'Det gör mot när knoppar brister',skrev Karin Boye. Det är så sant! Simon har flyttat hemifrån,börjat läsa och var i starten av sin vuxenkarriär när något hände. Jag är inte klar över vad som gick snett men något var det. Summan är iaf att lägenheten är uppsagd och han hoppar av skolan. Det gör ont! Jag är ledsen över att han inte fått den vuxenstart jag skulle önska men kan inte göra så mycket annat än att stå vid sidan av och vänta ut det. Han måste själv lära sig av sina misstag. Det är ju så man växer. Som förälder vill man sina barn väl,att det går bra för dem. 'Det gör ont när knoppar brister'- för både den som snart är vuxen och föräldern...

Flanell

Flanell är ett makalöst tyg!Oftast används det till pyamas och/eller bsbylakan. Jag har,i min ägo en härlig nattskjorta i flanell. Det är ljus med nallar på och inte fager. Däremot är den skön! :) Till denna vackra skapelse har jag nyss inköpt ett par pyamasbyxor. De är beige med vita prickar på. Inte heller det mest fashionabla :) Dessa två tillsammans är sålunda ganska - tja, fula! Fula men sköna! Nåväl, idag när jag kom hem satte jag på mig denna fantastiska kreation. Vanligtvis är det något jag tar på mig mig strax före läggdags el. om jag vill skrota omkring en halv lördag - inte direkt när jag kommer hem (vid fyra, halv fem) Agnes ville ut för pulkaåkning så hon kläddes och gick ut. Under tiden lagade jag middag. Efter en god stund knackade det på dörren.Eftersom de allra flesta jag känner, inte har några problem men hur jag går klädd i vanliga fall, var jag inte särskilt brydd över vem som kunde vara utanför dörren. Utanför stod grannens tonåring (som definitivt inte verkar ha flanellpyamas som favvodräkt) och en killkompis/kille till henne med Agnes på armen. Hon hade ramlat o slagit i knäet och grät som bara hon kan. Det var en lagom udda scen! Jag måste erkänna att jag reagerade lite märkligt. Jag tog in Agnes, tackade för hjälpen med att ha fått in flickebarnet,stack en makeup-katalog i handen på tonårsdottern och sa hejdå. Varför gjorde jag det? En normal mamma tackar för hjälpen med det skadade barnet och nöjer sig med det. Inte jag inte! Nåja, jag är som jag är o klär mig hur jag vill. :)