19 mars

Idag har jag tagit ett stort steg.
Efter ett halvår i diverse sjuksängar ( min och på sjukan) återvände jag till skolan idag.Skolan är Högskolan Väst i Trollhättan. Den är ju inte som de gamla universiteten Harvard, Oxford och Yale där visdomen sitter inpyrda i väggarna men ändå. Det ligger akademi i luften.  Jag gick planlöst omkring i korridorerna,handlade en kaffe i studentcafeét, hade en sittning i bibblan, andades akademiluft och pratade med studievägledaren. Det verkar som att jag ,trots allt, skulle kunna gå färdigt utbildningen jag valt... Jag kommer att behöva massor med hjälp men det finns gott hopp om att få det.

 Eftersom jag blir så förgjordat trött av att ha ont för jämnan och läkarna bestämt sig för att mitt tillstånd är kroniskt, trodde jag inte att akademiska studier skulle fungera längre.Jag tycker att mina nya diagnoser och det faktum att min magvärk blivit kronisk OVANPÅ reumatismen och fibromyalgin ( fibron är min nya diagnos) är åt skogen! Jag vägrar acceptera att jag ska ha det här skräpet för jämnan. Att aldrig kunna äta en hel måltid, alltid behöva gå ifrån för att lägga mig när värken sliter i mig så att jag inte kan gå rakt, dölja för omvärlden mitt tillstånd ( för det är ju inte kul att umgås med en sjåpig person), förklara varför jag har ont, försvara min gastricoperation (eftersom större andelen folk tror att det är den som orsakat detta), tacka nej till olika fika eller middagsinbjudningar eftersom det inte är någon ide´för mig att närvara osv osv. Jag säger som ungdomarna: "Det suger fett!!!"

Nåväl...tillbaks till den akademiska världen igen...

 Idag fick jag veta att det finns massvis med hjälp att få om man frågar efter den. Man kan också få hjälp med att hitta hjälpen så att säga. Man kan bland annat få hjälp med att någon tar anteckningar på föreläsningar, så att jag bara kan ägna mig åt att lyssna. Jag kan få hjälp med att någon annan gör grovjobben med att leta artiklar, beställer böcker osv. Sånt där som kräver en massa tankemöda och är så evinnerligt tröttande. Läsa måste jag göra själv men kunde jag få hjälp med det som är runt om, vore det underbart. Jag kan även få extra tid på mig att slutföra tentorna. Allt detta skulle göra så stor skillnad! Jag får min utbildning som jag senare kan använda ihop med min andra proffession, kokeriet.

Det var goda nyheter och jag tror att jag kanske kan vara redo att plocka fram silvertejpen. Det som inte går att laga med silvertejp är ju, som bekant, trasigt. Jag tänkte testa på mig :) Jag kanske kan se ett ljus i tunneln ? Den är lång o krokig men jag ska banne mig klara det!

Perspektiv...

Man får lite perspektiv på sin tillvaro av jämförelser. Läste just lite gamla inlägg och hittade ett där jag skrivit ner hur mycket jag minskat i cm, lite var stans på kroppen. Jag mätte mig nu och insåg att  jag tappat en förfärlig massa cm. Inte konstigt att folk som inte sett mig på länge inte känner igen mig... 
Min viktresa började 1maj 2011. Jag vet inte när den slutar men nu ser mina mått ut så här:
1/5-11                                                                 14/3-13
Lår            63cm                                                           49cm
Stuss       145cm                                                         104cm
Midja     133cm                                                            90cm
Byst       134cm                                                          104cm
Överarm 42cm                                                            29,5cm

Ganska häftigt! :)

Kapitel 14

Vintern började sakteliga ge vika för vårvindar i det lilla landet.Snön försvann , till förmån för barmark och högar med grus längs med och på stigarna. Det skulle bli ett gediget arbete för invånarna i landet att få bort allt. Varje vår gick man ur huse för att , gemensamt, städa undan höstens och vinterns spår. Gamla löv, barr och grus krattades undan och lät vårens spirande komma till sin sin rätt i markerna. 

