Eftermiddagen blev bra! Lars, flickorna o jag var ute o testade nya bilen. Den är söt.
Målar man svarta prickar på den kan inte se skillnaden på den o en vanlig nyckelpiga :)
Den är pytteliten ,jämfört med den Van-liknade Chryslern. Nåväl, vi hamnade så småningom i Ljungskile. Där åt vi middag hos syster Yster m familj och for sedan till stranden där barnen badade och föräldrarna vadade.
Skönt, vackert, sommarkänsla!
Kvällen tillbringades i tv-soffan framför en film.
lördag 22 maj 2010
ARG !!!
Nu är jag arg!
Fick nyss höra att ett barn springer omkring på vår gård och jagar katterna som finns här. Kommer hon tillräckligt nära SLÅR hon dem dessutom med pinnar. HUR i hela Hälsingland kan man hitta på något så dumt??? Har ingen lärt henne att man INTE ska slå något eller någon?
Jag har dessutom tillbringat hela förmiddagen med att mota bort barn som trängt sig in i vårt hem. Detta, trots att jag sagt att inga barn ska vara här för att leka idag. Om och om igen rusade de in,utan att knacka och utan att fråga om de fick komma in. De tiggde melon och brydde sig inte ett skvatt om att jag redan sagt nej till detta fyra gånger innan! Jag gick ut en stund. Tog med mitt kaffe och några melonbitar. Fem barn fick var sin rejäl bit melon och var sin klubba. När dessa var uppätna skulle de ha mer. Då tog mitt tålamod slut. "Får ni ingen mat hemma eller?"
"Nää"
Nähä, vad gör man då?
Jag gick in och började med maten. När barnen åter rusade in utan att fråga rann tålamodet totalt. "Ut!! Nu ska vi äta middag och ni väntar ute!"
Efter middagen satte jag mig på balkongen för att grina en skvätt!
Blä, förmiddagar som denna borde förbjudas!!!
Fick nyss höra att ett barn springer omkring på vår gård och jagar katterna som finns här. Kommer hon tillräckligt nära SLÅR hon dem dessutom med pinnar. HUR i hela Hälsingland kan man hitta på något så dumt??? Har ingen lärt henne att man INTE ska slå något eller någon?
Jag har dessutom tillbringat hela förmiddagen med att mota bort barn som trängt sig in i vårt hem. Detta, trots att jag sagt att inga barn ska vara här för att leka idag. Om och om igen rusade de in,utan att knacka och utan att fråga om de fick komma in. De tiggde melon och brydde sig inte ett skvatt om att jag redan sagt nej till detta fyra gånger innan! Jag gick ut en stund. Tog med mitt kaffe och några melonbitar. Fem barn fick var sin rejäl bit melon och var sin klubba. När dessa var uppätna skulle de ha mer. Då tog mitt tålamod slut. "Får ni ingen mat hemma eller?"
"Nää"
Nähä, vad gör man då?
Jag gick in och började med maten. När barnen åter rusade in utan att fråga rann tålamodet totalt. "Ut!! Nu ska vi äta middag och ni väntar ute!"
Efter middagen satte jag mig på balkongen för att grina en skvätt!
Blä, förmiddagar som denna borde förbjudas!!!
fredag 21 maj 2010
Nu är det försommar...
...vilket är oerhört på många vis.
Det känns inte speciellt länge sedan som snötäcket låg tjockt över nejderna. Nu blommar häggen och liljekonvaljernas blad står som stolta soldater i skogsbackarna.
Magnolian vid vår vändzon har snart blommat färdigt. Den är så vidunderligt vacker. Varje år tar jag minst ett kort på den. Varför? kan man undra...den är lika vacker varje år och korten hamnar inte i något album eller här.
Just nu regnar det ute. (Vore en smärre katastrof om det regnade inne) Det bekommer mig inte. Pollenattackerna blir lindrigare om det plaskar från ovan lite då o då. Dessutom doftar allt så fantastiskt ljuvligt!
Jag älskar att stå på balkongen och bara insupa försommarens olika dofter. Tills någon granne tänder en cigarett... Röken letar sig bums in i vårt vardagsrum o vidare runt i lägenheten. Självklart ska de få röka om de vill det. Jag tycker bara det är så frustrerande att få in röken. Att behöva stänga ute årstiderna.
Nåväl, idag när jag hämtade flickorna från dagis dröjde jag mig kvar en minut. Jag plockade ner extrakläder i en kasse för att ta hem dito. På den lilla stunden hann Agnes rycka åt sig fem tjusiga blommor från en rabatt. "Jag har plockat maskrosor, mamma!" sa hon och gömde buketten bakom ryggen.
*suck* "Jag har ju sagt att du inte får plocka blommor i rabatterna... kom nu. Vi ska till affären och köpa saft."
