Det här m eld....

...verkar vara omåttligt poppis hemma hos oss ! Åtminståne kraftig rökutveckling.
Just hemma också.... Den här gången stod Simon för röken. Han skulle laga mat. Korv o mos. Jag skalade potatisen och Simon skar den den i bitar, puttade ner dessa i en kastrull , satte på plattan och gick därifrån.
Vi har spishäll. Den är vänlig nog att få plattorna varma på väldigt kort tid.
I dag skulle vi nog haft en vanlig spis m tröga plattor...
När Simon gick ut i köket hörde jag ett "SHIT!!! MAMMA, KOM !!" Jag stegade ut i köket där Simon just stängde av fel platta..
På den ,nu oerhört varma plattan, stod ett av våra brödfat. Botten av trä och en kant av svepträ. Botten är nu kol o totalt obrukbar.
Det brann aldrig men röken blev tät ändå. Vana efter tidigare erfarenheter, tvärvädrade vi en god stund innan det åter gick att andas normalt igen.
Jag undrar stilla vad våra kära grannar tycker o tänker om oss.
Troligvis vill de att vi flyttar ut i skogen där vi kan elda bäst vi vill.
Det kommer en tid för det också...

Göteborg

Jag kan tänka mig att många har "MÄSSA" som rubrik i sina bloggar idag. I alla fall om de sysselsätter sig med scrapbooking på lediga stunder.
Från när o fjärran kom folk (flest kvinnliga) som ville titta, känna och köpa allt som har med kortmakeri o fotoalbums- tillverkning att göra.
Jag åkte med en kompis som varit där tidigare år. För mig var det premiär så jag följde henne som en trofast hund runt bland montrarna.

Resan dit gick i ett huj.
När vi hittat den bästa platsen i P-huset sällade vi oss med de andra som köade för att komma in. Vi var där i god tid så vi köade i ca en kvart. När vi betalt såg vi att kön bakom oss ringlade sig från kassorna till P-huset via lufttunneln mellan Svenska mässan-huset o p-huset intill.
Vi trängdes glatt med alla andra och temperaturen steg för varje minut .
Själva grejen med att gå på mässa är att stjäla andras ideer, titta på allt som finns samt köpa det man fastnar för till rabatterat pris. Detta hade inte pojkvännen till en tjej riktigt förstått.
Jag stod bakom dem vid ett tillfälle då han frågade sin tjej: "Om du redan vet vad du vill ha, vad gör vi då HÄR ? "
Efter två timmar var det så varmt o trångt i montrarna att vi bestämde oss för att det fick vara nog. Då hade vi handlat upp det mesta av de pengar vi avsett för dagen o började bli sällsynt trötta i fötterna .
Vi lämnade mässan, nöjda m våra kap och gick till mataffären som var belägen två våningar under oss.

Jag hade tagit med sallad hemifrån och till den köpte vi var sin kycklingklubba som vi sedan mumsade i oss i bilen. Det var lite trångt där - i bilen på ett parkeringsdäck. Dock väldigt gemytligt! När vi ätit , hällde vi upp var sin kopp kaffe (även det medhavt hemifrån) o körde ut i ljuset. Vi stannade för att spana in varandras köp en stund o styrde sedan kosan hemåt.
Fram till nu gick allt ,som synes, väldigt smidigt. Efter att ha vänt bilen norröver fick jag dock uppenbara problem med min kropp.

Sexåringar har en tendens att växa väldigt fort i just sexårsåldern.
Armar o ben hänger inte riktigt med på vad hjärnan säger och resultatet blir ofta trasiga knän, tappade glas o muggar eller bara ett slafsigt beteende. Detta är något de inte kan hjälpa och snart nog växer de ikapp sig själva.

