Slut på gammalt år...

Varför säger man att det är ett gammalt år? Märkligt när man funderar på det tycker jag. Det är väl inte gammalt? Bara ett år liksom.. :) Nåja, jag tänkte inte gräva ner mig i det nu. För tillfället tänkte jag filosofera lite över vad dagen har i beredskap och anteckna det här. Jag inbillar mig nämligen att alla och envar, som orkar hitta hit, gärna vill veta vad jag har för mig. :) Maken ansåg igår att vi borde ha en vit duk på bordet i afton. Just det!! Jag lämnar den vita duken en liten stund. Kom på att jag måste delge en ytterst smart sak - angående tjusiga dukar. De allra flesta jag känner, anser att strykning är ett gissel som helst borde avskaffas. Jag är inte riktigt så avigt inställd men har man stått och bemödat sig om att fin-duken ska vara slät och fin - bara för att behöva slänga den i tvätten efter en dag - kan även jag misströsta. Det är aldrig så mycket söl och spill som när man har en duk på bordet? Det slår aldrig fel. Åtminstone hos mig.Av den anledningen köpte jag genomskinlig vaxduk (fast det är inte vaxduk, det är plast) som jag lade ovanpå min kolossalt vita linneduk. Duken låg på köksbordet, värsta sölstället. Det kanske inte det mest optimala ur estetiskt perspektiv men praktiskt är det. Jättepraktiskt! Duken ligger vit och länge - så länge att man hinner tröttna och därmed byter ut den. Så länge har ingen duk blivit liggande förr. Inte i vårt hem. Dukarna avskaffades när första barnet föddes (för drygt tjugo år sedan) och har varit bannlysta sedan dess. Nu har jag tagit fram dem igen. Tack vare denna plastbit! :) Tillbaks till maken och hans önskemål. I stället för att sitta här och plita ner var jag tycker och tänker ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Den vita linneduken ska på bordet, ovanpå skall det strös ut konfetti och sedan plasten. Plasten gör att allt syns men får ligga kvar. Lägger upp ett foto senare... Hej på ett tag!

Måste ju, i all sin dar, lägga ut lite julbilder innan året tar slut...

Det konstiga med dessa bilder är att när jag laddar ner dem till bloggen, visas de inte som något annat än text. Det är omöjligt att se hur de ser ut innan jag publicerat dem. Lev med det , gott folk! :)

Psykologi är kul!

Efter att ha läst introduktionskursen i arbetspsykologi, är jag nu i slutspurten av nästa kurs. Individen i arbetslivet. Mycket intressant! Inte för att jag förstår allt men psykologi sjunker liksom in lite bit för bit. Som examinerade, enskild, slutuppgift ska vi skriva en rapport eller tankedagbok om hur vi uppfattat kursen. Eftersom jag tycker det är roligt att skriva fritt o inte är lika förtjust i rapporter valde jag tankedagboksalternativet. Under kursens gång har jag skrivit en liten notis om vad jag tänkt på under varje föreläsning. Dessa notiser skall nu broderas ut till ca 6-8 sidor. Bör inte bli alltför svårt. Här kommer ett smakprov....