Andra vindar blåste dock därtill. Fortfarande fanns en liten grupp oerhört missnöjda invånare som ville ställa till förtret. Mest av allt ville de ställa till förtret för den gamle Kungen - han som var Kung när Sagan började. De ville ställa honom till svars för saker de trodde han gjort sig skyldig till under sitt styre. Återigen kallades till extra möte med Kungen (som nu var en Drottning) och hennes råds-herrar. Otaliga härolder förmedlades till dem om olika krav de ställde på förre Kungen och nuvarande Drottning och råds-herrar. Drottningen och råds-herrarna- som inget hade att dölja därvidlag- förmedlade ut både krav och svar på olika härolds-platser runt om i landet. I stort sett varje hem fick del 
av dem. Ett datum sattes för ett extra möte och slutligen kom dagen då det skulle gå av stapeln. 
En efter en bockades av på listorna över vilka som hade rösträtt och vilka som kunde rösta för andra som varit förhindrade att gå. Alla de förut varande Kungarna var representerade, alla utom en. Den Kung som var i onåd fattades. Berättaren av denna saga fann sig sitta i "orkanens öga" , alltså mitt i gruppen av missnöjda. En smula obekvämt....

Mötet startade omedelbart med öppet krig. När samlingen stillat sig kunde val av Möteskung äntligen göras. Valet föll på en inkallad Kung från Fjärran land. 
Efter en stunds hätsk diskussion valdes den inkallade Kungen. Han började mötet med att förklara sin närvaro. Kungen kunde också berätta att anledningen till mötet var en granskning av skattkammaren. Han berättade också att en sådan granskning kunde bli oerhört kostsam, eftersom lärda män från Fjärran land var tvungna att göra nämnda granskning. Ett missnöjt mummel utbredde sig i salen. 
Det missnöjda mumlet kulminerade i ännu en hätsk diskussion där glåpord och  personangrepp for åt alla håll. Kungen från Fjärran gjöt  olja på vågorna efter bästa förmåga.

Länge, länge fördes diskussionen fram och åter. Under två timglas tid kastades hårda ord, frågor och svar. Då och då begärde en rådskvinna från Stora Landet ordet. Hon förde Stora Landets talan och kunde också förklara vad Kungen från Fjärran menade när invånarna inte begrep. 

Streck i protokollet.
Kungen från Fjärran satte ett varningens ord. "Det kan hända att det går ut härolder om denna granskning i flera länder under en lång tid. Ni bör vara beredda att människor kommer att fråga er invånare en mängd olika saker, saker som kanske inte ens är relevanta för detta möte, och sedan sätta upp härolder om detta i sina länder också."

Det blev äntligen dags för röstning. 
Då hördes en röst från den missnöjda gruppen. " Nu vill inte vi rösta. Vi känner oss hotade"
Kungen från Fjärran suckade. "Ni ska absolut inte känna er hotade. Jag försöker bara förklara att ni förmodligen kommer att få det väldigt besvärligt om ni får igenom den här granskningen av skattkammaren som ni vill ha. Inget annat"
Det muttrades buttert en stund men röstningen kunde äntligen börja.

"De som INTE vill ha en granskning av skattkammaren ska höja sina röstkort nu"
Folk runt om i salen lyfte sina kort. Korten räknades och därefter röstades det om det SKULLE bli en granskning. Folket lyfte sina kort även här.
När röstningen var klar kungjorde Kungen från Fjärran.
"Röstningen är avslutad. Inget mer finns att tillägga om detta nu. Det blir INGEN granskning av skattkammaren. Jag önskar er en god natt och att ni fortsättningsvis ska komma bättre överrens och bete er som de vuxna folk ni ändå är. Jag tackar för förtroendet och mig. God afton"

Mötet avslutades och alla gick hem. Några andades lättat ut, andra fortsatte gnabba på vägen hem. Ett tillfälligt lugn hade dock åter lägrat sig över det lilla landet.....

