Sommarlov

Jaha...23 febeuari skrev jag sist. Jag är verkligen gräslig på att uppdatera bloggen. Jag är desto mer aktiv på Facebook. Där lägger jag in värdelöst vetande om tillvaron i parti o minut. Känns inte som om det blir något över hit då. Konstigt! Idag är det årsdagen av min op. Ca 35 kg har jag tappat, vilket är bra men jag är ändå inte nöjd... Det finns mer att ta och min tanke är att det ska tas. Barnen blir stora. Större iaf. Plutten är plötsligt 14 (i september) och har upptäckt fjun på överläppen, ska åka på Dreamhack o vara borta i fyra dagar. Skrämmande!! Min lille plutt ska vara i Jönköping, ha med sig kopiösa mängder pengar för att kunna köpa skräpmat och dricka. Jag tycker det är helt vansinnigt! Nåväl, han och några kompisar ska åka o det är bara att le o se glad ut. Idag var det skolavslutning! Oscar hade fått nya grå shorts och en lila T-shirt. Han var väldigt stilig :) Elsa slutade ettan idag. ETTAN !!! Hon går i skolan och har sitt första sommarlov (jag räknar inte sommaren mellan förskoleklass och ettan) Finklädd i klänning och leggings som hon valt själv, stod hon tillsammans med sina klasskamrater och sjöng. Vackert! Agnes går på dagis, har ett år kvar innan hon börjar förskoleklass. Hon som nyss var bäbis. Hela dagisgänget kom knallande till skolavslutningen och slog sig ner i gräset. Sockersöta i regnkläder och neongula reflexvästar :) Efter skolavslutningen körde vi Agnes till en kompis och skolbarnen och jag gick på vårt traditionella restaurangbesök. I år gick vi på Thairestaurang med buffe´. Vi åt länge o väl och rullade tillbaka till bilen o åkte hem. På hemvägen plockade vi upp Simon. Väl hemma satte jag igång med middag till de som inte varit på restaurang och klippte sedan Simon. Han var vääldigt långhårig - det är han icke nu :)

'Det gör mot när knoppar brister',skrev Karin Boye. Det är så sant! Simon har flyttat hemifrån,börjat läsa och var i starten av sin vuxenkarriär när något hände. Jag är inte klar över vad som gick snett men något var det. Summan är iaf att lägenheten är uppsagd och han hoppar av skolan. Det gör ont! Jag är ledsen över att han inte fått den vuxenstart jag skulle önska men kan inte göra så mycket annat än att stå vid sidan av och vänta ut det. Han måste själv lära sig av sina misstag. Det är ju så man växer. Som förälder vill man sina barn väl,att det går bra för dem. 'Det gör ont när knoppar brister'- för både den som snart är vuxen och föräldern...

Flanell

Flanell är ett makalöst tyg!Oftast används det till pyamas och/eller bsbylakan. Jag har,i min ägo en härlig nattskjorta i flanell. Det är ljus med nallar på och inte fager. Däremot är den skön! :) Till denna vackra skapelse har jag nyss inköpt ett par pyamasbyxor. De är beige med vita prickar på. Inte heller det mest fashionabla :) Dessa två tillsammans är sålunda ganska - tja, fula! Fula men sköna! Nåväl, idag när jag kom hem satte jag på mig denna fantastiska kreation. Vanligtvis är det något jag tar på mig mig strax före läggdags el. om jag vill skrota omkring en halv lördag - inte direkt när jag kommer hem (vid fyra, halv fem) Agnes ville ut för pulkaåkning så hon kläddes och gick ut. Under tiden lagade jag middag. Efter en god stund knackade det på dörren.Eftersom de allra flesta jag känner, inte har några problem men hur jag går klädd i vanliga fall, var jag inte särskilt brydd över vem som kunde vara utanför dörren. Utanför stod grannens tonåring (som definitivt inte verkar ha flanellpyamas som favvodräkt) och en killkompis/kille till henne med Agnes på armen. Hon hade ramlat o slagit i knäet och grät som bara hon kan. Det var en lagom udda scen! Jag måste erkänna att jag reagerade lite märkligt. Jag tog in Agnes, tackade för hjälpen med att ha fått in flickebarnet,stack en makeup-katalog i handen på tonårsdottern och sa hejdå. Varför gjorde jag det? En normal mamma tackar för hjälpen med det skadade barnet och nöjer sig med det. Inte jag inte! Nåja, jag är som jag är o klär mig hur jag vill. :)

Vinter

Nu är tydligen vargavintern här. Löpet förebådar Sibirisk kyla - burr. Jag har valsat omkring med fleecetröjor, yllefiltar och ponchos sedan i september,så mig kvittar det. -3 eller -23. Det är KALLT vilket som och inget jag frivilligt utsätter mig för. Nåväl, i morse körde jag barn till dagis och skola. Som vanligt, inget märkvärdigt. Vägen betedde sig dock inte riktigt som vanligt. Svart-is betyder halka - gärna där man minst anar det. Efter att ha slirat omkring i de norra och östra delarna av vår lilla stad, kunde jag sjunka ner i en fåtölj med en kopp kaffe. Jag gillar halkkörning - men inte med tre barn i bilen.

Nu ska jag ägna mig åt lite studier!

Slut på gammalt år...