Min tankedagbok börjar redan i introduktionskursen i psykologi. En av föreläsningarna skulle handla om Academia. ”Spännande, tänkte jag, undrar vad det kan innebära”. Efter en titt på Disco kunde jag konstatera att föreläsaren lagt ut ett par instuderingsfrågor att tänka lite kring inför föreläsningen. Jag printade ut dem på skolans bibliotek, under en föreläsningspaus och tänkte ge mig i kast med dem när jag kommit hem. Dagen därpå plockade jag fram pappren och tittade på frågorna. Stum av förvåning räknade jag sedan alla frågor. ”VA?? Ska vi läsa in 55 frågor till en FÖRELÄSNING??? Den här föreläsaren är mer ambitiös än alla andra jag haft hittills, tänkte jag. Nåväl, det är väl bara att sätta igång.” När jag betat av ett tjugotal frågor, mailade jag Rickard och frågade om det verkligen var så att vi skulle svara på alla frågor OCH plugga in dem inför föreläsningen. Jag hade haft en del huvudbry med att hitta svaren till en del frågor och kände mig lite matt inför resten av dem. Rickard svarade- ganska omgående- att det inte behövdes. Vi skulle titta igenom dem för att få en uppfattning om vad föreläsningen skulle handla om. Puh… stärkt av dessa ord kunde jag inta en mer avslappnad attityd till frågorna och den kommande föreläsningen. Föreläsningen var mycket intressant! Jag satt som en nykläckt fågelunge och matades med namn, siffror, diagram och tidslinjer – blandat med fakta. Allt berättat av en finsk/amerikansk/svensk akademiker från Skövde! Jag hade aldrig tidigare hört någon annan använda så många olika ord under en lektion/föreläsning/föredrag – någonsin. Förtrollad satt jag och bara insöp allt som sades. Min hjärna arbetade för högtryck. ”Han är ju helt fantastisk! HUR kan man veta så mycket? Hur kan man kunna så många märkliga ord? Han är ju som MacGyver – fast med ord! Han måste få veta det – om han inte redan gör det...” I slutet av föreläsningen frågade han om det fanns någon som ville tillägga något. ”Ja, fick jag fram, på -80 och -90-talen gick en serie om en kille som kunde göra saker av ingenting. Bygga flygplan av tre gummiband och en gräsklippare osv. Sån är du- fast med ord. En verbal MacGyver!” (Någonting sådant sa jag, jag kommer inte ihåg ordagrant.) Jag fick ett leende tillbaks. Jag måste erkänna att jag kände mig urdum som jämförde dig med MacGyver (och dessutom SA det) men samtidigt menade jag det. Jag var så fascinerad av dig som föreläsare och innehållet i föreläsningen– och fick bara fram detta. Sofia, som satt intill mig, tyckte att jag var en smula pinsam.  Nåväl – det var mitt första intryck!

Häpnadsväckande siffror!

14 juni gjorde jag, som flera känner till, en Gastric Bypassoperation. Den innebär att man kopplar bort magsäcken som på sikt ska leda till att man går ner i vikt.
Snart har jag gått ner 30 kg, vilket känns helt fantastiskt.
Den senaste tiden har jag dock stått still och det har förbryllat och retat mig väldeliga. Folk runt omkring har påpekat att jag blivit så mycket smalare men själv har jag känt mig som Barbamamma ungefär. Igår tänkte jag att jag kanske skulle mäta mig istället för att stirra mig blind på vågen. Jag är ju , trots allt, mycket rörligare och har förmodligen börjat bygga muskler. Muskler väger ju som bekant mer än fett (tack o lov för det!) Alltså: fram med måttbandet igen. Resultatet? Tja, jag blev glad!

Siffrorna är jämförda med min inskrivningsdag, då jag mätte mig. 1maj - 20 nov har följande skett:

1 maj -------> 20 nov

Stuss: 145 cm --> 115 cm

"Midja" 133 cm --> 97 cm

Byst 134 cm --> 115 cm

Lår 63 cm --> 57 cm

Överarm 42 cm --> 34 cm


Jag tror jag slänger vågen och mäter mig fortsättningsvis. :)

Datakrasch ?

Tänk så handikappad man blir när inte datorn fungerar som den ska. Nu måste ett program installeras som inte datorn vill ta emot. Plötsligt kan jag inte göra någonting på min lilla maskin. Väldigt frustrerande! Nåväl, grannen har lovat att hjälpa mig när han varit o handlat. Under tiden tuggar jag i mig svarta oliver o dricker ett glas rött, väldigt lätt vin. Så gott!

Kapitel 13 Det var en gång...

