Fågel vs katt

Häromdagen klev jag, efter en tur med bilen, ut från huset där garaget är. Min katt, som är en jättestor långhårig historia, mötte mig med ett tämligen löjligt pip och slog därpå följe med mig. När vi gått några meter fick jag syn på en måsunge som traskade omkring på backen och gapade. Jag visste om måsen via Facebook och hade spanat lite efter den. Nåväl, jag stannade till och tog ett kort på den. Katten stannade också - inte för att fotografera men väl för att stormglo! Det var också det enda han gjorde. Jag har förmodligen Svea rikes lataste katt!  Måsungen befann sig ungefär en meter ifrån oss och det enda katten gjorde var att stå och glo... Vart tog jaktinstinkten vägen??  Han såg ut som om han funderade på att göra en ansats, ångra sig eftersom han inte har en aning om vad man -fortsättningsvis- gör med en fångad fågel och började gå hemåt istället. Jag följde förundrad efter. Vi gick in, uppför trappan och vidare in i bostaden. Där gjorde katten en extra antsträngning genom att hoppa upp på köksoffan, vräka ut sig över halva och sedan somna. Det är tufft att vara katt.....

Skvaller...

Jag är ingen stor vän av skvaller. Visst, jag kan säga saker om folk - om jag vet att jag kan säga samma sak i deras närhet - om jag vet att det är sant och ok för dem att jag berättar. Simon kan ibland komma hem och berätta om dråpliga situationer han varit med om och dem kan jag återberätta. Ofta med ett fniss. :) 

Jag har gjort omvälvande saker med mig själv det senaste året. Jag genomgick en gastric bypass för att bli av med min övervikt och för att bli fri från mediciner jag tvingades äta varje dag pga den. I skrivande stund har jag gått ner 43 kilo och har för avsikt att gå ner minst tio till. Med detta har det skett saker med mig som jag inte riktigt räknat med. Jag kan ha kläder på mig för att vara fin, se snygg ut - inte för att gömma mig. Det är oerhört stort för mig! Jag har gått ett år sedan operationen utan några andra komplikationer än att jag tappade väldigt mycket hår. Det gjorde att jag klippte av det. Jag som ALDRIG skulle ha kort hår, ser plötsligt ut som Marie Fredriksson (Roxette) i frisyren. Underligt nog trivs jag i det också :)  En kväll fick jag ett spontanryck och blekte hela håret. Efter att ha blekt ännu en gång och gjort fem (!!!) behandlingar med silverschampo är håret nu väldigt ljust. Jag har börjat använda något mer högklackade skor och tagit upp de hål i öronen som växte igen för flera år sedan. Sminkar mig i stort sett varje dag och kan tycka om att se mig i spegeln då och då. 

Att folk skvallrar om dessa förändringar gör mig ingenting. Jag står för vad jag håller på att bli och bjuder på det. 

Vad som däremot gör mig riktigt rasande är när folk lägger till, drar egna slutsatser av något de ser en tredjedel av och sedan bygger en historia som bara gör illa !!

Det är inte ok att basunera ut smaskiga detaljer om människor som inte är sanna. Framförallt inte om detaljen är byggd av ett fragment man sett i förbifarten. Det är så lätt att missuppfatta saker - tro saker som det inte finns någon som helst grund i. Prata inte om dem - fråga om det ligger någon sanning i dem till den det gäller. Det gör bara illa annars....