,köket, vardagsrummet o till o med i sängen...
Saker som släpps där man står o aldrig plockas upp igen.
Drivor av återvinningskassar som det aldrig finns någon särskild avsedd plats för.
Agnes är överallt hela tiden!
Steget från att stapplande ta sig fram likt Frankensteins monster till att rusa genom tillvaron gick oerhört fort.
Med det medför vissa små katastrofer. Dagligen!
Hela toarullar i det fyllda badkaret... tömda mjölpåsar i köket, trasiga hörlurar (gick det inte att använda dem som hammare? ) tomma videofodral över golven, dito band på de mest märkliga ställen....plastbyttorna i härför avsedda skåp ligger oftast över hela köksgolvet....tillsammans med sanden utifrån....
Barn är trivsamma små varelser som förgyller var förälders liv.
Barn är också små terrorister som ger var förälder extra grå hår o en tydlig indikation att det finns nerver i kroppen.
Efter att idag ha skrikit på tonåringen om hur less jag är på att tjata upp honom på morgonen, skällt på tioåringen över att viktiga dörrar sällan stängs, morrat åt ettåringen som sprider saker överallt o bestämt placerat fyraåringen vid köksbordet m frukosten sjönk jag ner i soffan framför datorn.
Saken är att det egentligen inte är barnen det är fel på.
Det är det faktum att föräldrarna inte har en genuin grundordning i hemmet.
Varför ska vi då förvänta o ibland kräva att barnen ska ha det?
Frustrationen över den bristande ordningen tär på oss o går i förlängningen ut över barnen. Illa !
Här krävs skärpning . Jag ska börja m det med en gång.
Jag ska bara dricka kaffe först.....
