Fågel vs katt

Häromdagen klev jag, efter en tur med bilen, ut från huset där garaget är. Min katt, som är en jättestor långhårig historia, mötte mig med ett tämligen löjligt pip och slog därpå följe med mig. När vi gått några meter fick jag syn på en måsunge som traskade omkring på backen och gapade. Jag visste om måsen via Facebook och hade spanat lite efter den. Nåväl, jag stannade till och tog ett kort på den. Katten stannade också - inte för att fotografera men väl för att stormglo! Det var också det enda han gjorde. Jag har förmodligen Svea rikes lataste katt!  Måsungen befann sig ungefär en meter ifrån oss och det enda katten gjorde var att stå och glo... Vart tog jaktinstinkten vägen??  Han såg ut som om han funderade på att göra en ansats, ångra sig eftersom han inte har en aning om vad man -fortsättningsvis- gör med en fångad fågel och började gå hemåt istället. Jag följde förundrad efter. Vi gick in, uppför trappan och vidare in i bostaden. Där gjorde katten en extra antsträngning genom att hoppa upp på köksoffan, vräka ut sig över halva och sedan somna. Det är tufft att vara katt.....