Fågel vs katt

Häromdagen klev jag, efter en tur med bilen, ut från huset där garaget är. Min katt, som är en jättestor långhårig historia, mötte mig med ett tämligen löjligt pip och slog därpå följe med mig. När vi gått några meter fick jag syn på en måsunge som traskade omkring på backen och gapade. Jag visste om måsen via Facebook och hade spanat lite efter den. Nåväl, jag stannade till och tog ett kort på den. Katten stannade också - inte för att fotografera men väl för att stormglo! Det var också det enda han gjorde. Jag har förmodligen Svea rikes lataste katt!  Måsungen befann sig ungefär en meter ifrån oss och det enda katten gjorde var att stå och glo... Vart tog jaktinstinkten vägen??  Han såg ut som om han funderade på att göra en ansats, ångra sig eftersom han inte har en aning om vad man -fortsättningsvis- gör med en fångad fågel och började gå hemåt istället. Jag följde förundrad efter. Vi gick in, uppför trappan och vidare in i bostaden. Där gjorde katten en extra antsträngning genom att hoppa upp på köksoffan, vräka ut sig över halva och sedan somna. Det är tufft att vara katt.....

Skvaller...

Jag är ingen stor vän av skvaller. Visst, jag kan säga saker om folk - om jag vet att jag kan säga samma sak i deras närhet - om jag vet att det är sant och ok för dem att jag berättar. Simon kan ibland komma hem och berätta om dråpliga situationer han varit med om och dem kan jag återberätta. Ofta med ett fniss. :) 

Jag har gjort omvälvande saker med mig själv det senaste året. Jag genomgick en gastric bypass för att bli av med min övervikt och för att bli fri från mediciner jag tvingades äta varje dag pga den. I skrivande stund har jag gått ner 43 kilo och har för avsikt att gå ner minst tio till. Med detta har det skett saker med mig som jag inte riktigt räknat med. Jag kan ha kläder på mig för att vara fin, se snygg ut - inte för att gömma mig. Det är oerhört stort för mig! Jag har gått ett år sedan operationen utan några andra komplikationer än att jag tappade väldigt mycket hår. Det gjorde att jag klippte av det. Jag som ALDRIG skulle ha kort hår, ser plötsligt ut som Marie Fredriksson (Roxette) i frisyren. Underligt nog trivs jag i det också :)  En kväll fick jag ett spontanryck och blekte hela håret. Efter att ha blekt ännu en gång och gjort fem (!!!) behandlingar med silverschampo är håret nu väldigt ljust. Jag har börjat använda något mer högklackade skor och tagit upp de hål i öronen som växte igen för flera år sedan. Sminkar mig i stort sett varje dag och kan tycka om att se mig i spegeln då och då. 

Att folk skvallrar om dessa förändringar gör mig ingenting. Jag står för vad jag håller på att bli och bjuder på det. 

Vad som däremot gör mig riktigt rasande är när folk lägger till, drar egna slutsatser av något de ser en tredjedel av och sedan bygger en historia som bara gör illa !!

Det är inte ok att basunera ut smaskiga detaljer om människor som inte är sanna. Framförallt inte om detaljen är byggd av ett fragment man sett i förbifarten. Det är så lätt att missuppfatta saker - tro saker som det inte finns någon som helst grund i. Prata inte om dem - fråga om det ligger någon sanning i dem till den det gäller. Det gör bara illa annars....