Nå, jag ville visa kompisen var en viss butik var belägen och gav henne direktiv dit samtidigt som jag balanserade kaffemugg,mjölkflaska o försökte låta bli att förstöra mina nyinköpta papper som var placerade på golvet mellan mina ben. Då blev jag plötsligt sex år o tillvaron något kaotisk. Jag tappade mjölkflaskan på golvet (korken var på), kom på att jag behövde köpa något o visade förvirrat vägen till en bensinstation, visade fel, så vi missade infarten till dito o fick köra en redig bit för att vända. Jag handlade o vi körde hemåt igen.
Mer kaffe. Då spillde jag kaffe i bilen (på golvmattan). Det var inget som förstördes men tämligen blött så vi körde av vägen o in på nästa bensinstation för att ta papper o torka....
Så där höll jag på hela vägen hem. Det som ställde till m mest söl var nog ändå när kompisen kom på att vi köpt var sin mineralvatten.
Flaskorna låg i baksätet , helt omöjliga för någon av oss att få tag i så jag bältade av mig o hävde mig på något märkligt gymnastigt vis bakåt ,fick fram flaskorna o öppnade tjänstvilligt flaskan åt min kompis. Det SPRUTADE mineralvatten ! Fontäner i bil är inte vanligt men det förekommer...
Jag stoppade ner flaskan i plastpåsen o höll den där till den "fontänat" färdigt, hittade papper att torka av den med o räckte över den till kompisen. Hon skrattade ganska mycket. Jag tog fram min flaska för att öppna den. Min var det väldigt lite kolsyra i redan från början men jag öppnade den i påsen ändå. Ville inte orsaka nya fontäner i bilen. Den pös den också ! Jag brydde mig inte ens om att smaka på vattnet utan skruvade på korken o lade ner den i kassen igen.

Vi har skrattat mycket idag och det är nyttigt!
Hon är hemma hos sig och jag hos mig men båda kommer nog att testa våra nya prylar. Stämplar , papper och ideer !

Jag gör gärna om resan till nästa mässa i höst.
Rustad med mer pengar och många servietter....

Jag är inte rädd !

Det här med att gå till tandläkaren har alltid varit ett jätteproblem för mig.
Borren ger ifrån sig otäcka ljud, redskapen uppfanns säkerligen av en galen person med stora agg till all befolkning och framför allt : Det är hiskeligt dyrt !
(Tror sjutton att det blir dyrt om man inte går dit! )
Jag tappade en lagning en gång o tvärvägrade att gå till tandläkaren. Min dåvarande var inte särdeles imponerad av något så trivialt som rädsla. Jag kan vara ganska karsk när det behövs men ska jag till tandläkaren blir jag tre år. Jag är i stort behov av att hålla någon i handen (helst tandläkaren själv så han inte kommer åt att göra ngt) och tilltalas med många milda ord.
Nåväl, efter en tid började tanden lagningen hade suttit i börja värka. Till sist knaprade jag värktabletter som godis. Så hände det sig att jag behövde gå till min husläkare. Efter avslutad konsultation frågade jag om han kunde tänka sig att remittera mig till sjukhustandvården.
Efter en hastig titt på den arma tanden skrev han, lika hastigt, en remiss.
Då dagen kom för första besök var jag duktigt nervös.
Det hade jag inte behövt. Tandsköterskan erbjöd sig redan i dörröppningen att hålla min hand om det skulle behövas.
Tandläkaren hälsade och pratade sedan. Pratade!? Till slut frågade han om han fick titta på tanden. Efter en viss tvekan gick jag med på det.
Jag gapade, han tittade och sa sedan med en glad stämma:
- Den drar vi ut!
Jag stirrade på honom. I mitt stilla sinne undrade jag var det var för en person jag hade framför mig. Hur kan man säga så utan att ha petat, lyst m starka lampan eller använt något som helst redskap? Under tiden hade undersköterskan kommit in med något bakom ryggen.
- Jag såg den, sa jag.
-Åh, sa tandläkaren glatt, gjorde du ?
-Ja, sa jag, usch ja.
-Aha, du tycker inte om sprutan? Då ska jag visa dig var du är rädd för.
Sedan tog han isär hela sprutan i olika delar på två sekunder blankt o stack ampullen med bedövning under näsan på mig.
- Det här, sa han, det här är bedövningen. Det andra måste jag ha för att komma åt .
Så att det inte ska göra ont...
Därefter satte han ihop sprutan igen.
För att göra denna historia lite kortare - han drog ut tanden.
Därefter gick jag kontinuerligt till honom. Tills en dag då han förkunnade att han skulle sluta . Han skulle forska i stället. Oj, vad besviken jag blev! Han tog dessvärre ingen notis om det...
Så gick några år. Jag kollade mina tänder då o då men det var inte riktigt samma sak...
Jag blev m Elsa o gick inte till tandläkaren alls. Den smärtlindring jag fick kunde jag inte ta när jag var gravid...och sedan blev det inte av.
Efter en tid fick jag problem med ett par tänder. Jag ignorerade det tills jag hörde att min fantastiske tandläkare hade öppnat en praktik. Jippi ! Lyckan var ,i stort sett, total ! Jag beställde tid och går nu dit när jag ska.
Han är kul att prata med. Prata ja! Märkligt nog går det att prata ,även om han gör sitt bästa för att få tyst på mig. Vi slänger käft så fort jag inte har några störande intrument i munnen så besöken känns som 70% prat o 30% behandling. Det är väldigt roligt men jag undrar om andra patienter får kortare behandlingstid på grund av våra diskussioner? Hmm... nej...han så proffsig så det ser han nog till.
Summan av allt detta prat om tandläkare är att med rätt tandläkare behöver man inte vara rädd.
Jag är det inte ! Längre....

