Kapitel 11 i sagan "Det var en gång..."

Det hade blivit dags för ännu ett stormöte. De undersåtar som kunde, samlades vid det hus mötet skulle hållas. De gick in, prickades av på en lista och satte sig där det fanns plats. Några fick stå. Rummet var inte så stort och det blev snabbt varmt. Luften mättades snabbt av känslan av irritation och förväntan. Även denna gång hade Kungen från Stora Landet kallats in. Han satt på mittenplatsen vid det bord som avsatts åt honom ,det lilla landets kung och rådsherrarna. Längst ut satt kungen, i ensamt majestät och tittade ner i sin kungliga trunk som han placerat framför sig på bordet. Han såg vissen ut. Inget av hans pompösa, något vidlyftiga sätt syntes.
Kungen från Stora Landet äskade tystnad och påbörjade mötet med en utlovad frågestund. De undersåtar som hade frågor och funderingar skulle komma till tals och få svar på det de gått och tänkt på under en längre tid. Undersåtarna pratade nästan i munnen på varandra, ivriga att få komma till tals och få sina förklaringar. De enda svar som gavs var dock : " Det där var så länge sedan det hände, det är inte relevant längre. Inte ska man gå och älta gamla saker." De förklaringar undersåtarna ville ha angående kungens och hans rådherrars agerande, sopades under mattan med orden: " Vi ska inte ägna oss åt personangrepp på det här mötet!" Missnöjet var stort. När frågestunden var slut hade ingen fått svar på sina frågor och inga förklaringar till de olika funderingarna hade getts. Undersåtarna började återigen gruffa i munnen på varandra. Kungen från Stora Landet tittade ut över folket med sträng uppsyn och bad ,med myndig stämma, alla att vara tysta.
Det huvudsakliga mötet påbörjades och punkt efter punkt betades av. När ungefär hälften av punkterna återstod, började några av undersåtarna att resa sig och gå ut. De struntade i att Kungen från Stora Landet och rådsherrarna fortfarande pratade och klev helt sonika ut från rummet. Maken till fräckhet hade väl sällan skådats. Kungen från Stora Landeet beslöt att avbryta mötet för en paus. Undersåtarna lämnade rummet för att gå ut i friska luften eller ta för sig av drycker och tilltugg som dukats upp.
När mötet en stund senare togs upp igen, var stämningen fortfarande orolig. När Kungen från Stora Landet påannonserade att en ny kung skulle väljas till Det lilla landet, började folket prata i munnen på varandra igen. Det äskades tystnad och en röstning om vem som skulle bli ny kung påbörjades. Så småningom blev en ny kung vald. Den gamle tackade för sig och såg märkbart lättad ut över att hans tid på tronen var över. Flera undersåtar beklagade hans avgång men när de såg att den gamle kungen hälsade den nye välkommen med ett handslag, teg de och fann sig i situationen. Mötet avslutades och alla undersåtar vandrade hemåt.

Den stränga vintern övergick i mild vår. De stora snödrivor som kantat alla vandringsleder, smälte bort. Solen lockade fram vårblommorna, trädens kronor grönskade igen och innan folket visste ordet av hade sommaren kommit.
Den nyvalde kungen tog sitt ämbete på stort allvar. Han ville verkligen gott för landet och dess innevånare. Han rörde sig dagligen ute bland undersåtarna. Ställde en fråga här och där och förhörde sig om hur var och en han träffade på, hade det.
De frågor som dök upp svarade han på efter bästa förmåga. Andra frågor och funderingar tog han med sig till mötena med sina rådsherrar. Han uppmanade folket att ifrågasätta saker de tyckte var egendomliga och komma med förslag till förändringar de tyckte var relevanta för landet. Alla förslag och funderingar tog kungen upp på sina möten med rådsherrarna.Vid ett möte bestämdes att de skulle börja utnyttja en hjälptjänst från Stora Landet. Denna hjälp ingick i flera andra hjälptjänster som Det lilla landet betalat för under lång tid. Den hade dock aldrig nyttjas men nu bestämdes alltså att den skulle i bruk. Enda förändringen för undersåtarna skulle bli att ta kontakt med någon i Stora Landet istället för att ropa på kungens närmaste män. Kungen närmaste män tyckte om folket men ville vara lediga den tid de var det och inte alltid vara tillgängliga. På det här sättet skulle de kunna koncentrera sig bättre på vad de skulle göra utan avbrott.
På ytan verkade allt lugnt. Fler undersåtar började komma ut och umgås vid landets gemensamma samlingsplatser. Man gungade sina barn eller tog ut en fikakorg till sittplatserna där man sedan satt och pratade väder och vind. Några av undersåtarna var dock inte alls nöjda med lugnet som lägrat sig över det lilla landet. De satt i varandras hem och ältade gamla oförätter om och om igen. När det kom upp ett plakat som berättade om hjälptjänsten som skulle börja användas blev det ännu en sak att älta. Till slut var ingen riktigt säker på när oförätterna hänt eller om de var lösta. Faktum var att de innerst inne inte ens var riktigt säkra på att allt verkligen hänt eller om det var ett resultat av deras egen fantasi. Missnöjda var de dock. När plakatet kommit upp såg de sin chans till "vedergällning". De visste att kungen och rådsherrarna skulle ha ett nytt möte och stormade dit när de såg att kungen anlänt. Fulla av vrede kastade de ur sig glåpord och beskyllde kungen för förskräckliga ting. De påstod att allt på plakatet var lögn och att de minsann skulle se till att ett nytt stormöte kom till stånd. Därefter vände de på klacken och lämnade kungen...

fortsättning följer förmodligen.....