Bröllopsdag 14 juli 2012

Den 14 juli hade maken o jag 5-årig bröllopsdag! Träbröllop har jag fått veta att det heter. En bild på diverse träd är väl ganska passande då? :)  Vi har aldrig firat våra bröllopsdagar men eftersom 5 år känns som lite stort så där, så ville vi gärna göra det i år. Sagt o gjort. Vi lånade ut flickorna till min syster över natten och hemmavarande gosse till en kompis (till honom). När vi lämnade flickorna hos min syster, kastade vi tärning om vart färden skulle gå. Jag ville upp mot Mellerud,Dalsland och maken ville till Lidköping, Västergötland. Jag vann! ;)

Jag hade packat lite matsäck, badkläder och annat smått o gott - beredd på allt. Vårt första stopp blev en affär i Vänersborg som säljer smycken, stenar och kristaller. Jag är lite fascinerad av det där och köpte ett par stenar. Den till vänster heter "Botswana-agat" och den till höger "Tigeröga". Bilderna gör dem inte riktigt rättvisa.
Nåväl, vi fortsatte färden. Solen sken från en molnfri himmel vilket gjorde resan mycket behaglig. Min tanke med dagen var att göra vad som föll oss in för stunden och inte planera ett smack. Vardagen är så full av planerande, pusslande och kontrollbehov - den här dagen skulle det inte finnas något sådant. När vi kommit en bit fick vi syn på en skylt som vi kört förbi flera gånger förr men ignorerat. Nu stannade vi för att kika in i Dalslands glashytta. Vi strosade omkring en stund bland vackra skålar, vaser och glas. Det fanns många vackra pjäser men inget som riktigt passade dagens plånbok. Vi fortsatte till det som jag hade som mål: Hamrane Kaffestuga. Hamrande kaffestuga är ett mysigt utflyktsmål. Det passar för både vuxna och barn. Det finns en liten hönsgård där tupp och hönor sprätter omkring. Gårdens hund lufsar runt och korna råmar en bit bort i sin hage. Väldigt idylliskt. Själva kaffestugan är gammal, precis i min smak. Där bakas brödkakor i stenugn som sedan serveras med smör och riven ost. Det kallas "Klengås" och kommer sig av att man förr i tiden rev gamla ostkanter, serverade bröd , smör o ost som man klenade på smörgåsen med tummen... Låter lite halväckligt... Det var det inte! Jättegott bröd som vi åt av hjärtans lust. (Smör o ost fick vi  redskap till)  Mätta och nöjda fortsatte vi till "Evenstorps hallonodlingar". Vi hade kommit över en sommarbilaga på kaffestugan som vi kikat i för att få utflyktstips ur. Där hittade vi "Eventorps".  Där var det än mer barnvänligt. I var sin liten hage skuttade jättekaninerna Hans och Greta, marsvin knorrade i en bur, en drös getter klättrade omkring på höbalar i sin hage o fler tjurar o kor betade en liten bit bort. Här fanns en gårdsbutik som sålde honung ,sylt, saft, chutney mm mm. Vi köpte en liten burk hallon/flädermarmelad som vi föll för.  Efter besöket där fick jag för mig att vi skulle gå på loppis. Vi följde vägen och svängde av vid första bästa loppis-skylt. Denna skylt förde oss en bra bit in i skogen, upp på Kroppefjäll. En vacker färd. Vi hittade 6 stycken kaffekoppar för en struntsumma. Eftersom vi kom tio minuter innan loppisen stängde blen vi inte särskilt långvariga där. Vi styrde kosan hemåt och åt middag på en ganska nyöppnad resaurang som serverar mat från sydamerika, hemma i Uddevalla. Gott! Kvällen avslutades med bio, "Cockpit". En rolig och sevärd film. Sedan åkte vi hem och tvärsomnade :)  Vi hade kört ungefär 20 mil under dagen.
Dagen därpå vaknade vi ganska tidigt och bestämde oss för att ta en tur till - vi var ju fortfarande barnfria till fyratiden. Det betydde ju att vi hade hela dagen till vårt förfogande. Nu styrde vi mot Lidköping...