Jag inbillade mig att det skulle locka damerna att lägga på en rem. Vi har nämligen väldigt sällan saft hemma hos oss.
Inte för att jag är den där nyttiga saft-vägrar-typen utan för att inhandling av denna dryck är likställt med att elda för kråkorna. God och glad ställer jag in en flaska i skafferiet och nästa gång jag tar fram den är det bara en liiiten, liten skvätt kvar på botten. Makalöst!
Idag ska jag få besök av en tjej i min svenskgrupp.
Hon och hennes sambo ska komma med en ål som inte vill bo hos dem. Vi ska försöka få den att trivas i mitt akvarium istället. vi traskade i sakta mak från dagis (blommorna gömde jag i kassen) till den lilla kvartersbutiken på grannområdet.
150m från dagis förkunnade Agnes "Mamma, jag är kissig"
Eftersom hon brukar säga till i god tid innan det är kris bekymrade jag mig föga utan tänkte att hon säkert skulle klara sig hela vägen hem (ca 400m till) När vi kom till affären såg hon ut som en korkskruv i sin iver att hålla sig o gastade att hon minsann skulle kissa ner om hon inte fick kissa. NU! Det var bara att snällt fråga affärsinnehavaren om det fanns toalett. Med min vimsiga,stressade och väldigt desperata uppsyn kunde han nog inte göra så mycket annat än att visa mig till en dörr jag kunde knacka på.
Med Agnes i högljutt släptåg knackade jag på nämnda dörr och svamlade fram vad jag ville. Vi fick låna toaletten.
När toabesöket var avklarat skickade jag iväg Agnes till lekplatsen, belägen alldeles utanför affären.
Elsa som noga studerat allt godis medan jag o Agnes var upptagna m annat såg nu sin chans. Jag plockade ihop lite frukt och grönsaker och saften. Vid var tredje steg ungefär frågade Elsa om hon kunde få ditt eller datt.
Jag kände mig lagom stressad av hela situationen och svarade bara mekaniskt nej på allt. När jag stod i kassan och väntade på min tur, hördes ett gallskrik utanför. Givetvis var det från Agnes. Det var min tur i kassan o på en bråkdels sekund beslöt jag mig för att stå kvar, uthärda vrålandet utanför, betala och sedan se efter vad som hänt. Skickade ut Elsa som förtrupp. När jag kom ut fick jag (och resten av området) veta att Agnes trillat av gungan och fått ett stort lass sand överallt. Vi gick hem och förbereder nu maten.
Återkommer inom kort med nya äventyr.
Det känns inte speciellt länge sedan som snötäcket låg tjockt över nejderna. Nu blommar häggen och liljekonvaljernas blad står som stolta soldater i skogsbackarna.
Magnolian vid vår vändzon har snart blommat färdigt. Den är så vidunderligt vacker. Varje år tar jag minst ett kort på den. Varför? kan man undra...den är lika vacker varje år och korten hamnar inte i något album eller här.
Just nu regnar det ute. (Vore en smärre katastrof om det regnade inne) Det bekommer mig inte. Pollenattackerna blir lindrigare om det plaskar från ovan lite då o då. Dessutom doftar allt så fantastiskt ljuvligt!
Jag älskar att stå på balkongen och bara insupa försommarens olika dofter. Tills någon granne tänder en cigarett... Röken letar sig bums in i vårt vardagsrum o vidare runt i lägenheten. Självklart ska de få röka om de vill det. Jag tycker bara det är så frustrerande att få in röken. Att behöva stänga ute årstiderna.
Nåväl, idag när jag hämtade flickorna från dagis dröjde jag mig kvar en minut. Jag plockade ner extrakläder i en kasse för att ta hem dito. På den lilla stunden hann Agnes rycka åt sig fem tjusiga blommor från en rabatt. "Jag har plockat maskrosor, mamma!" sa hon och gömde buketten bakom ryggen.
*suck* "Jag har ju sagt att du inte får plocka blommor i rabatterna... kom nu. Vi ska till affären och köpa saft."
Jag inbillade mig att det skulle locka damerna att lägga på en rem. Vi har nämligen väldigt sällan saft hemma hos oss.
Inte för att jag är den där nyttiga saft-vägrar-typen utan för att inhandling av denna dryck är likställt med att elda för kråkorna. God och glad ställer jag in en flaska i skafferiet och nästa gång jag tar fram den är det bara en liiiten, liten skvätt kvar på botten. Makalöst!
Idag ska jag få besök av en tjej i min svenskgrupp.
Hon och hennes sambo ska komma med en ål som inte vill bo hos dem. Vi ska försöka få den att trivas i mitt akvarium istället. vi traskade i sakta mak från dagis (blommorna gömde jag i kassen) till den lilla kvartersbutiken på grannområdet.
