Nordman

Efter mitt äventyr med låset till bilen kom jag, till slut, hem. Lars hade gjort lunch ihop med Agnes. Supergott!

Simon jobbade, Oscar var hos en kompis, Elsa i Trollhättan och Agnes skulle köras till mormor & Sten.

Vi gjorde i ordning oss och for till Ljungskile.

Efter att Agnes var installerad med allehanda lek

saker och filmer, åkte vi tillbaks till stan för en middag hos goda vänner.

Vi hade en riktigt trevlig kväll. Vi åt och drack gott och avslutade kvällen nere på fjordfestivalen med konsert med Nordman.

Date spelade i danstältet. Där stod vi en stund och tittade på de som dansade bugg. Två par tittade jag speciellt på. De var så fantastiskt duktiga och en fröjd att se! :)

Jag tog flera kort på Nordman men eftersom jag inte har någon kabel (dator/mobil) kan jag inte lägga över dem här.

På väg ut från festival-området stannade vi till och bytte några ord med Håkan Hemlin i Nordband. Jag pratade med en kille i komp-bandet också.

De hade kompat Style i onsdags så jag fick för mig att de var någon sorts husband på festivalen. Så var det inte. De hade spelat med både Nordman och Style i flera år. (Det gäller att de inte lägger sina spelningar samtidigt) Nåväl, jag fick ett kort även på dem. :)

Det var lite "fjortis"varnig på det där med det struntar jag i.

Varför inte prata när man får chansen?

Totalt sett tycker jag att dagen var oerhört givande!

Må gott! :)

Lås...

Låsanordningar finns av skilda slag. Det finns lås till väskor, grindar, dörrar,cyklar, bilar och en mängd andra saker. Att låsa någonting betyder att man antingen vill skydda det som är innanför låset eller värja sig mot ovälkomna gäster tex.
Jag tänker koncentrera mig på bilens lås idag.En bil kan utrustas med manuell låsning eller centrallås. Centrallås är en fantastisk uppfinning för den som är glömsk (eller lat) Man bara vrider på nyckeln , eller trycker på knappen om man har fjärrlås, och - vips är alla dörrar och bagageluckan låsta. Smart!
På en manuell bil får man knata runt bilen för att se till att allt är låst.
Vår bil har centrallås som man använder med nyckel.
I morse, när jag anlände till jobbet klev jag ur bilen, satte nyckeln i låset, låste och - fick inte ur nyckeln. Märkligt, tänkte jag, vad har hänt?
Hur jag än lirkade och drog fick jag inte ut den. Den satt fast som bara den!
En kollega kom gående och jag var inte sen att fråga om han kunde hjälpa mig.
Efter en liten stunds lirkande fick han ut nyckeln. Jag tackade för hjälpen, gick in och glömde bums bort att jag någonsin haft problem med någon nyckel.
Under förmiddagen började jag må illa, känna mig febrig och allmänt blä så jag iordningställde det som var kvar att göra i ordning och slutade jobbet en hel timme tidigare än vanligt. (Jag jobbar in det nästa vecka)
Jag bytte om och traskade ut i duggregnet, glad över att snart kunna vara hemma för att vila en stund. Jag satte bilnyckeln i låset och vred. Det hände ingenting. Faktum var att jag knappt kunde vrida på nyckeln alls.där och då kom jag ihåg morgonens krångel med att få ut nyckeln...
Jag ringde en kollega som kom ut för att "hjälpa damen i nöd" - typ.
Han kunde vrida lite på nyckeln med det hände föga med låset.
Vi traskade in och jag frågade chefen om han hade lust att utmana oss i "låsningen". Eftersom han är en ganska enveten karl och därtill någorlunda kunnig i bilämnet, följde han med ut. Även han gick bet men gav sig inte. Han ringde Highway och fick tips om hur man kunde bära sig åt. Under tiden hade jag ringt hem och stressat upp maken över bilens låshaveri. Medan chefen och jag testade tipset som Highway berättat om, ringde även maken till dem. :)
Vi (mest chefen) grejade och donade en stund, hämtade nya redskap ( jag tyckte det mest såg ut som om vi försökte bryta oss in i bilen) och donade en stund till.
Inget fungerade. På en ren ingivelse testade chefen , för säkert trettionde gången, nyckeln i låset och vred.
Häpna såg vi hur centrallåset låste upp bilen!
Vi fattade ingenting men var glada över att bilen äntligen var samarbetsvillig. Jag kunde åka hem i vanlig tid...
En timme höll vi på med bilen i regnet.
Men - lås är bra!