VÅR !!!

Vitsippor, krokus och allehanda små vårblommor lyser vackert ute i dikeskanter och på öppna gräsytor. Varma vindar smeker vintertrötta ansikten och folk vänder leende ansiktet mot solen. Våren är äntligen här! De som kan och vill börjar med små och stora projekt runt om på balkonger och trädgårdar. På vårt område håller flera på att byta ut sin uteplats mot ett trädäck. Tidigare fanns rabatter och stenplattor men nu tas allt det bort. Det hamras, sågas och spikas så länge det är ljust. Riktigt trivsamt är det :) Jag är stor vän av rabatter men har inga. Istället trängs allehanda krukor med planteringar på min balkong. Min kökssoffa, som står på balkongen, ska byta bostad för obestämd tid och innan den försvunnit är det svårt att starta "Projekt balkongstädning"
Maken vill sätta igång. Han gillar att köpa blommor och vill göra det NU. :) Jag vill så frön för jag fascineras av växtkraften. Att följa ett litet, litet frö till en prunkande blomma är sällsamt.
Några dagar till får jag hålla mig till tåls. Sedan.... sedan kommer balkongen att fejas och krukorna fyllas igen.

Kapitel 7 i sagan ”Det var en gång…”

Vinden smekte sakta de nakna trädkronorna. Vattendropparna föll i ett fint duggregn över det lilla landet. Förmiddagen var grå men ljus. Dagen för vårstädningen hade äntligen kommit. Många av undersåtarna, fler än väntat, hade tagit sig ut för att med gemensamma krafter sopa undan vintern. Det var nog inte bara vintern som sopades undan. Den friska vinden gjorde susen även i människornas sinnen. Lite trevande först men sedan med allt bredare leenden, hjälptes de åt med det som skulle göras. Det krattades och sopades överallt i det lilla landet. Några gick omkring med spadar och skyfflar, för att kunna bära undan alla högar med löv och grus som skulle forslas iväg. Bort sopades vinterns smutsiga rester och undersåtarnas tråkiga tankar och bekymmer. Visst fanns det bekymmer och problem men med våren kom en glädje som förtog mycket av bitterheten hos folk. De började tidigt och var sålunda färdiga redan under eftermiddagen. Då tändes den stora grillen. Där samlades folket för att värma sig en stund samt inta mat och varma drycker. Det diskuterades vitt och brett om ditt och datt. Alla verkade trivas. Kungen hade lyst med sin frånvaro under dagen men dök upp när grillen tändes. Han tog del av mat och dryck och berömde de undersåtar, som var samlade, till ett gediget arbete under dagen. Mätta på mat, dryck och arbete gick undersåtarna senare hem till sitt och njöt av vårens första kväll...

Helgen som gick...

Har gjort en del..
Fredag: Städ, gardinbyten och andra hushållsnära tjänster.
Lördag: Heldag på The Reef med dotter Elsa tillsammans med Pia o Luna.
Söndag: Vårstädning på vårt bostadsområde, vilket tog hela dagen. Avslutade med en överdådig middag tillsammans m mor o hennes sambo.
En utförlig beskrivning om dessa dagar kommer... Väl mött! :)

Hysteriskt roliga journalgrodor =)

1. Personalen har iakttagit patienten när hon inte är iakttagen.
2. På framsidan av knävecket.
3. Behöver två levande personers stöd.
4. Rekommenderas återkomma om besvären återkommer och ringer då en månad innan.
5. Senare har han mera besvär av ont men ingen värk.
6. Går som tidigare en del på sina ben.
7. Hon kom gående med endast ena benet på strumpbyxan applicerad, det andra benet hängde fritt.
8. Har tre barn, tre flickor och en pojke.
9. Haft värk i natt i höger öra som nu försvunnit.
10. Söker för misstänkt blodtryck.
11. Skickar in sitt intyg för förlängning. Önskar få det återsänt ifyllt.
12. Mår bättre om man håller huvudet bakom nacken.
13. När man äntligen lyckas få patienten på balkongen för frisk luft hotar hon med att hoppa. Personalen uppfattar situationen hopplös.
14. Far och mor avled då hon var 12 år gammal. De har ingen kontakt med henne.
15. Ensamboende med två systrar.
16. Inkommer nu p.g.a. att hon fått ont i gipsen.
17. Under gårdagskvällen slagit i huvudet i sitt skiftarbete.
18. Slagit i huvudet i en fotbollsmatch.
19. Tilläggas bör att någon väsentlig temperaturskillnad ej kan kännas mellan benen.
20. Patienten får nässelfeber av kontrastmedel, jordgubbar, räkor liksom flera av barnen.