Maken hade spanat in något som hette "Hindens rev", när han surfat runt i cyberspace. Dit åkte vi. På en karta ser det ut som en liten tarm som sticker ut en bit i Vänern. Det var det också. En ca 3.5 km lång tarm som gav oss motion och en härlig naturupplevelse. Det blåste ganska friskt så vågorna gick höga på ena sidan - på den andra var det lugnt. Jag tog många kort och önskade vid nästan varje klick i mobilkameran att jag haft en "riktig" systemkamera. Oj vilka bilder jag kunde tagit :)  Ute på udden fikade vi och när vi var nöjda med det kastade maken av sig kläderna och lekte i vågorna i gott o väl en halvtimme. Jag stod på stranden o småfrös men var ganska road av hans lek. :)


När han var nöjd vandrade vi tillbaka och körde till en intilliggande strand där vi låg o tittade på molnen innan vi for för att hämta flickorna. Det var en härlig dag och en härlig helg! Jättekul att bara vara vi och lämna vardagen :)

En vacker, väder-  och vindpinad stubbe

Björkar

Jag har ofta fått höra att jag KAN så mycket. Eftersom jag levet ensam med barnen större delen av mitt vuxna liv har jag fått lära mig att sköta saker själv. Jag kan ju inte vara beroende av att andra ska kunna hjälpa mig o komma till undsättning i ett kör. När jag då behövt hjälp och hjälpen anlänt (ofta iform av min käre far) har jag försökt att lära mig det jag behövt hjälp med. Skarva kablar, enklare reparationer av maskiner osv. Detta kunnande har varit fantastiskt bra att "ha i bagaget" så att säga.  Något jag däremot inte befattat mig med är bilar. Det fanns en period då jag tyckte att jag skulle lära mig meka även med dessa tingestar men....tja..det blev liksom inte. Nu är jag av den uppfattningen att  jag inte vill. Jag gör så mycket "karlgöra" ändå så bilen får någon annan ta hand om. :) Vi har nyligen haft bilen på verkstad för batteribyte, byte av startmotor, ojefilter,olja och luftfilter. Bilen gick som smort efter det. Expansionskärlet (något jag kallat "bollen med vatten" eftersom jag inte tagit reda på dess rätta namn) har läckt. Detta har jag åtgärdat genom att hälla i en tsk malen ingefära vid behov - något "Bosse Bildoktorn" föreslagit ngn gång. I våras inhandlades någon form av tätningslim som Simons kompis glatt kladdade på vid alla tänkbara läckor. Detta höll dessvärre inte, varvid maken inhandlade en burk innehållande kulor. Dessa kulor skulle hällas i en slang i kylsystemet, sakta smälta och lägga sig där det fanns läckor. Jag tillfrågade grannen om han kunde vara behjälplig med detta. Han är van att meka och ställde upp. Jag följde med ner till garaget och tittade på när detta gjordes. (Kanske kunde jag snappa upp någon ny lärdom? ;) ) Nåväl, bilen har gått finemang efter tilltaget! Idag krånglade det emelltid när maken skulle ut i vida världen. Han tog Lilltrollet med sig och forslade henne till dagis med kommunala medel (buss) och kvar blev jag att lösa problemet. Jag pratade m grannen som föreslog ett byte av expansionskärl. Jag ringde närliggande skrot och fick veta pris. Sedan gick jag ner till garaget för att själv meka.... Jag skulle ta loss kärlet, låna grannens bil, köra till skroten o inhandla nytt kärl och sedan montera eländet. Jag?? Jag som inte kan.... Nåja, jag gick iallafall ner till Pärlan och upptäckte - ingenting! Grannen tyckte dock att bilen lät konstigt när jag startade den (han råkade befinna sig i garaget samtidigt) och upplyste mig om att topplockspackningen eventuellt var på upphällningen.   SUCK ! Från ,för mig, stor reparation till ingen reparation till jättestor reparation. Nu har jag pratat med en annan bilkunnig kille som tyckte att jag skulle vänta med reparationer tills det verkligen behövdes. Att byta i förebyggande syfte kan ibland skada mer än laga. Så - tillbaka till ruta ett! Summan är ändå att jag, som inte kan ett smack om bilar, ändå lyft huven o lortat ner mig - gratis :)   Ha en bra helg!