Andra funderingar..

Inte så djupa kanske :) De är mest ett svammel som befunnit sig i skallen under helgen.
Märkligt hur många tankar som ryms i ett huvud under en helg.
Kom-ihåg-listor framförallt..

Listor över vad som händer när skolorna börjar.
Listor över vad barnen behöver i klädväg till hösten
Listor på vad familjer och vänner önskar sig
osv osv.
Jag är fascinerad över att man kan göra dessa listor vad man än har för sig. Man spelar kort och gör listor på vilka rum som behöver en storstädning, lagar mat och listar upp vilka kryddor som börjar sina och viker tvätt och listar i vilken ordning man ska göra olika saker under kommande dag. Tankar kommer och går hela tiden i en aldrig sinande ström och i ett sällsynt sammelsurium.

Jag vill ut i skogen för att leta kantareller men insåg att jag inte har några ändamålsenliga skor. Illa! Ska jag behöva ge mig ut i affärerna o leta skor?? Gaa, jag gillar inte det något vidare. Det fick min svägerska erfara när hon o övrig familj var här. Vi var på köpcentret strax utanför stan för att shoppa. Jag ledsagade henne och hon shoppade :) Plötsligt fick hon en helvild ide´om att JAG skulle prova kläder. (Hon ville köpa något till barnen från början) Hon plockade ut ett par plagg som hon tyckte att jag skulle prova och placerade mig, under STORA protester, i kön till provrummen. Jag HATAR att prova kläder i provrum. Det skoningslösa ljuset belyser varenda liten skavank man har (och man har alldeles för många i ett provrum), det är trångt och dörren står alltid en bit på glänt.
Man kan liksom aldrig värja sig mot sanningen. På grund av detta har jag låtit bli att prova kläder i dessa små bås. Jag har undvikit det i säkert 15 år. Att jag ÄNDÅ befann mig i kön är sålunda endast min kära svägerskas förtjänst :) Jag provade, konstaterade att kläderna såg ut som något annat än kläder och hängde glatt tillbaka dem igen. Besviken över att de inte passade och glad över att jag klev över ångest-tröskeln gällande provrum.
Nåväl, det var en lång utsvävning om något som egentligen skulle handla om skor. Endera dagen köper jag ett par. Under tiden lånar jag ett par stövlar av min mor tror jag...

I helgen har det varit kalas. Min svåger fyllde år.
Han hade bakat bullar. Det är tradition att han bakar bullar på hans födelsedag och han är grym på det!! Det är sagolikt goda! :)
Vi var där i god tid och hjälpte till att ställa i ordning för kalas och grillbuffé´. Namnam! Grillspett.
När Syster Yster annonserade att gästerna kunde börja, gjorde ingen det. Maken och jag gjorde slag i saken, fyllde våra tallrikar med spett och godsaker, gjorde spett och skulle just lägga dem på grillen när maken upptäckte att grillen var väldigt sval.
Gasolen var slut.
Syster Yster åkte iväg för att inhandla ny medan gästerna underhöll varandra och födelsedagsbarnet :)
Efter en kort stund var hon tillbaks och gästerna kunde grilla sina spett.
Vi satt ute på altanen och njöt av mat och vin i eftermiddagssolen. Mysigt!

Idag har vi varit i Väneryr där vi fikat och lämnat av Simon.
Eftermiddagen har ägnats åt en del kortspelande. Simons flickvän Rebecka blev kvar och har roat sig med att storstäda Simons rum och spela kort med Oscar och Simons kompis Marcus.
Jag tycker det är väldigt trevligt att de vill vara här, även om Simon inte är det. :)

I morgon är det ny vecka och nya tankar och äventyr väntar runt hörnet, beredda på att äntra tröskeln.

Må gott!