Jag har ,tidigare, tyckt att Thomas Di Leva mest varit en kosmisk kuf i märkliga kaftaner. Till viss del är han ju fortfarande det. :)

MEN - nu är han en kosmisk kuf med (kaftaner, javisst) självdistans och en stor portion humor. För ganska många år sedan (när "fiskarna simmar i vattnet" dvs "Vi har bara varandra") kom, var min bestämda åsikt att han var fullständigt urflummig och inte kunde sjunga alls. Jag ansåg att han konstiga musik var något mellanting mellan rebellisk pop och indiskt plingplong. (Förlåt mig,alla indier...) Dessutom överförde jag denna åsikt på mina kära söner... Förlåt, Simon o Oscar!
Sen kom "Så mycket bättre". Det var ett TV-program som visades i höstas. Ett oerhört blandat gäng artister sattes i ett stort hus på Gotland en vecka och uppmanades att hitta på aktiviteter åt varandra ,en dag var, och avsluta dagarna med att sjunga varandras låtar. I programmet medverkade: Thomas DiLeva,Lasse Berghagen, Lill-Babs, Plura, September, Petter och Christer Sandelin. En osannolik skara som verkade ha väldigt kul ihop och som tog tittarna med storm. Även mig, även om jag inte satt klistrad varje avsnitt. Där upptäckte jag sidor hos Di Leva som jag upplevde som väldigt sympatiska. Han hade humor, självdistans och ett stort hjärta för alla. Min gode make uppmärksammade min motvilliga förtjusning och inköpte biljetter till en konsert som ägde rum ikväll. Oh, så bra!! Trots min förutvarande motvillighet till Di Levas musik, sjöng jag med i de flesta låtarna. Den mannen kan få med sig publiken. Han talade lite kloka ord mellan låtarna och kastade frukt till publiken. Att kasta frukt på/till publiken är väl inte det mest vanliga man gör på en konsert men så är han ju inte direkt vanlig :) Dessutom drack han vatten mellan alla låtar - ur en vattenkanna!

Tack, käre make för en härlig kväll & Tack, Thomas för en kosmiskt bra konsert ! :)

Kapitel 4 i sagan ”Det var en gång…”

Festligheterna kom och gick. Snön fortsatte att vräka ner över det lilla landet. Kungens närmaste män, de som gick fritt över gränserna mellan Nord och Syd, hade bråda dagar. Det var deras uppgift att se till att vägar och stigar var säkra att färdas på. Höga vallar tornade upp sig över hela riket och folket huttrade var gång de stack näsan utanför dörren. De flesta höll sig inomhus. Vackra dagar när solen sken var barnen ute och lekte i snön. De tyckte att det var en underbar vinter och märkte inte av de vuxnas bekymmer. ”Bekymrade” var ett milt uttryck för det som rörde sig i huvudena på undersåtarna. De stötte på varandra i stallarna eller ute bland husen när de kom sig ut. De lade sina pannor i djupa veck och diskuterade lågmält de nya ordningarna som kommit med den nye Kungen. Många var riktigt förtretade på Kungen och önskade hans avgång omedelbums. Andra tog saker och ting med ro. De tänkte att saker och ting skulle falla på plats när Kungen kommit in i sin nya roll som Kung. Trots allt hade han ju inte varit Kung så länge… Åter andra brydde sig inte ett dugg om hur landet styrdes. Fick de bo i landet och lite hjälp med ditt och datt då och då, kunde de ha vilket styre som helst. De bekom dem inte.

Vissa saker kunde dock inte ens blinda hönor undgå att se. Kungen var ibland ute och spatserade i landet. Då Nord inte var särdeles förtjusta i den nye Kungen, höll han sig mest i Syd och runt hovstallarna. Där var hans närmaste män oftast, så det var där han hämtade information om hur det stod till med folket. Då och då stötte han ihop med undersåtar som ansökte om audiens hos honom. Ibland fick de det. Hade undersåtarna något klagomål eller spörsmål avseende landets styre och framtid, skrek han åt dem att lämna honom ifred. ”Jag har väl inte tid att ägna mig åt petitesser? Jag är Kung och ska bli en bra sådan. Gå er väg och stör mig inte!”

Folket blev förfärade. Den gamle Kungen hade alltid haft ett vänligt ord över. Hade han mycket att stå i eller känt sig på dåligt humör, bad han dem återkomma senare. När han fått vila en stund kunde undersåtarna fråga och få svar på sina funderingar. Det var ett system som passade alla.

Nu hade dock tiderna förändrats….