Update...

Jaha...så kom o gick påsken !

Jag fick aldrig varken tillverkat eller skickat några kort i år heller.

Till mitt försvar måste väl ändå påskens placering vara godtagbar?

Va? Påsk i mars? Jag hann inte med. Det var vinter . En väldigt tam vinter men ändå vinter. Sen blev det vår. Härligt! Solen sken o träd o buskar knoppades. Tidningarna skrev om olika vårtecken. Jag gick o funderade över att hänga bort overaller m tillhörade mössor o vantar...Då var det plötsligt påsk ! Och VINTER igen!

Overallerna använs flititgt. Likaså mössor o vantar.

Oscar hade problem med att hitta ett par härförleden. Resultatet blev att han gick ut med en av sina egna handskar på en hand o en av mina fleccevantar på den andra handen. Det såg lite märkligt ut men han frös inte .

För övrigt har Agnes blivit ett dagisbarn. Hon är inte där så många timmar åt gången och inte heller hela veckan. Hon har det bra där. Hon kan leka m vad hon vill utan att något syskon kommer o tar det hon leker med. Det finns en stor mjuk pool hon kan tumla omkring i och glada fröknar.

Det är skoj på dagis. Men tröttande. Hon sover en hel timme på förmiddagen. Så länge sover hon aldrig hemma. Även om det bara är hon o jag eller hon o pappsen hemma.

Så här tycker min dotter...

Jag stod o gjorde tunnbröd i morse. Elsa hjälpte till. Mest genom att titta på o stå för underhållningen...men ändå..
- Mamma , sa hon, jag tycker att du är underlig !
-Jaså, sa jag, hur menar du då?
-Jaa.. (hon funderade en stund) ....som en skateboard ungefär !!

Hon funderade själv över denna upptäckt en stund, kom på att det kanske inte var helt vanligt att bli jämförd m en skateboard o sa :
- Mamma...
- Mmm, mumlade jag som fortfarande tänkte på skateboarden, vad är det?
- Mamma, du är snäll .....som en kanin !

VI bor här....

Vi hade varit ute en stund o skulle gå in.

När vi kom in i gången , luktade det rengöringsmedel.

-Men, vad har Tomas (fastighetsskötaren) gjort nu? , sa Elsa.

-Han har nog torkat golvet i gången , sade jag

-Men mamma, han gör ju det jätteofta!

-Ja, men det är ju många som går här i gången så det behövs.

Elsa tänkte en liten sekund o sa sedan: -Jaa, nu bor VI här !

I fredags....

....var vi ute på lekplatsen en stund.

Agnes tyckte att stövlar var sällsynt onödigt och sparkade av sig dem i ett kör.

Så här såg det ut . Bitvis. Först gungade flickorna....

Sedan var det dags för sandlådan...via gungbåten. Vid sandlådan står ett vuxenbord. Där serverade Elsa goda pannkakor (blad) och soppa (sand och barr)

Solen stack lite i ögonen då o då.

Eftersom Agnes inte var bjuden på maten gav hon sig av på egen upptacktsfärd. Den slutade vid fiskgungan.

Sedan gick vi in för att äta riktig mat.