Tänk..

att känslor kan åka berg-och dalbana med så korta intervaller.
God och glad på morgonen, negativa tankemönster som smyger sig på framåt förmiddagen som resulterar i en tjock offerkofta och en frustration av att befinna sig där man är. Nya "input" framåt eftermiddagen som gör att kvällen avslutas med att man är god och glad igen.
Visst är det konstigt? Ibland har bergbanan blixthastighet , vilket gör att man går igenom alla stadier under en timmes tid.
Hur bär man sig åt för att hålla humöret på en jämn nivå?

I grund och botten är jag en positiv person. Att få de här dalgångarna gör mig ytterligt frustrerad samtidigt som jag inte riktigt ser hur det ska brytas. Något att öva på minsann. :)

Sådär!

Nu har jag börjat om med min mat/jagskagåneriviktblogg igen. Det är väl tredje gången...
När jag nu har börjat med LCHF ska det präntas ner. Dels för att jag vill skriva ner recept jag komponerar och annars skulle glömma bums och dels för att hålla ångan uppe.
När jag kom hem efter jobbet idag satt Pia och Maria i köket och drack kaffe.
Synnerligen trevligt att komma hem till! :)Maria skulle låna luftmadrassen och efter att maken letat länge o väl hittades den och allt som hörde till. Han är så BRA, min gubbe! =)

Pia har jag inte sett på över en månad så hade mycket att säga varandra.
Elsa följde med henne och Luna hem för en övernattning och for strax efter fem.
Oscar har lekt med Agnes . Simon o maken är på vift.

Det är så lugnt o skönt!

Igår avlusades flickorna. Det är en enkel procedur men efteråt inbillar man sig att det kryper i håret på en själv. Nu ska jag gå o ta en ordentlig titt i mitt hår. Ha det gott!

God kväll!

Idag har jag äntligen fått iväg pappren till transportstyrelsen. Jag var ju tvungen att fixa nytt körkort när det gamla stals. Inga fotoautomater stod att finna någonstans så jag släpade mig till Karlheden efter jobbet. Får se när det kommer... Enligt pappret ska det skickas rekommenderat, vilket betyder att man måste visa leg för att få ut det på Ica här borta.
HELT galet!! Det stod också att någon annan kan följa med o verifiera att jag är jag men det går inte Ica med på. Vet inte vad jag ska göra. Jag känner ju ett par poliser. Man kanske skulle be någon av dem hjälpa mig. Att i full mundering intyga att jag är jag. Inte kan de väl protestera emot lagens långa arm?

Nåväl, systerdottern fyllde år igår. Idag var vi där med paket och fick mumsiga grillspett och syndigt god glass/maräng/gräddtårta.
Trevligt! :) Fick låna tvättmaskinen för en akuttvätt också. Hon är för snäll min syster!

Jag har fått ett himla läckert armband av maken.
Kolla in !

IBLAND...

rinner bägaren över.
Det räcker inte men bara en droppe, det kan jag hantera.
När många droppar på en gång, av skilda karaktärer, gör bägaren överfull går jag upp i limningen.
Vet någon hur små bitar man kan göra av ett äggskal?
Eller hur dessa skalbitar kan sprida ut sig över soffor och golv så att inget annat än en rejäl dammsugning hjälper?
Det var två droppar...
Agnes tvärvägrade att klä på sig - alla gånger jag bad henne.
Droppe tre...
Hågkomsten av plånboksförlust.
Droppe fyra....
Strul med Visakort och nytt körkort.
För att få ut Visakortet, som skickades rekommenderat, måste jag ha ett id.
För att få mitt körkort, tillika id, måste jag ha pengar. Detta för att kunna betala fotot till nämnda körkort.
Moment 22 ??
Droppe fem, sex och vidare till tjugo....

När sedan Agnes använde en av de nya böckerna som skridsko var måttet rågat.
Boken blev alldeles repig (av skalbitarna?) och vid den upptäckten rann bägaren över.
De utflykter jag hade planerat, ställde jag in.
Flickorna skickades upp på rummet och jag satte igång att dammsuga.
Jag är på ett urtråkigt humör och vill ingenting!
Bläh!!!!