Dimman låg tjock över det lilla landet. Vintern var snart här. Vintern med dess vackra, vita snö och lampor som glittrade i allas fönster i skymningen.Inne i stugorna väntade man på att få börja pynta igen. Barnen skrev listor på ting de önskade få och föräldrar började sakta känna stressen sippra längs ryggraden. Ännu fanns en liten tid för vila, en liten tid att sakta strosa omkring. Men vänta - några ilade omkring som jagade rävar bland husen. De knackade på än här, än där. Det tisslades och tasslades i skymundan. Inte om den stora vinterfesten. Nej, nu skulle minsann Kungen och hans rådsherrar ställas till svars en gång för alla. Gärna lämna tronen också. Tänk så mycket bättre det skulle bli... - Återigen kallades till stormöte. Den lilla frid som funnits, sopades bort när plakatet om det nya mötet kom upp. Folket läste förvirrade den nya kallelsen och undrade när det lilla landet skulle få lugn och ro igen. Varför kallades det till stormöte? Var det inte meningen att det bara skulle vara ETT stormöte varje år? Vad skulle nu ältas? Många som läste kallelsen ansåg att den nya kallelsen var rena rama rappakaljan och bestämde sig på stående fot att inte närvara på stormötet. Andra ville, av ren nyfikenhet, gå. De ville se någon göra sig till åtlöje - vem det än var. Några avsatte tiden för mötet av lojalitet mot det lilla landet. De ville bo i frid och ro. De ville låta Kungen och hans rådherrar styra landet som ansågs bäst. De såg till landets bästa. Alla kanske inte tyckte som Kungen och rådsherrarna men de såg de förändringar som gjordes och hade gjorts. Om Kungen eller rådsherrarna någon gång gick, djupt försjunkna, i tankar och INTE hälsade på var och varannan - vad gjorde väl det?
Så gjorde väl alla någon gång? Inte betydde det att det var något fel på den de inte hälsat på. Det betydde endast att de hade annat att tänka på... Plakatet fick sitta på sin plats fram till stormötet. Hela tiden fram till mötesdagen funderade,pratade, suckade och framsåg invånarna stormötet med mycket blandade känslor....

Kapitel 12

Missnöjet fortsatte att pyra. Sommmaren hade övergått till en mild höst. Mild men grå och en aning dyster. Det grå vädret smittade av sig på undersåtarna i det lilla landet. En rejäl höstfest hade behövts för att lätta upp stämningen och få igång de vissna livsandarna hos befolkningen. Ingen förmådde dock att ta tag i det. Man visste aldrig vem som skulle protestera emot ett sådant förslag eller skicka nya klagobrev till kungen och hans rådsherrar. Kungen var innerligt trött på alla ogrundade klagomål. Han gjorde så gott han kunde, hade ofta möten med sina rådsherrar och rådfrågade då och då rådsherrarna i Stora Landet om han var osäker i någon fråga. Att missnöjet fortsatte förundrade många. Fler och fler började ifrågasätta om allt Kungen gjorde var så illa som klgolåtarna antydde - eller snarare basunerade ut. Fler och fler började undra vilka det var som ville Kungen och hans rådsherrar så illa. Framförallt undrade de VARFÖR det klagades. Kungen och hans rådsherrar gav varje hus i landet en skrivelse på vad som gjorts under året och varför. Allt förklarades nogsamt. Denna skrivelse var egentligen helt onödig. Allt Kungen och rådsherrarna bestämde och de arbeten som utfördes var sådant som redovisades vid den årliga stora sammankomsten. Nu hade dock Kungen och hans rådsherrar skrivit ihop en skrivelse i förtid. Detta för att försöka lugna oroliga eller förbryllade undersåtar samt äska frid och ro för resten av året. En liten tid gick. Både det grå vädret och missmodet hos innevånarna i landet höll i sig. En dag, när Kungen var extra trött på missnöjet tog han sin kungliga vagn och avlade visit i Stora landet. Han talade länge med Stora Landets rådsherrar om hur det stod till i han lilla rike. Då rådherrarna redan visste om mycket av vad Kungen berättade, erbjöd de sig att komma till Lilla Landet och tala med de som var klagade högst och mest. Kungen tog tacksamt emot erbjudandet. Allt han ville var att , tillsammans med sina rådsherrar, göra förbättringar för invånarna i lugn och ro. Full av tillförsikt begav han sig hem till Lilla Landet igen.....