150m från dagis förkunnade Agnes "Mamma, jag är kissig"
Eftersom hon brukar säga till i god tid innan det är kris bekymrade jag mig föga utan tänkte att hon säkert skulle klara sig hela vägen hem (ca 400m till) När vi kom till affären såg hon ut som en korkskruv i sin iver att hålla sig o gastade att hon minsann skulle kissa ner om hon inte fick kissa. NU! Det var bara att snällt fråga affärsinnehavaren om det fanns toalett. Med min vimsiga,stressade och väldigt desperata uppsyn kunde han nog inte göra så mycket annat än att visa mig till en dörr jag kunde knacka på.
Med Agnes i högljutt släptåg knackade jag på nämnda dörr och svamlade fram vad jag ville. Vi fick låna toaletten.
När toabesöket var avklarat skickade jag iväg Agnes till lekplatsen, belägen alldeles utanför affären.
Elsa som noga studerat allt godis medan jag o Agnes var upptagna m annat såg nu sin chans. Jag plockade ihop lite frukt och grönsaker och saften. Vid var tredje steg ungefär frågade Elsa om hon kunde få ditt eller datt.
Jag kände mig lagom stressad av hela situationen och svarade bara mekaniskt nej på allt. När jag stod i kassan och väntade på min tur, hördes ett gallskrik utanför. Givetvis var det från Agnes. Det var min tur i kassan o på en bråkdels sekund beslöt jag mig för att stå kvar, uthärda vrålandet utanför, betala och sedan se efter vad som hänt. Skickade ut Elsa som förtrupp. När jag kom ut fick jag (och resten av området) veta att Agnes trillat av gungan och fått ett stort lass sand överallt. Vi gick hem och förbereder nu maten.
Återkommer inom kort med nya äventyr.
söndag 2 maj 2010
Tvätt...
Idag är det stora tvättardagen - igen!
Det är mycket tvätt när man bara tvättar en gång i veckan.
Å andra sidan tycker jag att det är ganska skönt att göra det. Hänga upp, ta ner vika och sedan lägga in på rätt plats. Det är så skönt att titta på tvättkorgarna och se att de är tomma. Det luktar gott och känns väldigt tillfredsställande att alla har något rent att ta på sig. Man slipper höra "Mamma, jag har inga sockar!!" Mamma, alla mina byxor ligger i tvätten" osv
Snart är det middagsdags. Lars har varit i skogen o grillat korv och pinnbröd med Oscar och Anges. Elsa har sprungit runt med sina kompisar på gården och Simon har sovit hela dagen!
Jag går fortfarande omkring och funderar över min novell. Det är nog bra att släppa den en stund och sätta mig när jag får inspiration.
Nu är det dags att gå till tvättstugan igen. Tjing! :)
Det är mycket tvätt när man bara tvättar en gång i veckan.
Å andra sidan tycker jag att det är ganska skönt att göra det. Hänga upp, ta ner vika och sedan lägga in på rätt plats. Det är så skönt att titta på tvättkorgarna och se att de är tomma. Det luktar gott och känns väldigt tillfredsställande att alla har något rent att ta på sig. Man slipper höra "Mamma, jag har inga sockar!!" Mamma, alla mina byxor ligger i tvätten" osv
Snart är det middagsdags. Lars har varit i skogen o grillat korv och pinnbröd med Oscar och Anges. Elsa har sprungit runt med sina kompisar på gården och Simon har sovit hela dagen!
Jag går fortfarande omkring och funderar över min novell. Det är nog bra att släppa den en stund och sätta mig när jag får inspiration.
Nu är det dags att gå till tvättstugan igen. Tjing! :)
lördag 1 maj 2010
Sköna maj välkommen....
I dag är det första maj! Igår var det Valborg med skönsång och härliga brasor här och var. Ers Majestät fyllde 64 år (Han är lika ung som mina föräldrar,därför vet jag det). Inget av dessa evenemang var jag eller min familj involverade i. Barnen var hos sina kompisar, utspridda över bygden, maken irrade runt i diverse ärenden och jag satt hemma med skrivkramp. Novellen ligger på ett utkast och hånskrattar åt mig. Jag har läst igenom och filat. "Det här blir bra",tänkte jag och läste igenom det en gång till. Jag upptäckte då att det inte finns ett tillstymmelse till driv i den. Inget som driver historien framåt och lockar presumtiva läsare till att vilja ha mer.Sååå trist!!! Så nu sitter jag här med skrivkramp och vet inte hur jag ska göra. Antingen börjar jag om med en ny novell eller också kämpar jag på den jag börjat på. Historien finns ju där,någonstans. Väntar på att få komma ut. Det gäller bara att öppna rätt dörr...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)