Varför säger man att det är ett gammalt år? Märkligt när man funderar på det tycker jag. Det är väl inte gammalt? Bara ett år liksom.. :) Nåja, jag tänkte inte gräva ner mig i det nu. För tillfället tänkte jag filosofera lite över vad dagen har i beredskap och anteckna det här. Jag inbillar mig nämligen att alla och envar, som orkar hitta hit, gärna vill veta vad jag har för mig. :) Maken ansåg igår att vi borde ha en vit duk på bordet i afton. Just det!! Jag lämnar den vita duken en liten stund. Kom på att jag måste delge en ytterst smart sak - angående tjusiga dukar. De allra flesta jag känner, anser att strykning är ett gissel som helst borde avskaffas. Jag är inte riktigt så avigt inställd men har man stått och bemödat sig om att fin-duken ska vara slät och fin - bara för att behöva slänga den i tvätten efter en dag - kan även jag misströsta. Det är aldrig så mycket söl och spill som när man har en duk på bordet? Det slår aldrig fel. Åtminstone hos mig.Av den anledningen köpte jag genomskinlig vaxduk (fast det är inte vaxduk, det är plast) som jag lade ovanpå min kolossalt vita linneduk. Duken låg på köksbordet, värsta sölstället. Det kanske inte det mest optimala ur estetiskt perspektiv men praktiskt är det. Jättepraktiskt! Duken ligger vit och länge - så länge att man hinner tröttna och därmed byter ut den. Så länge har ingen duk blivit liggande förr. Inte i vårt hem. Dukarna avskaffades när första barnet föddes (för drygt tjugo år sedan) och har varit bannlysta sedan dess. Nu har jag tagit fram dem igen. Tack vare denna plastbit! :) Tillbaks till maken och hans önskemål. I stället för att sitta här och plita ner var jag tycker och tänker ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Den vita linneduken ska på bordet, ovanpå skall det strös ut konfetti och sedan plasten. Plasten gör att allt syns men får ligga kvar. Lägger upp ett foto senare... Hej på ett tag!

Måste ju, i all sin dar, lägga ut lite julbilder innan året tar slut...

Det konstiga med dessa bilder är att när jag laddar ner dem till bloggen, visas de inte som något annat än text. Det är omöjligt att se hur de ser ut innan jag publicerat dem. Lev med det , gott folk! :)

Psykologi är kul!

Efter att ha läst introduktionskursen i arbetspsykologi, är jag nu i slutspurten av nästa kurs. Individen i arbetslivet. Mycket intressant! Inte för att jag förstår allt men psykologi sjunker liksom in lite bit för bit. Som examinerade, enskild, slutuppgift ska vi skriva en rapport eller tankedagbok om hur vi uppfattat kursen. Eftersom jag tycker det är roligt att skriva fritt o inte är lika förtjust i rapporter valde jag tankedagboksalternativet. Under kursens gång har jag skrivit en liten notis om vad jag tänkt på under varje föreläsning. Dessa notiser skall nu broderas ut till ca 6-8 sidor. Bör inte bli alltför svårt. Här kommer ett smakprov....

Min tankedagbok börjar redan i introduktionskursen i psykologi. En av föreläsningarna skulle handla om Academia. ”Spännande, tänkte jag, undrar vad det kan innebära”. Efter en titt på Disco kunde jag konstatera att föreläsaren lagt ut ett par instuderingsfrågor att tänka lite kring inför föreläsningen. Jag printade ut dem på skolans bibliotek, under en föreläsningspaus och tänkte ge mig i kast med dem när jag kommit hem. Dagen därpå plockade jag fram pappren och tittade på frågorna. Stum av förvåning räknade jag sedan alla frågor. ”VA?? Ska vi läsa in 55 frågor till en FÖRELÄSNING??? Den här föreläsaren är mer ambitiös än alla andra jag haft hittills, tänkte jag. Nåväl, det är väl bara att sätta igång.” När jag betat av ett tjugotal frågor, mailade jag Rickard och frågade om det verkligen var så att vi skulle svara på alla frågor OCH plugga in dem inför föreläsningen. Jag hade haft en del huvudbry med att hitta svaren till en del frågor och kände mig lite matt inför resten av dem. Rickard svarade- ganska omgående- att det inte behövdes. Vi skulle titta igenom dem för att få en uppfattning om vad föreläsningen skulle handla om. Puh… stärkt av dessa ord kunde jag inta en mer avslappnad attityd till frågorna och den kommande föreläsningen. Föreläsningen var mycket intressant! Jag satt som en nykläckt fågelunge och matades med namn, siffror, diagram och tidslinjer – blandat med fakta. Allt berättat av en finsk/amerikansk/svensk akademiker från Skövde! Jag hade aldrig tidigare hört någon annan använda så många olika ord under en lektion/föreläsning/föredrag – någonsin. Förtrollad satt jag och bara insöp allt som sades. Min hjärna arbetade för högtryck. ”Han är ju helt fantastisk! HUR kan man veta så mycket? Hur kan man kunna så många märkliga ord? Han är ju som MacGyver – fast med ord! Han måste få veta det – om han inte redan gör det...” I slutet av föreläsningen frågade han om det fanns någon som ville tillägga något. ”Ja, fick jag fram, på -80 och -90-talen gick en serie om en kille som kunde göra saker av ingenting. Bygga flygplan av tre gummiband och en gräsklippare osv. Sån är du- fast med ord. En verbal MacGyver!” (Någonting sådant sa jag, jag kommer inte ihåg ordagrant.) Jag fick ett leende tillbaks. Jag måste erkänna att jag kände mig urdum som jämförde dig med MacGyver (och dessutom SA det) men samtidigt menade jag det. Jag var så fascinerad av dig som föreläsare och innehållet i föreläsningen– och fick bara fram detta. Sofia, som satt intill mig, tyckte att jag var en smula pinsam.  Nåväl – det var mitt första intryck!